Idag äntrade jag Kirkwall. Som Marian Hawke, rogue med en lite roguish personlighet. Charmig, tror jag de kallade det? I vilket fall som helst så valde jag mitt standardutseende: väldigt lik Gillian Anderson. Min Shepard ser likadan ut. Lite av en höknäsa, ljushyllt och rödlätt.

Väl i Kirkwall spenderade jag ett år som legoknekt. Tydligen gick det bra, för det gick i ett nafs och bara någon timme senare blev jag rekryterad av Varric Tethras som medfinansiär till hans Deep Roads-expedition.

Jag vet att jag sade att jag skulle anfalla den gode Anders, men jag har flörtat hej vilt med ALLA som har kommit ivägen för mig, så jag antar att jag måste bestämma mig snart. Jag har till och med flörtat med Aveline. Hon vill inte ha mig. Kanske för att jag dödade hennes make? Vissa människor är så stingsliga.

Eftersom jag är rogue så var det Carver som dog i inledningen, vilket innebär att jag går och släpar på Bethany. Jag borde ha gjort mig till Mage istället.

En sak jag funderar mycket över är varför det är så ont om krigare. Antingen får jag dras med Aveline, som ogillar att jag är busig och tar uppdrag för pengar, eller så får jag släpa på den surmulna Fenris som hatar allt vad magiker heter. Det är pest eller kolera. Tur att Varric gillar mig oavsett vad jag gör. Han är så sympatisk och hans röst är som sammet. Varför kan man inte flörta med den bästa rösten, undrar jag då lite smått?

Nåväl. Jag är snart klar med första kapitlet i Dragon Age II, och kommer att påbörja min resa ner i Deep Roads snart.

Det går för övrigt förvånansvärt enkelt med Rogue-packet. Jag har värdens bästa båge. Det säger bara splatt så dör folk som flugor.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,