Recensionen publicerades ursprungligen i speltidningen Fenix nr 5, 2010.

Clockwork & Chivalry är en spelvärld till RuneQuest II – den andra som kommit ut på realivt kort tid- och den utspelar sig i det mycket intressanta Cromwellianska England. Den engelska regenten Charles I har precis avrättats efter det katastrofala slaget vid Naseby, där parlamentariker och rojalister drabbade samman i vad som endast kan betecknas som en massaker.
Men det finns så klart en twist på det hela. Rojalisterna ägnar sig åt alkemi, medan parlamentarikerna är anhängare av den nobla urverkskonsten. Mycket av regelverket i Clockwork & Chivalry hänger med ifrån RuneQuest II, och konstigt vore det väl annars. Dock finns ett par skillnader och här måste jag ge författarna en eloge – det står klart och tydligt var någonstans reglerna ändrats och jag får även en sammanfattning på hur.

Det som regelmekaniskt är mest intressant är de Righteousnesspoäng som är helt nya för Clockwork & Chivalry. Righteousness är enklast översatt med “rättrådighet” och i det här fallet avgör antal rättrådighetspoäng hur fanatisk en rollperson är i sin övertygelse för den ena eller andra faktionen. Faktioner ersätter kulter ifrån RuneQuest II. I det Cromwellianska England finns det en rad olika religiösa faktioner som har en rad olika sätt att se på hur dyrkan av Gud skall gå till. Alla har så klart rätt. Rojalisterna är katoliker och vill se Charles II vid makten. De sysslar också med alkemi. I princip innebär det här att om man är alkemiker så är man förmodligen också rojalist. Parlamentarikerna å sin sida är urverksmaskinister och vill att parlamentet skall få all makt samlad till sig.
Parlamentarikerna är också puritaner, och ser allt nöje som syndfullt. Är man mekaniker så tillhör man förmodligen en eller annan av Cromwells faktioner.

Det jag finner mest underhållande i regelverket är att det tagit hänsyn till det faktum att en person med hög rättrådighet, och som tillhör en viss faktion, faktiskt måste hindra sig vid tillfällen då han eller hon hamnar i en situation som han eller hon inte – med gott samvete och som den rättrådiga person han eller hon är – kan tillåta. Det här innebär till exempel att en puritan som råkar gå förbi en rojalistpjäs måste bita sig i läppen för att inte börja orera om hur ett sådant spektakel kastar de som ser på rätt ner i helvetet, med allt vad det innebär. Att det här sedan faktiskt sköts med regelmekanik gör det hela ännu roligare.

Utöver en intressant och väldetaljerad rättådighetsmekanik som ger mig så många uppslag som spelledare så det anar ni inte, så är boken fullmatad med bra och framförallt relevant information för spelledare och spelare likaså. Det går inte att läsa en faktionsbeskrivning utan att komma på minst tre äventyrsupptakter som har med just den faktionen att göra, och det finns en uppsjö av ledtrådar i yrkesbeskrivningarna som gör det lätt att relatera till både yrket och tiden det gäller.

En annan nyhet är urverksmekanismen som ger gott om regler för hur man bygger sina egna urverksmaskiner, hur byggandet går till och vilka problem man kan stöta på. Det finns också ett trevligt urval (tee hee) av redan existerande mekanismer och hur de fungerar, som agerar som en bra grund att bygga vidare på. Oh, the possiblities!

Alkemin är ett område som är förändrat om man jämför med RuneQuest II. I RQII finns magipoäng, men de fungerar inte på samma sätt som i C&C. Här lagras istället magipoängen i en De Vises Sten som magikern ägnar ett antal timmar åt att tillverka. Ju fler magipoäng som skall in i stenen, ju längre tid tar processen. Det alkemiska systemet skiljer sig också något från RQII.
Nackdelen med Clockwork & Chivalry är att den är ganska ful. Inte omslaget, det är helt okej, men inlagan är mer åt hållet old school rpg-layout än något annat. Illustrationerna är rent ut sagt undermåliga på många ställen. Ja, där de inte består av public domain-bilder i form av gamla koppargravyrer eller träsnitt, förstås. Jag hade så klart gärna sett att inlagan var lika vacker och inspirerande som språket, men i en valsituation tar jag hellre intressant text än snygga bilder vilken dag som helst.

Sammanfattningsvis är Clockworks & Chivalry en så trevlig bok att jag måste ge den en fullpoängare på innehåll och spelbarhet. Jag vill skriva att det var länge sedan jag läste något så bra, men jag har ju faktist läst Deus Vult som även den är en spelvärld till RuneQuest II, och även den fullkomligt dryper av spelbarhet. Clockworks & Chivalry är dock snäppet vassare.