Den 6/3 – 12 kommer jag att vara en mycket upptagen person. Då släpps nämligen Mass Effect 3, den avslutande delen i BioWares hyllade science-fiction epos. Men jag har redan spelat Mass Effect 3, i ca 20 minuter, på GamesCom i Köln. Det gjorde jag i onsdags i förra veckan. Anledningen till att jag dröjer till nu med att berätta om det är en förkylning jag fick i avskedspresent från Tyskland, förmodligen på flyget hem.

GC_ME3

Tyvärr fick jag spela på en PC, så jag har ingen jämförelse att göra rakt av, eftersom jag själv spelar enbart på konsoll. Men det finns vissa delar som står ut, även på en PC.

Gameplayet
Det första jag lade märke till är att Shepard numrera kan rulla ur och i skydd. Det var den mest uppenbara skillnaden från Mass Effect 2. Det kändes riktigt bra att kunna göra det, det är en förbättring i samma kaliber som mellan ettan och tvåan när man inte längre fastnar i skydd, utan lätt kan ta sig in i och gå ut ur cover. Jag använde just den funktionaliteten ofta, eftersom den var riktigt användbar.

Vad jag kan avgöra är fienden också mycket smartare, och har en massa trevliga och jobbiga specialmoves. Som till exempel att stealtha. Helt plötsligt är de bara borta! Eller att kasta rökbomber. De försvinner i ett moln av rök och jag kan inte se dem. Nytt för fienden är också att en del av dem har ett portabelt skydd – en sköld – med sig, vilket gör att flanking blir mycket viktigare, samt att koordinera sina kompanjoner för att kunna ta sig igenom fiendelinjerna.

Som jag uppfattade det är striden snabbare nu, mindre nybörjarvänlig, men ack så mycket mer polerad. Shepard rör sig som en dröm och det känns väldigt väldigt tight i jämförelse med både ettan och tvåan, men som sagt, tjugo minuter är inte mycket. Det jag lade specifikt märke till, som kan vara demoinställningar, är att mina powers inte har en gemensam cooldown längre. Det var bara att mata på, och eftersom jag spelade engineer var det mycket tacksamt.

Jag mötte en Atlas som slutboss i uppdraget. Atlasen är en mech med människoförare. Den var ganska tuff, men å andra sidan hade jag en engineer-Shepard, och körde min favorittaktik. Mata ut en drone, overeloada sköldar och skjut, skjut, skjut. I övrigt sprang jag på defenders (med sköldar) och någon slags stealthklass som jag inte uppfattade namnet på, utöver de vanliga fienderna.

Grafiken
Det är så snyggt! Facial anims är genom taket, texturer och omgivningar är state of the art, men det är ändå ansiktsanimationerna som kickar mest butt. Det kan iofs bero på att när jag kunde ta det lugnt och titta så var det cutscenes, inte under gameplay. Vid de tillfällena var jag mer inriktad på att överleva. Den förbättring jag tycker mig se mellan 360:ns och PS3:ans Zaaed finns här med. Tydligare munrörelser och bättre ansiktsmimik. Men hey – 20 minuter…

Kompanjonerna
Tyvärr fick jag inte välja. De som följde med mig var Liara och Garrus, så de två återvänder. Mordin Solus fanns med i uppdraget, men jag vet inte om han kommer att vara valbar som följeslagare. Som tur var kunde man inte ta med sig Kaidan. Det hade bara slutat i att jag stod och stirrade på honom i tjugo minuter.

Storyn
Det är nu ni som inte vill ha spoilers går och läser något annat en stund.

Har alla som inte vill ha spoilers gått? Bra.

Under det korta uppdraget jag fick göra skulle jag rädda en krogan female. Hon är lösningen på genophagen och en av de metoder som Shepard använder för att slå tillbaka mot reapers. Som jag har förstått det kommer upplägget likna det i Origins lite. Samla din armé, slå till mot reapers i ett jätteslag när du har rekryterat tillräckligt många allierade. Och om du har dissat Cerberus lär du få slåss mot dem också. Och jag fetdissade dem i ME2. Fun for me.

Det var – återigen – bara 20 minuters speltid, men för mig var det nog. Jag visste redan att Mass Effect 3 är ett spel jag kommer att spela religiöst. Den här korta demon har bara tjänat till att ge mig blodad tand och öka min abstinens. Damn you BioWare!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,