Det har frågats mig ett par gånger om jag inte är peppad på Watch Dogs. Det räcker med att se 25 sekunder av nedan trailer för att förklara varför jag inte tänker spela. Om du har tänkt att spela så följer en hög med SPOILERS nedan. Låt med andra ord bli att läsa.

Yup. Det är kvinnor som används som plot devices. Se nedan för en förklaring om vad det betyder.

Det borde vara ganska uppenbart varför jag inte spelar Watch Dogs. Det är säkert en jättebra story och allt det där, men den inleds med en trope som inte bara känns gammal utan även förolämpande. Finns det INGA (vita, hetero, medelålders) snubbar som INTE har förlorat sin fru i datorspel?

Ben Kuchera sade det väl på twitter:

Två andra grejer som jag snappade upp på twitter angående Watch Dogs är att det finns fem kvinnor med i spelet (och avsevärt många fler män, som synes av alla trailers) och FYRA av dem dör. Cameron Kunzelman skriver i Paste Magazine om hur det knappast är ovanligt med den här typen av behandling av kvinnor inom datorspel, men varför i hela friden skulle jag utsätta mig för att spela ännu ett spel där jag inte är värd mer än att dödas för att få plotten att gå framåt? Ärligt talat har jag mycket bättre saker för mig än att se hela mitt värde som kvinna i ett spel reduceras till tjejen-i-kylskåpet-stereotypen.

I’m not suggesting that Watch Dogs is unique in how it uses women as stepping stones to get a protagonist from emotional point A to emotional point B. Instead, I want to simply point out that the plot of this game, like the plots of many other games, can only think of women as plot points rather than as whole people to be written as whole people. This is because Watch Dogs is written around the assumption that women are plot fodder, and it depends on a well-worn concept: fridging.

Källa

En annan grej som jag inte tycker att jag skall behöva uppleva bara för att “spelet är coolt”, är den rapporterade misogynin och sexismen som verkar vara allerstädes närvarande i spel som det här. Det räckte med att spela GTA V och indirekt bli attackerad för min feminism, som spelet framställde som hysterisk, löjlig och en källa till “humor”. För det är alltid gött att “höhö” skratta åt “hysteriska kvinnor” som vill behandlas med lika värde, både inom kulturen i stort och spelkulturen specifikt. Så varför i helvete skall jag utsätta mig för den typen av fördomar igen?

An all-seeing Internet is a potent specter because it threatens to enforce normality. Risk, weirdness, lawbreaking—all the mutations that fitfully evolve society’s DNA—are more dangerous in a world where every choice you make is watched and therefore has the potential to define you. Yet the residents of the ctOS-blanketed Chicago don’t care. Most of the time, when you eavesdrop on someone, you find them breaking the law, or engaging in some low-level sexual perversion, or mistreating a woman somehow. (Once again, developers fill in the cracks with misogyny, the game industry’s storytelling spackle.) […] In essence, the Chicagoans of the game embody a 12-year-old boy’s idea of what people do behind closed doors. They don’t behave like the subjects of an ominous technological overseer.

Källa

Det kanske blir Watch Dogs om det finns att låna på jobbet, men pengar tänker jag inte lägga på ett spel som föraktar mig och behandlar mig som skit. Jag har fått nog av den typen av spel. Jag har fått nog av att starta upp ett spel och bli förolämpad eller att de som representerar någon jag kan identifiera mig med blir stoppad i ett kylskåp. Anledningen jag gav till arbetskamraten som frågade? “Det är för mycket män i spelet” och det är något som gäller än. Det är för många män i de flesta spel som släpps. Jag har nog med snubbar runt mig, på jobbet och i kulturen jag rör mig i.