Det här är en avsiktligt provocerande bloggpost. Är du känslig så kanske du skall sluta läsa nu.

Jag menar det.

Jag kommer att vara raljant. Skyll inte på mig om du känner dig kränkt.

Redo?

I mitt blogginlägg Hey mannen (31/8 -10) pratar jag en del om den idealiserade mansbild som finns inom spel. Hur karaktärsfast en man måste vara, den eviga räddaren, mannen som lurar djävulen, lurar de kvinnliga fägringar som ställs i hans väg när han dundrar iväg mot solnedgången, ivrig att hitta nästa prinsessa att rädda, nästa ondskefulla konspiration att uppdaga och nästa världshotande händelsekedja att avstyra.

Det jag tänkte prata om i det här blogginlägget är den manskult som genomsyrar spelen. Den hyllning till den hegemoniska maskuliniteten som sätter krav på spelaren att alltid klara av allt, att inte tveka inför att döda och att inte låta kjoltygen komma ivägen för att rädda världen och att inte låta kvinnfolket inkräkta på den nästan erotiska homogenitet som uppvisas i många spel. När kvinnor trots allt får vara med är de ett staffage, en bakgrundsbild framför vilken Mannen kan visa sig än mer överlägsen, alternativt är kvinnorna sexuella objekt som skall erövras eller beses, troféer som följer med egenskapen att vara Den Mannen. Mannen som övervinner allt. Mannen som till och med kan samla på kvinnor, lägga dem på hög och belönas för det. Ted Bundy hade älskat att spela spel.

Sex och våld ligger inte så långt ifrån varandra i hjärnan, i alla fall inte enligt en studie som gjorts av David Anderson och Dayu Liu som publicerats i Nature. Förvisso handlar det om möss, men studien kan ändå visa på en möjlig koppling mellan sex och våld även i mänskliga hjärnor. Så spel – de våldsamma, de som är populerade enbart av män – kanske är en uppvisning i sexualitet?

Det är i vilket fall en nästan generande uppvisning av idealmannen. Den känslokalla, stentuffa mannen som utan att blinka kan döda hundratals andra män, han som får jobbet gjort, utan att tänka efter. Ändamålet helgar trots allt medlen. Den här Mannen dyrkas dagligen på spelkonsoller, datorer och handhållna prylar. Det har blivit en teknologisk avgudabild som pojkar och män tillbringar timmar med att hylla och diskutera, avundas och emulera.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,