Den här posten är som titeln antyder återanvänd. Artikeln uppträdde ursprungligen i speltidningen Fenix Nr6/08 och är ett referat av Shelly Mazzanobles handbok – för tjejer.

Confessions of a Part-time Sorceress
Shelly Mazzanoble

Nu är det här förvisso en handbok i hur man spelar D&D 3.5, men eftersom den dessutom riktar sig till tjejer som vill börja spela så tyckte i alla fall jag att det var en intressant bok att läsa, inte minst därför att jag själv är intresserad av varför vi är så få i leden. Tjejerna alltså. 

Det första jag känner mig tvungen att påpeka är att boken är skriven av en person som jobbar på Wizards of the Coast. Hon är alltså konstant omgiven av spelet och spelare, och ändå kom hon inte in i spelandet förrän relativt sent, säger hon själv. Nåväl. Jag skall inte ställa mig på någon tvållåda, utan istället referera boken. 

Mazzanoble tar upp de mest grundläggande begreppen runt rollspel, med specifik inriktning på D&D 3.5. Hon går igenom rollspel utifrån ett spelarperspektiv, och talar därför till läsaren som en potentiell spelare.  Att välja rollpersonens ras och klass ingår i de första kapitlen, liksom tämligen handfasta tips om hur man handlar åt sin rollperson och vad man behöver tänka på när man väljer sin utrustning. 

Mazzanoble fortsätter med att på ett begripligt sätt referera hur spelandet går till. Det handlar om grundläggande begrepp och regler, men det räcker en bra bit för en nybörjare. Det är dessutom väl beskrivet och pedagogiskt upplagt med många exempel och tidliga illustrationer.

Som erfaren rollspelare är inte det här något jag känner att jag behöver läsa, men för en nybörjare kan det säkert vara intressant att få en inblick i vad det handlar om, utan påklistrade termer och akademiska avvägar som så lätt kan få åtminstone mig att tappa sugen. 

Confessions of a Part-Time Sorceress är en bok som förutsätter att alla som läser den älskar mode och vet vad Jimmy Choo är för något. Tänk Sex and the City möter Dungeons & Dragons. Det enda jag egentligen tycker boken är bra på är att förklara hur spelet går till, tonen känns bedrövligt stereotyp. Visst tar hon udden av fördomarna att rollspelare sitter i mammas källare och käkar chips och spelar D&D, men hon får det att framstå som om tjejer bara kan vara intresserade av att spela om de får lov att köpa designerväskor, baka åt sin spelgrupp och få leka med söta små minis.

Jag vet inte. Jag är kluven. Å ena sidan är det en rolig och ganska instruktiv bok om hur man spelar rollspel ur ett D&D perspektiv. Å andra sidan är det en bok som ganska effektivt exkluderar alla tjejer (och killar!) som inte tycker om Sex and the City eller Keifer Sutherland. 

Det som stör mig mest är att det tydligen inte går att släppa en handbok som talar till alla potentiella spelare. Wizards of the Coast måste tjeja till det genom att släppa något som är nischat direkt mot tjejer. För annars fattar de inte hur man spelar. Jag kanske blir arg i onödan, men rubriker som “Does this chainmail make me look fat?” och “Gold Digging” får mig att resa ragg, liksom de små faktarutorna som berättar hur söta tärningar kan vara. 

Är du intresserad av att lära dig mer om D&D och tycker om mode – då kanske du känner igen dig och tycker att Confessions of a Part-time Sorceress är kul att läsa. Har du ingen aning om vem Manolo Blahnik är eller för den delen Balenciaga, så finns det mycket bättre böcker som inte ägnar ungefär halva innehållet åt att försäkra dig som spelare om att man faktiskt inte måste dricka läsk med socker i, eller för den delen äta Doritos när man spelar rollspel. Man behöver inte ha finnar heller faktiskt! Och man kan läsa D&D Player’s Handbook när man tränar! OCH man kan skaffa en söt mini och rosa tärningar! 

Med det sagt så vill jag trots allt påpeka att boken har sina poänger. Till exempel den övergripande poängen som handlar om hur roligt det faktiskt är att spela rollspel, något jag med jämna mellanrum glömmer eftersom jag ofta är så upptagen med att göra research, jobba och administrera runtom spelhobbyn istället för att faktiskt spela. Mazzanobles bok fick mig att längta efter att dra ihop ett gäng spelare, skapa en lämplig Dungeon och med liv och lust kasta mig in i levlandet på allvar. 

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,