Efter ett antal indierollspel* recenserade över en ganska lång period har jag märkt vissa tendenser med dessa ofta PoD-tryckta häften. Dels handlar det om en vilja att expandera rollspelsbegreppet till något vidare, något bredare och något friare, dels märker jag starka influenser ifrån både the Forge och Rollspel.nu. Tittar jag specifikt på de svenska indierollspel som har producerats så är influenserna nästan övertydliga.
Gemensamt för samtliga är vad jag upplever som en längtan att förändra och förbättra metoderna som finns för att spela rollspel. Många av dem använder sig av samberättande för att uppnå en grad av medbestämmande som jag anser vara positiv. Många av dem försöker också att hitta nya sätt att regelbestämma hur samberättandet och den dramatiska utvecklingen skall hanteras, och den här sortens experimenterande, dels med klassiska dramaturgiska grepp, dels med improvisationsteaterövningar och dels med rollhantering är både intressant och givande att läsa om.
Det är få rollspelsmakare förunnat att kunna experimentera och leka med regler och regelutformning på det här viset och där spelar så klart trycket en stor roll. Det är relativt billigt att trycka på begäran, och man behöver heller inte ligga ute med någon kostnad för den här typen av tryck.
Förbannelsen är dock att ingen av de författare jag läst som skrivit den här typen av regler är riktigt färdig. Reglerna är öppna och alldeles för “sladdriga” för att exempelvis en nybörjare skall kunna ta dem till sig och bums veta hur man skall spela spelet. Det krävs alltså åtskilliga års erfarenhet med rollspel för att kunna spela många av de indiespel som pumpas ut på marknaden. Jag har dock en känsla av att författarna själva inte helt sällan är blinda för den insikten. En person som inte är blind för det heter Luke Crane och har skrivit två rollspel inom genren som jag verkligen rekommenderar. Inget utav dem skulle dock passera som indie förutom tanken på nya och innovativa sätt att skriva rollspel på. Det första jag verkligen rekommenderar är “Burning Empires”, en science fiction setting baserad på Christopher Moellers “Iron Empires” med en modifierad utgåva av “The Burning Wheel” som basis. Här går Crane igenom ALLT du som spelledare och spelare behöver veta. Det finns regler för varenda tillfälle, vilket gör det mycket lättare för nya spelare att förstå hur spelet skall spelas, men även för erfarna spelare att ta de regler som passar gruppen och strunta i resten. Det andra rollspelet Crane har skrivit heter “The Mouse Guard” och är ett rent mästerverk i regelkonstruktion. Rollspelet är baserat på David Petersens serie med samma namn. Även här visar Crane hur ett omsorgsfullt uppbyggt rollspel – som trots det inte faller tillbaka på standardlösningar – kan se ut.
Det jag saknar inom den svenska indiescenen är den här typen av omsorg när det gäller regelkonstruktion. Självklart finns det undantag även inom svensk rollspelshobby – men de undantagen klassificerar sig nästan genom sin status som undantag inte längre som indiespel.
Men det kanske är så att nedlagd tid motsvarar en vilja att trycka en finare upplaga och därigenom investera pengar i sitt rollspel?
Läs även andra bloggares åsikter om rollspel, regler, spelkritik, spel, indiespel
__________________________
*Egentligen typ allt som inte är producerat av Wizards of the Coast, White Wolf CCP eller några av de andra lite större förlagen. Men indierollspel har blivit synonymt med små lulu-tryckta pamfletter.
2010-05-22 at 09:31
Jag vet inte, jag… Jag äger Burning Empires, och trots att jag har åtminstone femton års erfarenhet av rollspel i olika former så har jag inte lyckats motivera mig att ta mig igenom den enorma tegelsten grundboken är. Jag kanske har låga tankar om nybörjare, men jag tror inte att de flesta ungdomar idag är beredda att läsa så mycket om de inte redan är väldigt insatta och dessutom regelintresserade.
Jag kan däremot hålla med dig om indiescenen; några pedagoger är de flesta inte. Jag försökte vara tydlig och sådär nybörjarpedagogisk i Evolutionens Barn (länkat som min website i dennakommentar) men jag vet såklart inte om jag lyckats; jag har inte sålt i sådana upplagor eller fått sådan respons att jag kan avgöra om jag lyckats. Om du har tid och ork, ladda gärna ner spelet (släppt via creative commons) eller köp det; jag är nyfiken på vad jag behöver bli bättre på till nästa spel…
2010-05-22 at 20:35
“Men det kanske är så att nedlagd tid motsvarar en vilja att trycka en finare upplaga och därigenom investera pengar i sitt rollspel?”
