Ursprungligen publicerad på djävulskt beläst

Didi Örnstedt och Björn Sjöstedt skrev 1997 en bok som är mycket kritisk och ifrågasättande till rollspelshobbyn. Sanningen att säga minns jag boken som långt mer förlåtande än vad den framstår som i en genomläsning idag.

Författarna har valt att fokusera på de våldsamma och ockulta inslagen i rollspel. Vid en läsning av boken framstår hobbyn som våldsfixerad och i det närmaste satanistisk. I samtliga fall använder sig författarna av utdrag ur rollspel och publikationer som är kraftigt vinklade mot den poäng författarna vill ha fram, det vill säga att rollspel är farligt, rollspel är våldsamt och rollspel kan orsaka psykiska trauman hos dem som spelar.

Sverok, Sveriges roll- och konfliktspelsförbund, framställs som ett pengahungrigt ungdomsförbund som utan självkritik låter rollspelare och lajvare ägna sig åt en farlig fritidssysselsättning. Förbundet antyds utbilda unga mot ett specifikt mål, och tror man det tidigare upplägget så handlar det om rasism, högerextremism och våldsamt uppror mot staten.

Eftersom jag har spelat sedan mitten på 80-talet har jag en ganska bred erfarenhet av hobbyn, och jag känner inte alls igen mig i boken. Det här är inte min fritidssysselsättning. Det här är inte min upplevelse av rollspel. Dock finns det ett par punkter som faktiskt är relevanta i sin kritik.

Spelledaren HAR mycket makt, och som spelledare ÄR det din uppgift att inte gå över någons gränser. Man måste alltid respektera individen och respektera när det är dags att göra halt. Likaså måste man vara tillräckligt tillåtande för att alla skall våga säga “stopp”. Personligen har jag aldrig någonsin varit med om att det har behövts, men det bör ändå påpekas.

Den andra poängen är vad författarna kallar “avmantling”, dvs att man efter spelet pratar om vad som hänt och hur man känner inför det. Det finns inga rollspel som uppmuntrar till den här typen av aktion, men jag skulle vilja påstå att det ändå händer, eftersom man inom sin spelgrupp sällan låter bli att diskutera spelet när det är över.

Den tredje poängen är den våldsfixering som ofta förekommer i rollspel. Här tror jag dock att det handlar om dels den enkla förklaringen att rollspel föddes ur konfliktspel, krigsspel. Våld har därför historiskt sett haft en central roll inom rollspel, eftersom det är ur våldskonflikt spelen har uppstått. Det här betyder inte att spelen har stannat kvar där.

När författarna skrev boken var dessutom hobbyn inne i sin mest gotiska period. Introspektion och ångest var vanliga inslag i äventyren som spelades, men precis som så mycket annat var det en övergående fas.

På det stora hela är det här inte en representativ bok för rollspelshobbyn. Den är alldeles för konspirationslysten. Det handlar tyvärr vare sig om en saklig kritik eller en saklig beskrivning av rollspel och lajv.

Boken finns inte längre i tryck, men delar av den publiceras på Didi Örnstedts blog med jämna mellanrum.

RÄTTELSE: Boken finns att köpa på www.nertus.se

Läs vidare:
Didi Örnstedts blog
Sverok

Intressant?

Andra bloggare om:
, , , , ,