Recensionen publicerades ursprungligen i speltidningen Fenix nr 5, 2010.

Stunning Eldritch Tales, Pelgrane Press

Stunning Eldritch Tales, Pelgrane Press

Stunning Eldritch Tales är en samling på fyra äventyr till Trail of Cthulhu och de är verkligen både stunning (bedövande) och eldritch (övernaturliga, skrämmande). Robin D Laws har gjort det igen, så som han så ofta gör.

Det första äventyret ser rollpersonerna lida skeppsbrott mitt ute i Stilla Havet och ön de hamnar på visar sig vara mindre vänlig för deras överlevnad, och som om det inte vore nog med ett skeppsbrott får de ägna sig åt att upptäcka öns hemligheter. Devourers in the Mist är ett överlevnadsäventyr som får håret att resa sig i nacken på ett mysigt sätt, måste jag säga. Det innehåller både mystiska glimtar av fruktansvärda varelser och mässande kultister, och som vi alla vet är mässande kultister ett måste i ett äkta mythos-äventyr.

Shanghai Bullets är det andra äventyret i boken och drar med rollpersonerna i lösandet av ett mystiskt dödsfall som verkar ha någon form av samband med Shanghais undre värld. Det blir än mer mystiskt med tanke på att den döde är en upptäcksresande som nyligen varit på expedition till de Gula Bergen, där han hitttade något fruktansvärt, och som uppenbarligen orsakade hans död. Shanghai Bullets är en mysig setting, måste jag säga. Shanghai på 30-talet erbjuder många överraskningar och trevliga platser att besöka. Till det här äventyret får spelledaren också en rad goda lästips om just Shanghai på 30-talet, något jag alltid uppskattar.

Death Laughs Last är nog det äventyr som är mest charmigt i den här välskrivna och eleganta fyrklövern. Miljonären och filantropen Addison Bright hittas mördad i sitt hem och rollpersonerna kallas in för att genomföra en diskret undersökning av omständigheterna runt hans död. Äventyret andas maskerade hjältar, färgstarka skurkar och en inte så liten dos mythos. Rollpersonerna kastas huvudstupa in i en undersökning som verkar ha kopplingar till den maskerade vigilanten the Pentinent och hans lika formidabla motståndare, the Other. Äventyret i sig är kanske inte så upphetsande ur en berättelsesynvinkel, men det är ett roligt äventyr och det finns en trevlig twist på slutet, så som sig bör. Något att sätta tänderna i.

Det sista äventyret i samlingen heter Dimension Y och handlar om den lagom excentriska fysikern Polton Williams. Det tar sitt avstamp i invigningen av Y-skopet, en apparat som avser att ge en inblick i den verklighet Williams kallar Dimension Y. Men det blir en snopen invigning. Maskinen verkar öppna vyerna till en fantastisk syn, och dör sedan med ett nesligt pysande. Allt är så klart inte vad det verkar. Bara ett par dagar senare så mördar David Fearn, Williams assistent i projektet, en väns fru. Detaljerna runt mordet går inte riktigt ihop och det kastar rollpersonerna in i en undersökning som vänder upp och ner på deras värld. Med påföljande stability-loss som följd, så klart.

Spritt genom hela boken finns en rad regelförslag som fungerar utmärkt med alla Gumshoe-settings, och jag är helt plötsligt tacksam över att jag har hela uppsättningen med Gumshoe-böcker. Det är oavsett vilket alltid trevligt att få lite extra varelser och regler med en äventyrsbok. Om man inte har många spelgrupper blir det inte så ofta att man spelar om ett äventyr som gruppen redan spelat, och den här typen av “extramaterial” gör alltid att jag känner att jag får ut lite mer värde av böckerna.

Det jag också tycker mycket om är den one-shot-känsla som finns i många av äventyren. De går att trä på en tråd och skapa en kampanj med dem, men det går också att spela dem en och en och eftersom det är så grymt lätt att göra rollpersoner till Trail of Cthulhu så är det ett trevligt rollspel att spela utan “kampanjkravet”.

Det som inte är så bra med Stunning Eldritch Tales är att både ord och hela meningar verkar ha fallit bort i korrekturen. Det är inte så svårt att klura ut vad det skulle ha stått, men det stör läsrytmen att helt plötsligt tappa slutet på en mening. Men det är å andra sidan det enda som egentligen inte är top notch, om man bortser från omslaget, då.

Grafiskt sett följer Stunning Eldritch Tales resten av Trail of Cthulhu. Det är hyfsat snygga illustrationer och en mycket tydlig layout. Jag tycker om det. Det jag inte tycker om är omslaget som är lite murrigt och lite fult.

Kort sagt – en sjujäkla samling schyssta äventyr som går att lägga in i nästan vilken kampanj som helst. Det här är flera dagars utmärkt underhållning med mythoskänslan på plats. Det är synd att bristen på korrläsning drar ner på läsbarheten och att äventyren inte hänger lite bättre ihop.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,