Vi måste kunna diskutera innehåll i spel utan att det ses som en attack på spelet eller på de som spelar det.

Häromdagen kom GTA V ut i handeln, och jag har själv börjat spela det. Ungefär samtidigt dök recensionerna upp för spelet, och med dem även rosenrasande spelfans som inte kan acceptera ens ett uns av kritik.

Thomas Arnroth länkade till en mycket nyanserad och positiv recension där spelet fick 9/10 och en glödande positiv mottagning. Men recensenten använde ordet “misogynistic” och resultatet lät inte vänta på sig. Mindre än ett par timmar efter att artikeln publicerats fanns det 14000 kommentarer och många av dem ondgjorde sig över recensentens bruk av ordet “misogyn”. Man ondgjorde sig också självklart över att recensenten var en kvinna och att kvinnor inte klarar av den typen av bedömningar.

I en övrigt positiv recension hängde folk alltså upp sig på att recensenten påtalade att GTA V har en problematisk kvinnosyn. Den delen av recensionen utgjorde ett par meningar och recensionen var på ett par sidor, så jag måste fråga – vad är problemet? Jag behöver egentligen inget svar, eftersom jag själv fått samma mottagning men i table-top RPG sammanhang där jag med jämna mellanrum blir påhoppad för att jag påtalar sexism i spel. Dessutom verkar de tillfällen då jag uttalar mig om kvinnosyn eller manssyn i spel etsa sig fast i minnet hos de som klagar. Jag får ofta höra att jag alltid skriver om jämställdhet, medan det i själva verket är något jag tar upp i mindre än en femtedel av min produktion. För er som undrar har jag skrivit runt 250 recensioner för speltidningen Fenix. Här på discordia är inläggen fler, men å andra sidan får jag fler läsare när jag skriver om jämställdhet i spel, så jag antar att det antingen finns en stor publik som tyst irriterar sig på mig, eller, som jag själv föredrar att tänka, att det finns ett stort sug efter spelanalyser som innehåller mer än “grym grafikmotor!”. Jag hårdrar så klart.

Att påtala sexism och misogyni är alltså något som sticker enormt i ögonen på gamers, oavsett om de är rollspelare eller datorspelare. Det är samma problematik som jag har diskuterat många gånger på den här bloggen. Oförmågan att hantera kritik som baserar sig på spelens innehåll.

Det som är viktigt att förstå är att spel är kulturbärare, precis som TV-program och böcker, biofilmer och konst, eller som religioner och religiösa traditioner. De är alla en reflektion av samhällets normer, och de normerna i sig förstärks eller försvagas av kulturbärarna. Att inte medge det, att fortsätta påstå att spel bara är spel och inte har någon påverkan på omvärlden är att dels förneka den styrka som finns i spel och dels att förminska spelens betydelse.

Jag vet inte hur många gånger jag har påpekat att om vi vill se spel som en del av något annat än popkulturens bottenslam, så måste vi också hitta ett vokabulär för spelen, en kritisk hållning som inte färgas av en förblindad kärlek.För min del har det vokabuläret fokuserat mycket på hur kvinnor behandlas och existerar i spel därför att det är en analys som jag upplever har saknats i mångt och mycket tidigare.

I ärlighetens namn kan jag lika gärna kritisera GTA V för ett dåligt och oläsbart gränssnitt som för den misslyckade jämställdhets- och mångfaldssatiren. Det är näst intill omöjligt att läsa texten på skärmen och det är uppenbart att utvecklarna suttit med högupplösta skärmar när de utvecklat och glömt low end TV-apparaterna. Men jag tvivlar på något sätt på att min kritik av gränssnittet skulle springa in i ens hälften så mycket kommentarer som om jag satte mig ner för att dissikera kvinnoporträtten i spelet.

Många av dagens spel har med rätta fått hård kritik för sin kvinnosyn, men det är knappast något nytt. Innan datorspelen fanns rollspelen och i vissa rollspel fanns och finns en kvinnosyn som är än värre än den i datorspelen. Ordet för slavkvinna och boskap är till exempel utbytbart i en modul till Tekumel. Det finns åtskilliga beskrivningar av hur kvinnor utnyttjats. Gary Alan Fine skriver i sin bok om den normalisering som förekommer runt våldtäkt och att betala för sex i spel och spelkampanjer. Fines bok är ifrån 80-talet, och mycket har förändrats. Samtidigt måste jag funderar i banorna om det verkligen har det, med tanke på att “normalt” sex inte förekommer i så många datorspel. Istället handlar det om att köpa eller tilltvinga sig sex.

Det är för mig märkligt att det i ett spel som har alla möjligheter i världen (bokstavligt talat, vi skapar ju världen själva) att vi måste repetera den syn på kvinnor som förekommer även i vår värld. Spel kan handla om precis vad som helst. Att repetera gamla mönster kan vara intressant om vi medvetet någonstans bryter mot mönstren eller använder dem som en kommentar på vår samtid, men för det mesta händer inte ens det. GTA V är satiriskt till stor del och driver med både sig själv, populärkultur och samhällsnormer. Tyvärr fungerar inte ironin när det kommer till jämlikhet och kvinnosyn i GTA V, eftersom åtminstone jag får intrycket av att objektifierandet av kvinnor inte görs med glimten i ögat. Det finns inga försonande drag. Det handlar om samma behandling som vi alltid fått utstå i datorspel, med den skillnaden att jag på radion kan höra kvinnor tjata om jämställdhet och feminism samtidigt som de framstår som både tjatiga och okunniga. Männen beter sig som de alltid gjort och pratar på utan att ta hänsyn till kvinnorna och det är knappast en satirisk tolkning av det faktum att kvinnor saknar makt, snarare förstärker det intrycket av att kvinnor borde hålla käften och gilla läget.

Att då inte kunna påpeka att ett i övrigt briljant spel brister när det kommer till en aspekt det till och med försöker driva med är bara tragiskt, särskilt när reaktionerna trotsar alla proportioner. Är det inte dags att vi äntligen kan poängtera en brist utan att det för den skull skall tas som ett angrepp på hela spelet? Särskilt när konsumenterna redan har tagit ställning för spelet. Det har sålt mer än något annat datorspel, och ändå känner sig spelarna så osäkra att de måste attackera dess kritiker.

Innan vi som kulturell företeelse kan kalla oss mogna måste vi kunna acceptera att spel kan kritiseras inte bara baserat på mekanik och grafikmotorer, utan även på innehåll. Det är också dags att växa upp och inse att det ör okej att alla inte älskar samma sak, utan att det för den skull förminskar värdet av din egen upplevelse.