Det finns många invändningar man kan ha mot Bayonetta – och många av dem har jag – men den här videobloggen från Feminist Frequency tar upp de flesta av dem.
Vän av ordning tycker säkerligen, och förmodligen med viss rätt, att just den här reklamsatsningen är ett japanskt problem, det var ju trots allt de som även körde en reklamkampanj med ett par jättebröst i ett teknikkvarter i Tokyo. Men bara för att problematiken är så mycket tydligare i Japan betyder det inte att den inte finns på hemmaplan.
En spelblogg som är välbesökt och som allt som oftast uppvisar samma attityd mot kvinnor som Bayonettareklamen i Tokyos tunnelbana är Kotaku. Det går knappt en vecka utan ett nytt inlägg om halvnakna game-babes, och det kan lika gärna vara riktiga tjejer i bikini som spelarpersoner i bikini eller mindre. Diskussionen om spelarpersoners relativa hotness förekommer också rikligt. Attityden “låt oss objektifiera och sexualisera kvinnokroppen i samband med spel” finns med andra ord lättillgänglig på nätet. För det är så klart inte enbart Kotaku som uppbär den här typen av konversation med sina läsare. Den finns överallt.
Tilltal är viktigt, och i fallet Bayonetta, både när det gäller marknadsföring och hur Bayonetta beter sig i spelet, så fokuserar tilltalet på att framställa Bayonetta som en sexuellt attraktiv och sexuellt tillgänglig person. Bara du vågar ta det du vill ha. Jag tvekar lite inför att skriva det, men våldtäktskultur, någon?
Det finns mängder av bra spel som är uppmuntrande och positiva i sina kvinnobilder, jag höll på att skriva Mass Effect och Mass Effect 2 som exempel, men tyvärr är Mass Effect 2… bristande… på det området. Men Half-Life 2 med Alyx Vance finns och ändå får jag när jag googlar på Alyx Vance upp en rad hemsidor där man strippat henne och reducerat henne till ett sexobjekt.
Med andra ord är det för spelarpersoner svårt att unvika sexualisering, till och med när det inte är syftet med spelarpersonerna. Miranda Lawson från Mass Effect 2 har till och med en Facebooksida tillägnad sin rumpa. Vilket kanske inte är så konstigt eftersom spelutvecklarna trakterar spelarna med många intressanta kameravinklar i cutscenes där Mirandas rumpa definitivt står i fokus. En annan löjligt sexualiserad ickespelarperson i Mass Effect 2 är så klart Samara. Hennes cutscenes fokuserar mer på hennes absurt långa ben och hennes lika absurda silikontuttar.
Läs även andra bloggares åsikter om kvinnosyn, sex, spelkultur, spelbranschen, spelkritik
2010-05-21 at 06:55
Herregud. Har inte spelat Bayonetta men hade fått för mig att det var parodiskt och “tongue in cheek” men jag borde veta bättre att det inte går att vara ironisk kring saker som… kön. Tur jag inte lurade min konsollkompis att köpa det.