Jag funderade lite igår, efter att jag hade skrivit den här posten. Det jag funderade över är våra oanade möjligheter att med spel, genom spel, gå vart som helst, se vad som helst, göra vad som helst och ändå så är vi så fastlåsta i nutidens uppfattningar, samhällsnormer och socialisering.
De här tankegångarna ledde mig till att låna ett par ord ifrån en kommunikatör på RMI Berghs.
Could the opposite also be true?
En man blir utvald för att rädda prinsessan och med våld ta sig igenom slottet för att rädda henne.
Kan motsatsen också vara sann?
En kvinna blir utvald för att kidnappa prinsen och med diplomati ta sig igenom slottet för att röva bort honom.
Genom att ifrågasätta skapar vi nya tankegångar och utmanar de gamla Ett spel som är helt unikt bara på grund av att någon frågat sig om det motsatta kan vara sant är kortspelet Gloom, där ditt uppdrag som spelare är att göra din egen familj så eländig som möjligt samtidigt som du ser till att dina motspelares familjer blir så glada som möjligt vinner spelet. Du vinner spelet genom att vara snäll, helt enkelt. Jag älskar det, på grund av den premissen.
För att vinna ett spel måste du döda draken. Kan det motsatta också vara sant? För att förlora spelet måste du rädda draken? Nej, det blir samma premiss, eller hur? För att vinna spelet måste du rädda draken. För att vinna måste du besegra blir istället för att vinna måste du hjälpa, eller kanske till och med bli besegrad.
Den här sortens motsatssituationer är så klart något som kan kännas underligt och ospelbart, men det skapar också nya tankar och funderingar runt spel och vad spel är och vad spel kan bli. Gerd Brantenberg ställde hela samhället på huvudet i sin bok Egalias döttrar, och skapade en klassiker som är underlig och annorlunda (men ack så befriande) att läsa än idag. Hon satte männen i kvinnornas skor. Hon vände på konventioner och de givna förutsättningarna för dagen. Could the opposite also be true?
Men vi? Vi känner oss trygga i det vi redan vet, de rutiner vi har, de mönster vi följer. Vi är inte i behov av att bli omskakade eller upplysta. Eller?
Den vanligaste formen av fantasy återskapar en pseudomedeltid där kvinnan är underordnad mannen, och det skall mycket till innan hon ger sig ut på äventyr. Fantasy innehåller drakar, demoner och svartfolk. Kan det motsatta också vara sant?
Vi har alla möjligheter i världen, och ändå håller vi oss till det vi känner igen och känner till, utan att reflektera över varför vi gör det. Vi kanske helt enkelt inte är så sugna på att hamna i en situation där vi måste tänka och reflektera eftersom det i sin tur kan kasta ett obehagligt ljus över hur vårt samhälle ser ut och hur det är uppbyggt.
Spel är kommunikation. Vad kommunicerar vi med våra spel? Kan motsatsen också vara sann?
Läs även andra bloggares åsikter om personligt, debatt, spel, spelkritik
2010-10-29 at 13:10
Helt rätt, sådan motsatsanalys är mycket nyttig!
Dock tror jag inte anledning att man inte tar ut svängarna beror på rädsla för vad det säger om världen. Dels är det inget jag tror folk fruktar, dels så är den sanningen ganska uppenbar. Snarare tror jag det beror på assocationens kraft. Berättelser blir kraftfulla när de kan associeras till något man känner igen eller parafrasera tidigare berättelser. Det är därför långtgående scifi är både mkt svår att skriva och att ta sig till. Med det sagt, berättelser blir också kraftfulla av motsatser och juxtapositioner, så en lagom dos av båda känns rätt för åtminstone mig.
2010-10-29 at 13:22
Jag håller inte med dig för fem öre vad det gäller rädsla, faktiskt. Inte heller vad det gäller att de förutsättningar som finns i dagsläget är helt kända. Om de var det skulle ingen reagera över en bok som Egalias döttrar, eller för den delen argumentera runt våld i spel och hur det påverkar oss.
Referenspunkter är all well and good, men det jag föreslår är inte att bortse ifrån dem, utan att vara uppmärksam på hur de kan vändas, vridas och förändras.
Jag är av den fasta övertygelsen att vi gör samma gamla grejer på rutin därför att det ÄR besvärligt att göra dem på ett annat sätt, det ÄR skrämmande att utmana sina fördomar och det kostar att ifrågasätta, både ur ett personligt och ett socialt perspektiv. Det är inget som kommer gratis.
2010-10-29 at 14:05
På den svenska seriefronten finns det ett flertal feministiska serieskapare som vänder upp och ner på det hela. Om man ska ta något som liknar/är äventyr så blir det väl Karolina Bångs serie “Cowgirls” som jag kan rekomendera. Mig veterligen så har inte hela boken kommit ut än. Den kommer lagom till Pride-festivalen. De två Cowgirls-serier jag läst handlar om brudar som är… ja, Cowgirls. Ett hundra procent tjejer!
Det finns fler serier. Kolla in Galago. Kanske inte så mycket äventyr i antoligin, men jag vill nog ändå tillstå att de vänder på invanda uppfattningar rätt mycket.
Jag har hört att TV/dataspel som placerat huvudrollsinnhavaren i en undergiven position har fått mycket spott och spä. Jag tror att sådana spel tvingar spelaren att se våldets konsekvenser mer. Ett spel handlade om hur man skulle fly ut från ett koncentrationsläger.
Fasen! Det låter ju faktiskt skitspännande. Är det inte sånt som definierar hjältemod. Att vara den totala underdogen. kämpa mot hunger, köld, och väl beväpnade vakter. Direkt strid är överhuvudtaget inte ett alternativ.
Det är väl också väldigt enkelt att göra pangpang spel. Sikta, skjut, klappat och klart. Mer problem blir det för utvecklaren om man har valmöjlighet att förföra, idka diplomati, prova retoriska knep och så vidare. Hade dock blivit mycket skojigare spel.
Och mer varierat.
2010-10-29 at 15:42
Rawns “The ruins of Ambrai” (http://en.wikipedia.org/wiki/The_Ruins_of_Ambrai) är en fantasyroman som vänder helt på könsrollerna. Det är tyvärr inte särskilt övertygande, och boken är ganska sådär, men det är ett intressant experiment.
2010-10-29 at 17:07
Oj, Hej Lars Krantz, roligt att läsa dig här vännen!
Karolina bångs cowgirlbok ser jag fram emot. Av vad jag har läst blir det nästan en fantasyberättelse med enbart lesbiska kvinnliga karaktärer. Rätt så upplyftande. En annan är en serie av bitte andersson, där hon tecknar av erotiska serier av gilbert hernandez och byter kön på huvudpersonerna.