Recensionen publicerades ursprungligen i speltidningen Fenix nr 5, 2010.

Jag trodde, felaktigt, visade det sig, att Faces in the Smoke vol. 1 The Secret Masters var ett äventyr. Men det var det inte. Istället är det en bok fullsmockad med hemliga sällskap och inte fullt så hemliga sällskap. Boken har fyra kapitel (nåja, boken har egentligen fem kapitel och ett appendix, men jag kommer till det) med tre hemliga sällskap vardera och det varierar ifrån tedrickande damer som räddar världen mellan sconesbaken till depraverade ädlingar som letar efter den åttonde synden. En ganska bred spännvidd på sällskapen alltså.

Utöver det finns också ett kapitel där spelledarhemligheter gås igenom och det är här man hittar märgen i benpiporna, som en lärljunge i the Ancient and Holy Order of Sulis-Minerva förmodligen hade sagt. I kapitlet betitlat Secrets and Adventures får jag just precis det. Hemligheter och äventyrsuppslag. Minst tre per sällskap och det rör sig om allt från hemliga romanser till planer att omstörta regeringar, allt lika väl presenterat och invirat i en anständig mängd urverk, ånga och magi.

Jag måste säga att jag tycker om det. Här är en bok som utger sig för att behandla hemliga sällskap, och det är precis vad den gör. Alla tolv sammanslutningarna är dessutom såpass åtskilda från varandra att de utgör komplement till varandra snarare än kopior av varandra. Boken är dessutom indelad i kapitel som grovt räknat ger spelare och spelledare en uppfattning om vilken sorts sällskap det rör sig om.

Första kapitlet – väktarna – innehåller the Chelsea Ladies Circle, the Thulian Order och the League of Logical Utopians. Chelsea Ladies Circle är som nämnts ett sällskap som räddar världen från ondska mellan sina tepartyn. De utgår helt kallt ifrån att ingen bryr sig om en gammal tant och använder därför främst information och kontakter för att avslöja diaboliska konspirationer. Thulian Order är en sammanslutning, och inte den enda, som arbetar för att störta Aluminatet och upphöja magikerna till den styrande samhällsklassen. Logical Utopians arbetar efter ungefär samma riktlinjer, men de anser istället att samhället bör styras av de intelligentaste bland oss.

Kapitel två – mörka hjärtan och mörka gudar – ger sig in på de lite mer depraverade sidorna av mänskligheten. Eight är en sekt som söker hitta den åttonde dödssynden genom handling, och många råkar illa ut i deras vaka, Planetarians är en mystisk sammanslutning som stirrar sig näst intill blinda på en utomjordisk kommunikationskristall och the Ancient and Holy Order of Sulis-Minerva försöker största Aluminatet (känns det igen?) för att återupprätta de gamla gudarna. Med ett människooffer här eller där.
Kapitel tre – Akademin – handlar om sammanslutningar där människor och övriga raser ägnar sig åt att utvidga sina sinnen. Domus Alucinae så till den milda grad att de har svårt att ta sig samman igen, medan London Orientalists Club ägnar sig åt undersökningar av de mer kroppsliga, och pornografiska, varianterna. Aegyptus Society är ett sällskap i min anda då deras huvudfokus är att sprida kunskap om Egypten till populasen.

Kapitel fyra – skräck och tystnad – handlar om samhällets undersida. Bland de här sällskapen finns Silencius, Gillets egen hemliga polis, West End Terror, ett kriminellt sällskap som sätter skräck i London och till sist Hexenjager, en sammanslutning som gjort det till sin uppgift att jaga häxor och onda magiutövare för att ge dem sina straff.
Självklart finns också ett appendix där Frimurarna behandlas. Det är en så allerstädes närvarande orden att det är svårt att inte ta med den, inte ens i en alternativ verklighet där magi finns och ånga är det föredragna drivmedlet. Frimurarkapitlet är det enda kapitlet där det förekommer någon som helst historisk analogi. Som författarna skriver – det finns redan så många konspirationer och hemligheter runt den här orden, så det behövs inga fler. Det är den Engelska logen och dess ritualer och rykten som tas upp, och det är en grundlig genomgång, trots det fåtaliga antalet sidor som ägnas just Frimurarna.

The Secret Masters är trogen Victoriana i utseendet och det är alltid trevligt med konsekvens när det gäller rollspelsböcker, om inte annat ser det bättre ut i bokhyllan. Dock är väl inte just Victoriana det snyggaste rollspelet jag sett, men det funkar och det är läsbart.
Vill du ha ett hemligt sällskap till Victoriana? Då behöver du inte leta länge förrän du hittar det du behöver i den här boken. Inte intresserad av just hemliga sällskap? Då är det bättre att investera pengarna på annat håll.