En morgon strax innan jul vaknade jag med frasen “sic transit gloria mundi” i huvudet. Det blev inte bättre av Cadfael-mysteriet jag “råkade” titta på, eller min lust att bygga något.

Så föddes “O quam cito transit gloria mundi”, ett rollspel som utspelar sig i klostervärlden och som jag har tänkt att skriva och binda in för hand.

Bladguld, tuschteckningar, illuminerade boksidor och kalligrafi spelar också in i min önskan för det här rollspelet liksom vellum och läder för boksidorna och omslaget.

Tyvärr är det svårt att i dagsläget lägga vantarna på vellum eller pergament, för att inte tala om läder, så jag fick köpa fejkpergament och beställa läder på nätet. Och jag bor i Stockholm!

“O quam cito transit gloria mundi” är ett rollspel om tro och relationer. Det handlar om klosterliv, men i första hand handlar det om vad du är beredd att offra för att nå dina mål. Men det är också en Artist’s Book, dvs ett enstaka exemplar av en bok som är tänkt att vara ett konstnärligt uttryck. Jag gillar att göra hantverk av saker och jag har som jag säkert nämnt tidigare, 8 års konstnärlig utbildning vilken jag använde allt för sällan nuförtiden. Därför kommer “O quam cito transit gloria mundi” bara att existera i ett eller ett fåtal exemplar. Att göra fler än så motverkar syftet med rollspelet och boken. Världsliga ting!

Jag tillbringade en mycket trevlig afton med att skapa basen för reglerna tillsammans emd Tove, Anders och Joakin. Mekaniken är ett sten-sax-påse-förhållande mellan vänskap, tro och hierarki. I början av spelomgången måste spelaren välja vilken metod hen vill använda för att lösa den konflikt som uppmålas. Rollpersonen kommer nämligen att ha egna mål inom klostret som hen kommer att närma sig att uppnå efter ett lyckosamt äventyr.
Ett exempel: Syster Sarah är en adelsmans dotter som satts i kloster för att vara ur vägen för sin familj. Hon är van vid makt och privilegier och hon vill därför klättra i hierarkin för att kunna ta sig loss ur det dagliga (som hon upplever det) drönandet som nunna. Hon väljer därför Hierarki som den färdighet med vilken hon vill lösa den konflikt som uppstått. Hierarki är “status före Gud”.

En av klostrets nunnor har blivit mördad och hittats i ett kar med ostlöpe. Syster Sarah kommer att använda hierarki i alla sina slag för att lyckas lösa äventyret. Om hon lyckas får hon i slutet på äventyret öka Hierarki med ett och är ett steg närmare sitt övergripande mål.

Under spelet kommer bönestunderna in i spel. Matins, vespers etc. Det här är tillfällen när rollpersonerna kan ändra strategi. Sarah kanske inte kommer någonvart med äventyret och när hon under bön kontemplerar så inser hon att vänskap, “vännerna före Gud” är rätt väg att gå och ändrar sitt metamål därefter.

Det här är så klart bara en grov skiss än så länge, men det är en början. Jag gillar enkla system, men jag vill också att reglerna är tydligt definierade. För mig är det viktigt att spelaren vet vad hen har för mål i spelet och att de målen går att nå med hjälp av spelets regler.

Konflikterna jag har tänkt att arbeta med i “O quam cito transit gloria mundi” är stillsamma äventyr utan särskilt mycket våld. Istället vill jag fokusera på sex, maktstrider, politik och diplomati. I exemplet hittar syster Sarah en nunna med ansiktet i ett kar ostlöpe. Hon kan ha blivit mördad, men hon kan lika gärna somnat av utmattning på grund av det hårda arbetsschema abbedissan satt, tagit fel kruka i örtboden och förgiftat sig med sitt te eller dött av en hjärtattack. Jag tar helt enkelt ett blad från Cadfael, ett från Rosens namn och ett från den mänskliga naturen.

Nästa steg är att göra mängder med research om munk- och nunneordnar, förfina mekaniken så att den blir tydlig och spelbar, balansera, skriva texten, redigera och sedan handskriva rollspelet, binda in det och ta mängder med foton.

Eventuellt bygger jag ett par exemplar av det. Dels för att ge bort och kanske för att sälja, det återstår att se.