Recensionen publicerades ursprungligen i speltidningen Fenix nr 5, 2010.

Book of Unremitting Horror kom först ut som ett OGL-supplement, men har nu specialiserats för Gumshoe-systemet. I boken hittar jag, utöver en uppsjö av varelser- det dräller verkligen av dem-  tio äventyrsuppslag, mer information om hur man använder varelserna i Esoterrorists-rollspelet och två hela äventyr till Fear Itself. Utöver det finns det också en ny färdighet till rollpersonerna, närmare bestämt patologi, och en ny till varelserna som kallas aberrance (avvikelse). Avvikelse motsvarar ungefär viljestyrka och beskriver hur “duktig” en varelse är på att bryta sig igenom membranet mellan vår verklighet och det Yttre Mörkret.

Inledningen är de facto fylld med nya regler för hur varelserna interagerar med rollpersonerna, och allt handlar i hög utsträckning om hur varelserna gör för att oskadliggöra dem. Rollpersonerna får i sin tur regler för hur det fungerar om de måste ta till exempelvis alkohol för att klara av ett möte med sina värsta mardrömmar.
Och mardrömmar är det. Författarna har använt sig av äckliga, vidriga och motbjudande monster, som inte bara dödar rollpersonerna, utan i många fall transformerar dem till det de mest fruktar, nämligen monstrositeter. Book of Unremitting Horror påpekar i inledningen att spelarna många gånger blivit vana vid standardskräck, och jag kan till viss del hålla med. Det som finns i den här boken är oväntat och i många fall vidrigt. Vilket är precis som det skall vara. Det är en “ny monsterbok”, kan man säga, med monster som gör mig illamående, och tänk vad trevligt att kunna göra samma sak med mina spelare.

Det som är extra trevligt med boken är dock inte alla äckliga och motbjudande varelser, utan de stämningstexter som följer med var och en av dem. Det är precis det jag vill ha när jag skall läsa om skräckinjagande monster – inte siffror, utan känsla. Stämningstexterna är dessutom mycket varierande och visar på olika sätt att presentera information i form av ledtrådar för rollpersonerna.

I boken finns också en rad artefakter och objekt som är kopplade till monstren som beskrivs. De här objekten kan användas som McGuffins, det vill säga objekt som driver berättelsen, eller som ledtrådar i äventyren. Även här får jag mycket inspiration att skapa äventyr.

Book of Unremitting Horror är proppfull med bra material för spelledare. Det är monster som får håret att resa sig på huvudet, det är matiga äventyrsuppslag som kräver minimalt med arbete för att bli spelbara, det är två äventyr till Fear Itself och det är en detaljerad genomgång av vad som krävs för att konvertera varelser i Book of Unremitting Horror till Esoterroristsvärlden. Esoterrorists världsuppfattning bygger ju på att varelserna som lockas fram av Esoterroristerna är vårt undermedvetna som genom medvetna ockulta ritualer får sin form.

Vilket av monstren är då min favorit? Det måste bli snuffgolemen, en varelse som skapas när en snuff-film spelas in, en film där man på riktigt tar livet av sina filmstjärnor. Snuffgolemen hämnas sedan en i taget på sina mördare. Alla som varit med i produktionen kan vänta sig en gräslig död. Detta är inte bara ett intressant upplägg ur ett yttre perspektiv, utan även ur ett inre perspektiv. Tänk om rollpersonerna – medvetet eller omedvetet – var med på en filminspelning där en snuffgolem skapades? Ah, the possibilities. Sedan är jag också svag för varelser som varit offer men kräver hämnd, och det är ju gällande i allra högsta grad i det här fallet.
Omslaget är eländigt, men inlagan är snygg. Det är dessutom en riktigt trevlig stil på illustrationerna, även om många av monstren lider av “inaktivitetssjukan”, det vill säga de bara står där med hängande armar och öppen mun. Lite mer action hade jag hoppats på.

Jag måste också säga att jag blir lite förbannad på den första varelsen som är en Bleeder. Jag vet att det är ett rollspel, men jag blir ändå upprörd över den självklarhet genom vilken författarna kopplar självskadebeteende till självmord. Jag skall inte ranta om det i en recension, mer än att säga att de två fenomenen inte har en så självklar koppling som författarna vill låta påskina.

Book of Unremitting Horror har en stor tacksamhetsskuld till skräckfilmer som Nightmare on Elm Street, Halloween och Saw, men tar även sin inspiration ifrån japanska skräckfilmer som Ringu och Grudge. Det är alldeles utmärkta monstrositeter som fötts ur vår kulturella sexualmoral och våra neuroser. Det är en monsterbok för vår tid, och om nya monster och hejdlös skräck är vad du vill ha, så är det här boken för dig.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Book of Unremitting Horror, Pelgrane press, recension, spel, rollspel, fenix