Spökskallarna är det trettonde äventyret ut i 20.000 tecken serien. Äventyret är skrivet för Changeling: the Lost.

En blöt duns följdes av ett äckligt, stumt läte. Ben mot hud, rullande kött. Huvudet stannade framför Vårfrun. Ett av ögonen tog tillfället i akt att lösgöra sig från skallen med en timing som framstått som komisk om den inte hade varit så groteskt förpackad.

“En till får möta färjemannen ikväll, en till som möter färjemannen” kråkministern höjde nöjt sin droppande lie, medan Vårfrun log sitt gåtfulla leende och placerade skallen i myrstacken.
“Ikväll är våra försvar kompletta. Ingen kan komma åt oss nu.” Vårfruns röst lät mer som nyutspruckna löv än en mänsklig stämma, och det var svårt att förstå vad hon sade, men kråkministern nickade nöjt, ovetande om den uppståndelse deras handlande väckt vid Sommarhovet. Hur skulle man få polisen att sluta snoka runt Gladökvarns soptipp, och vem var det egentligen som tog så många skallar?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om rollspel, spel, äventyr, Spökskallarna, Changeling