Recensionen publicerades ursprungligen i speltidningen Fenix nr 5, 2010.

The Dying of St. Margaret’s är ett “purist” äventyr till Trail of Cthulhu. Inte mycket hopp ges i inledningen. Antingen blir du knäpp eller så dör du. Du är maktlös och obetydlig. Eftersom äventyret även inbegriper en hög rollpersoner, så köper jag premissen utan att tveka. Det hade jag kanske gjort ändå, men då hade jag lagt äventyret antingen väldigt långt bak i kampanjen, ungefär när det är dags att påbörja en ny, eller hört efter med spelarna om de ville byta ut sina rollpersoner.

Äventyr som the Dying of St. Margaret’s är ju utmärkta om spelarna känner att deras rollspelande börjar stå still och inget händer. “Off with their heads” och spela vidare men med fräschare perspektiv.

Nåväl, det var inte det recensionen skulle handla om utan detta 28-sidiga PDF-äventyr från Pelgrane Press.

Helt ärligt känns det lite blekt. Det finns en bra storyline, men det är aldrig något som riktigt grabbar tag i mig. Premissen är följande. Ett sällskap intresserade av att undersöka det okända har sprungit på en rad oförklarliga händelser som äger rum på den skotska ön St. Margarets. En trupp detektiver från sällskapet har skickats ut för att ta reda på vad det egentligen är som händer, och har aldrig kommit tillbaka. Nu är det äventyrarnas tur att försöka lösa mysteriet, och det är ett mysterie kantat av trötthet, barn med benskörhet och reumatism (äventyret utspelar sig på en skola) och mystiska anteckningar från de som kommit innan.

Själv tycker jag att äventyret är lite fattigt. Det saknas något. Men å andra sidan är det avsett att vara lite dränerande och lite utmattande, så egentligen kanske författaren har träffat helt rätt?
Som vanligt är grafik och layout fullkomligt suveräna. Jag älskar varje bild högt. Det är nästan värt att införskaffa äventyret enbart för handouts och illustrationer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,