Jag tror till viss del att det inte handlar om vilja så mycket som syfte, och även om jag frstår att det inte är din poäng vill jag ändå ta upp det – inte som något slags motsägande, eftersom jag håller med dig egentligen, men som något slags… komplement? Jag ser definitivt en poäng med att låta vissa spelregler vara lite ‘sladdriga’ (om inte annat för att uppmuntra feedback på råmaterialet), och inte släppa dem i fint tryck och därför investera pengar (vilket dessutom betyder att spelet kommer kosta mer pengar att sprida, speciellet för de som vill prova det)i just trycket. Att investera tid och polera reglerna tills de inte längre kräver en massa erfarenhet för att ta sig in i är en annan sak än den fysiska produten förstås:
Om syftet är att snabbt sprida spelet så det får den där sortens ‘levande’ status (som bakteriekulturen i en filbunke ungefär), då tror jag att det finns en stor poäng i att vara lite sladdrig, lite snabb och när man lärt sig vad man kan av ett av sina spel – gå vidare till nästa, lär av din förra erfarenhet och gör något nytt, något bättre, låt det leva och växa i enkel form och repetera. Jag tror verkligen att det kan fungera som form för även färdiga spel, och inte bara testexemplar.
En hel del indiespel verkar ha hamnat på marknaden lite i förbigående, i efterhand, när spelskaparen fått ut vad hen ville av skapelseprocessen och speltesterna och sedan fått nya idéer. Därmed inte sagt att det gäller för majoriteten av spelen, men en nog stor del.
Det jag önskar mig med indiespel, däremot, är att de ska vara -både- annorlunda -och- nybörjarvänliga – att de ska utvecklas såpass att de står på egna ben och blir en lätt inkörsport till att spela fler rollspel. Som det är nu kräver ju många av dem att man känner till rollspelskonventioner, och de som inte gör det har behövt lägga ned massor av tid på att förklara dem – och därför blivit tegelstenar. Jag vill se indiespel som är korta, enkla och annorlunda, men som inte kräver förkunskaper alls. Oavsett hur finputsat och polerat systemet är – om det så bara är en tresidors utskriven pdf. För detta tror jag att det som behövs faktiskt är pedagogik och att man kommer så långt i sitt “Indietänk” att man inte längre stödjer sig på “tradspel”, eller helt enkelt tänker annorlunda från början – inte att man polerat och putsat och finlirat och illustrerat och investerat.
Men ett snyggt omslag och snygga illustrationer hjälper förstås vilket spel som helst – och det hjälper mig att det hjälper spelen >_> *pekar på sitt galleri* Men ändå.
2010-05-23 at 10:04
@Krank – Crane går igenom reglerna för Burning Empires steg för steg. Som spelledare behöver du inte ha total koll på dem för att kunna börja spela. Sedan skulle jag vilja påstå att formatet är lite olyckligt (och samtidigt lockande – det var exempelvis formatet som fick mig att köpa spelet). Hade boken tryckts i ett “normalt” rollspelsformat hade den förmodligen varit avsevärt mycket tunnare och mer lättläst. Med det sagt så håller jag med om att Burning Empires är en tegelsten. Fast jag måste också säga att jag hellre ser en tegelsten med väldefinierade regler och tydlig vision än ett RPG som inte vet vad det vill vara.
Jag har faktiskt läst Evolutionens barn och recenserar det för Fenix kommande nummer. Jag skulle vilja påstå att det håller högre klass på många områden jämfört med andra svenska produktioner, framförallt har du tagit produktionsvärdet på allvar, men i mina ögon är det fortfarande “ofärdigt” eftersom jag saknar riskmoment i spelet. Vad har jag att förlora? Hur ser jag att jag har förlorat det? Men det är möjligt att Evolutionens barn inte skall handla om det alls, och i sådana fall gäller problematiken istället vilken roll min spelarperson har i spelet.
De bästa rollspel jag har spelat och pysslat med har ett tydligt fokus på vad spelarpersonerna skall göra i spelet. Mouse Guard är ett utmärkt exempel på det. I Mouse Guard är rollpersonens syfte att skydda muspopulationen mot yttre fiender.
Jag vet att jag pratar mycket om ramverk och det gör jag för att det är min övertygelse om att ramar ökar kreativiteten. I rollspelens fall är ramarna regler, både sociala och fysiska. Jag tror på fullt allvar att det är lättare att vara kreativ och innovativ som spelare om du som spelare har fasta hållpunkter att så att säga studsa din kreativitet emot.
2010-05-23 at 10:14
@ Xhakhal – En sladdrig produktion som inte är “färdig” har inget i tryckt format att göra. Tycker jag.
Omd et är som du säger – och jag håller med om att det verkar vara så – att en del spel hamnat på marknaden i förbigående, så gör den författaren inte bara indiespelen en otjänst, men även rollspelshobbyn i stort. Sladdriga och – rent ut sagt – dåliga spel ger de duktiga spelskaparna dåligt rykte.
Vill man sprida sitt spel ändå så går det lika bra med PDF. Ofta är indierollspelen heller inte långa nog för att en utskrift skall bli ett problem.
Vad det gäller din önskan: +1 på den.
(Okej, inser att jag är lite vass i mina kommentarer här, men eftersom hobbyn är så grymt liten i Sverige så kan dåliga produkter ha stor effekt på hur rollspelen tas emot av distributörer, butiker och så vidare.)