Recensionen publicerades ursprungligen i speltidningen Fenix nr 5, 2010.

The Esoterrorists är Pelgrane Press första Gumshoe-spel som i sina inledande stycken lovar stort. Självklart utgår jag ifrån deras löften när jag läser spelet. “Lär dig grunderna på en halvtimme och specialregler på en timme, introducera nybörjare på en kvart och ha kul”.

Esoterrorists hymlar inte, kan man väl säga. Rätt på rollpersonsskapandet, och det är raka rör och snabba puckar hela vägen. Det står redan i inledningen att det här rollspelet är för erfarna rollspelare – jag håller med. Det är tur att jag har ett par år på nacken.

Jag måste säga att jag gillar rakt på sak attityden och vad mer, jag gillar sättet informationen är upplagd på. Jag påminns faktiskt lite om speldesigndokument där fokus ligger på att kommunicera mekanik, vilket är precis det Robin D. Laws gör här. Att skapa en rollperson är rent ut sagt löjligt enkelt. Beroende på antal spelare får varje spelare ett visst antal poäng att lägga på undersökande färdigheter , samt 60 poäng att lägga på generella färdigheter. Undersökningarna lyckas alltid. Japp. Att leta efter ledtrådar är det centrala temat i Gumshoe-systemet, och syftet med mekaniken är att hitta informationen och sedan ta reda på vad sjuttan det egentligen var som hände. Generella färdigheter kan man dock misslyckas med och det tycker jag om. Det måste förekomma någon form av spänningsmoment i spelet. För att få ett ögonblick i spotlight används en poängpool som läggs till den rullade tärningen. Alla slag använder för övrigt en vanlig sexsidig tärning, och slagen man slår är baserade på svårighetsgrad som man måste komma över med sitt resultat.

En annan sak som Laws spenderar mycket tid på är hur man skriver och leder äventyr. Det är nämligen inte helt självklart, även om det visar sig vara en mycket enkel process. Den är dessutom strömlinjeformad för just Gumshoe-systemet. Äventyren har samma uppbyggnad allihop. En undersökningstrigger – det som får spelarna att börja nysta i mysteriet, en bakomliggande konspiration – vilka är elakingarna, vad har de gjort hittills och vad kommer de att hitta på, vinstkriteriet – vilket är vad det låter som. Vad måste spelarna göra för att vinna och undanröja konspirationen? Samt scener med ledtrådar, som i slutändan skall leda rollpersonerna till segerkriteriet. Jag skulle vilja säga att det är en strömlinjeformad regelstruktur som inte ger mycket utrymme, förutsatt att syftet med äventyret inte är att skapa en detektivhistoria. Och Gumshoe-systemet är ju uppbyggt runt den förutsättningen.

Vad handlar Esoterrorists om? Rollpersonerna tillhör ett hemligt sällskap, backat av många av världens upplysta (och, får man förmoda lite fördomsfullt, västerländska) regeringar. Ordo Veritatis uppgift är att leta reda på och förhindra de sinistra Esoterroristernas härjningar. Esoterroristerna är ett terrornätverk som använder ockulta medel för att injaga skräck i befolkningen, och jag älskar konceptet. Blandningen mellan makthavare i Washington, redneckkannibaler och magiker är otroligt underhållande. Det är även sättet de olika terrorvarelserna, som Esoterroristerna skickar på den ovetande allmänheten, materialiserar sig på. Varelserna kommer ifrån det undermedvetna hos allmänheten. De använder alltså vår egen fasa emot oss. Snyggt och som upplagt för vandringssägner som besannas. Klassisk skräck, med en twist.
Grafiskt sett är Esoterrorists ett snyggt, effektivt och lättläst rollspel. Inlagan är svartvit och illustrationerna bländar inte direkt med sin finish, men det har mindre betydelse. De passar både genre och layout, vilket kanske inte är så konstigt eftersom samma person gjort både layout och bilder. Det funkar med andra ord.
Sammanfattningsvis – Esoterrorists är inte ett rollspel för nybörjare. För att det skall uppfylla sina löften måste du ha i alla fall något års rollspelande innanför bältet, gärna fler. Det här är så klart inte ett problem, men det är något att vara medveten om. Uppfyller då Esoterrorists löftena Robin D. Laws ger mig när jag börjar läsa? Ja, på alla punkter.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Esoterrorists, spel, rollspel, Pelgrane Press, fenix, recension