Det här är en rant, så om det är så att du inte är intresserad av att läsa en rant är det bäst att låta bli.
Det här gör mig trött:
- Att alltid behöva vara totalt bergsäker på något, ha minst femtielva källor som stöder varje och, om och men innan jag skriver något som kan läsas av någon annan överhuvudtaget. Hypoteser är inte välkomna.
- Att alltid behöva formulera mig perfekt och utan möjlighet till misstolkning av någon ever, någonsin.
- Att aldrig kunna bli bedömd som individ utan som grupp.
- Att alltid bli bedömd efter kända åsikter, i detta fall feminism, och att få allt som jag skriver besiktigat med de glasögonen. Det har ingen betydelse hur neutralt jag försöker formulera mig. En kan ge sig på att det kommer en snubbe, ser mitt namn och läser in en feministisk agenda i vad jag än pratar om. Gärna på ett sätt som framhåller min agenda som att jag vill se misogyni och negativa aspekter i allt.
- Allt. Jävla. Mansplainande. Jag läser för fan minst 50 rollspel om året OCH analyserar dem. Jag vet vad jag pratar om och jag ser trender ganska tydligt även om jag inte får vara med och jiddra i inneklicken.
- Att bli exkluderad i ungefär alla sammanhang på grund av ovan nämnda punkter. Det finns inte en suck i helvetet att det går att prata om några hypoteser eller analyser utan att det skall komma någon och tycka att jag har fel och att jag ställer fel frågor på fel sätt i fel forum på grund av – häpp – att snubben antingen läser med de där “hon har en feministagenda” glasögonen eller har tagit på sig mansplainarslipsen eller på grund av någon annan oförrätt jag har begått mot dem någon gång i tidens begynnelse.
Nej jag har inga belägg för att ovanstående punkter är sanna. Jag har ingen undersökning eller analys som visar på ovanstående. Men jag har åtskilliga år på diverse forum där jag har försökt att få vara med i gemenskapen, men där det blir så tydligt att jag inte är välkommen genom hur snubbar formulerar sig, hur de plockar isär och läser med så elaka glasögon de bara kan, eller mansplainar sig igenom varenda post.
Det verkar som att det inte ens går att låta mig få prata med de som verkligen vill prata om samma saker jag vill prata om utan att lägga sig i och förklara hur fel jag har eller hur ogiltiga mina argument är. Det kvittar liksom att det finns folk som håller med. Det skall dekonstrueras och brytas ner och ta mig fan om det inte skall exkluderas också.
Nej, det här är ingen rationell post. Ja, jag känner mig utsatt. Varje gång jag deltar i en diskussion känner jag mig utsatt och rädd. Varje gång jag postar något någonstans blir det ett jävla liv. Ja, det kanske är dramatiskt, men det är så tröttsamt att se det här om och om och om igen. Att alltid vara superförsiktig. Att alltid vara snäll och vänlig och förstående och förlåtande. Jag pratar inte om ETT enda tillfälle. Det HADE varit dramatiskt. Jag pratar om varenda gång jag skriver något i ett allmänt forum.
Leave a Reply