Artikeln publicerades ursprungligen i Fenix nr 4 2008. Joakim Andersson hjälpte till även här.

Det fanns inga homosexuella förrän 1869. Eller jo, det fanns gott om både bögar och flator, och en hel del transor, men det fanns inga homosexuella förrän 1869. Innan dess var de jämställda med antingen sodomiter eller zofilister. Lesbiska är ännu mer moderna; det dröjde länge innan “vetenskapen” ens ansåg att kvinnan var en sexuell varelse. Då faller det sig naturligt att hon inte heller har sex med andra kvinnor. Ergo – inga flator. Alls.

Sen 1869 har saker och ting förändrats radikalt. Numer sitter till och med en bög i regeringen och den som ens är i närheten av lite kändis är rapp nog att tillstå i vart fall lite bisexualitet. HBT-folket har erövrat världen, trots hårt motstånd. Snart fylls Stockholms gator av homo- och bisexuella, transpersoner, fetischister och alla andra som faller in i skuggan av queerparaplyet (inklusive orcher). Utan någon som helst vetenskaplig förankring slår jag mig i backen på att det är gott om rollspelare bland HBT:arna. Bordsrollspelare alltså, inte de som klär ut sig till hembiträde och har varit en stygg flicka, eller pojke.

Var e’ bögarna? För att parafrasera en välkänd reklamslogan. Mind you – “bögarna” tenderar att vara ett samlingsbegrepp för hela queerrörelsen. Det är kanske patriarkatets fel. Men var är dom, i rollspelen? Hur länge sen var det någon paladin kom ut? Vad gör egentligen rymdfarare med varandra under de långa, långa resorna mellan stjärnsystemen? Är Cthulhu narkoleptisk eller bara ett monster i garderoben?

Vad händer om Cthulhu en dag tar klivet ut?  

Sexualitet och sex (!) är känsligt för många, homosexualitet är för somliga en “beträd på egen risk”-mark. Men homosexualitet och sex är inte samma sak (även om homosex är bätttre än straightsex – inga barn gjorda där inte). Alltför många hänger upp sig på “sex” i sexualitet; har ni någonsin blivit utfrågade om hur ni gör, egentligen, i sängkammaren? Om ni är straighta, alltså. Inte? Alltså – glöm sex. Nästan. Sexualitet är mer än, som Alex uttryckte det, “the old in out, in out”. Vad är det för fel med en sedlig puss?

Skall man leka med sexuella läggningar är det roligast att bryta mot stereotyperna. Den butige barbaren som kastar av sig höftskynket med ett “Yiihaaa!” är mer underhållande än en nekromantiker som reanimerar en vandöd penis. En prins som charmar byxorna av halvlängdstjuven bara för att senare visa sig vilja vara en prinsessa? “I want you to call me Loretta”, typ. Tänk på att “gay” egentligen betyder “glad”. Förvisso kan man opponera sig en smula – skall det verkligen vara så här kul och fånigt? Tja, sex kan vara ganska kul och fånigt, men känslor är aldrig fåniga. Möjligen stormiga, men aldrig fåniga. 

Tänk dig de två älskande som skiljs åt, för att aldrig se varandra igen. Oavsett vilket kön de har, så är deras känslor fortfarande lika äkta. Gå tillbaka till Shakespeare, Romeo och Julia – en tragisk saga som skulle bli ett fantastiskt äventyr. Två krigiska släkter, inbördeskrig, stormande romans! Det är bara de tusen elefanterna som fattas. En grävling fångad i zonen söker sitt råddjurskid! Nu med tusen elefanter!

Var inte rädda för att låta både rollpersoner och spelledarpersoner falla handlöst för varandra. Kärlek utgör en perfekt backdrop för konflikter som handlar om något annat än banka och slå. Även om det inte stöds i reglerna går det att knacka ihop lite supplement, ungefär som ASL:s fantastiska sub-subgrupperingar av hur långt en PIAT egentligen når. Okej, stjärnfararna i Fading Suns suger kanske på stjärnsystem, men vad suger de mer? Nåväl, neovictorianbruttan i Unhallowed slickar säkert frimärken innan hon postar till sin mamma, men vad slickar hon mer?

Förr eller senare blir de allra flesta trötta på det ständiga äventyrandet. Oh nej, inte en quest till! Kan vi inte bara … chilla? Det är då farbror Grön, f’thagn!,  kommer lufsande för att bjuda på lite underhållning. Tänk vad kul man kan ha om man dessutom är helt galen? Då framstår homosexualitet som rena rama söndagspromenaden i jämförelse! Något som alltid livar upp en letargisk spelgrupp är att spelledaren lyckas tänka utanför våra vardagliga snäva medvetanderamar. Du behöver inte vara homo för att spela homo, det räcker gott med en skjorta från Dolce. 

Möjligheterna är oändliga. Slå upp en monsterbok. Vad händer om en drake blir kär i en… råttman!? Hur utvecklas sexualiteten i en framtid när ALLT är möjligt, inte bara man – hermafrodit – kvinna? Bara för att vi fortfarande lider under Luthers ok behöver varken fantasylandet X eller stjärnsystemet Y lida av samma moraliska hämningar. Vad monsterguden C anbelangar, så är hen fullt tillfreds med vandrande träd (den gamle dendrofilen). Det spelledaren och spelarna skapar kring bordet är i förlängningen en spegelbild – ehuru förvrängd – av den värld vi lever i. 

Rollspelshobbyn torde vara högst medveten om hur fördomar återverkar på kollektivet. Vi har i färskt minne den bok, som med lite fri tolking kan anses vara rollspelshobbyns motsvarighet till den infamösa antigaysiten Godhatesfags.com. Valet är lätt – antingen har vi kul och kramas, eller så följer vi den vanliga utstakade banan och fördömer, förfasar och fördriver. Kom bara ihåg, gott folk, straighta, queera, homosar och allt däremellan (inklusive orcher): You reap what you sow.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,