Jag måste för det första ge en enorm eloge till Nordic Game-personalen som fixat med resor och hotell och grejor till mig ner till Malmö, det har verkligen varit helt fantastiskt väl skött. Det hjälper ju att jag bor ca tre minuter ifrån Slagthuset där Nordic Game hålls, vilket innebär att jag har kunnat trava fram och tillbaka till konferensen på nolltid. Det hjälper också att centralen i Malmö ligger ungefär tre minuter ifrån Slagthuset vilket innebär att jag inte behövt trava runt i Malmö särskilt mycket alls. Vilket så klart är mindre bra på ett annat sätt. Jag skall ta en promenad nu på morgonen och åtminstone trava upp till Gustav Adolfs Torg och titta mig omkring, kanske knata upp till Triangeln och kika in där en sväng. Vi får se hur mycket tid jag har.
Jag anlände på Nordic Game runt ett och jag hann precis gå på den session som intresserade mig mest, nämligen Pernillas utmärkta analys (på 45 minuter! Man hinner inte mycket på 45 minuter) av fem myter om jämställdhet inom spelbranschen.
Hon gick igenom mycket utav det som stör mig i sammanhanget – att kvinnor inte anställs för det förmodas bli bättre utan ansträngning “i nästa generation”. Vad som egentligen menas är att “jag är rätt bekväm där jag är och vill inte förändra något”. Jag har varit med sedan 2000 och det har inte blivit bättre, oavsett generationsskifte. Om något blev det sämre 2008 när finanskrisen dök upp och företagen drog ner sin personal. Jag tror Queer Nerds kommer att skriva om det för de intervjuade Pernilla när jag var med.
Det som var spännande att se var hur stor publiken var och hur stort intresse det fanns från spelbranschen, men skall jag vara helt ärlig fanns det nog en och annan snubbe där som trodde sig kunna komma runt argumenten som Pernilla radade upp.
En annan sak som slår mig som oerhört underlig i sammanhanget är att jämställdhet är lönsamt och att företagen inte fattat det än gör mig helt konfys. Borde det inte vara så att ett företag söker lönsamhet? Det var en snubbe i publiken som ville ha det till att spelbranschen var ett av de företagsområden som var så specialiserade att den typen av lönsamhetsanalys inte var giltig för just spelföretag. Pernilla höll med om att detaljanalys saknades, men att bara en liten förbättring gav enorm återverkan i faktiska pengar.
Ett annat argument som kom upp var att “”det finns inga kvinnliga programmerare”. Kanske inte. Men det finns kvinnliga grafiker, projektledare och producenter, animatörer etc som skulle kunna dras in i branschen omedelbart. Den gamla käpphästen “vi måste få in fler tjejer inom teknik redan i barndomen” kom upp, men det är också en undanflykt och att skjuta över problemet på någon annan. Det går att göra något åt situationen i branschen och det går att göra omedelbart. Det finns kortsiktiga lösningar som kan tas i bruk här och nu, men det finns fortfarande ett stort motstånd inom denna bastion av testosteron som kallas spelbranschen.
På galamiddagen satt jag rent ut sagt och var förbannad med jämna mellanrum. Det var en sådan testosteronfest att jag bara inte orkade lyssna. Lyckligtvis hade jag ett gott bordssällskap i form av Annika, Pernilla, Andrea och Ulrika och vi “diskuterade” lite allt eftersom kvällen led. Men för att ge ett par exempel på vad som sades så har jag ett par lösryckta citat nedan:
“You guys” – sagt ungefär varje gång publiken nämndes. Till stor del var det sant, men ignorera inte den kvinnliga publiken, tack.
“You have to have balls of steel to present your pitch” – Ah. Inga steel pussies då? Uttryckssätt, visst, men det förvärrades av att det var “you guys” överallt. Spelutvecklare är män. Vissa av männen har balls of steel. Japp.
“I’ve barely seen my family in a week and they can’t give me advice on how to dress” – sagt i något slags hö hö sammanhang. Stackars presentatören som inte har någon klädsmak utan sin fru, eller?
Utöver det nämndes hur en presentatör blivit övertygad om att presentera när han överösts av snygga brudar så att han bara inte kunde säga nej, att de största lärdomarna någon av dem haft i sammanhang med spel när han växte upp var att kvinnor i spel var till 75% villiga, hade stora bröst och gillade vapen etc etc etc. Det är fan rent ut sagt bedrövligt att dra den sortens “skämt” i ett sammanhang där mer än 90% av deltagarna är män och inte förvänta sig att kvinnorna skall reagera. Men spelutvecklarkulturen är och kommer att förbli en bastion av “manlighet” fram tills dess att någon faktiskt reagerar på det och gör något åt det. Under kvällen skröts det om hur mycket av skattebetalarnas pengar som lagts på öl, på att stötta unga (överväldigande manliga) nya spelföretag och varenda gång jämställdhet kommer upp på kartan så handlar det alltid om att det inte finns några pengar.
Fick jag välja skulle jag säga DUMPA NORDIC GAME CONFERENCE i ett år och SATSA PÅ JÄMSTÄLLDHET det året, men det är klart, det ger inte samma möjlighet att stå och skråla en presentation på en scen och mötas av manlig beundran och känna samma maktrusch, kanske. Jag raljerar, men jag är inte glad, så jag har rätt att raljera.
Jag har jobbat med det här i 12 år. Det har inte blivit bättre på insidan. Jag tycker det är avskyvärt och under all kritik.
Pernilla har rätt. Spelbranschen är en bransch i kris, men branshcen i sig är helt jävla ovetande om det.
2012-05-25 at 09:36
“Det finns inga kvinnliga programmerare” är helt igenom osant. Jag har i mitt arbete (tillverkning av mobiltelefoner och övervakningskameror) träffat många kvinnor som är mjukvaru-utvecklare.
Däremot har jag inte träffat så många kvinnor som stannat inom yrket under många år. Gissningsvis för att det inte finns (så många) kvinnor 40+ som börjde som programmerare redan för 15+ år sedan. Förhoppningsvis är det statistik som jämnat ut sig om ytterligare 10 år när de nu många fler kvinnorna varit aktiva inom yrket under fler år.
En högst personlig (men kontroversiell?) observation är att det finns fler kvinnor på de avdelningar som är mindre tekniska, dvs. mer applikationsprogrammering och mindre drivrutinsprogrammering. Detta misstänker jag har att göra med den macho-kultur som finns bland lågnivåprogrammerare vilket gör det omöjligt, eller åtminstone onaturligt, för kvinnor att ta för sig på dessa arbetsplatser. Om jag läser Discordia rätt så är det är lite likadant inom spelföretag.
Ytterligare en högst personlig observation är att en del kvinnor väljer att byta från programmerar-rollen till grupp-/projektledare efter ett tag. När det gäller män har jag inte sett samma yrkesbyte lustigt nog. Jag vet inte varför det är så, men jag gissar att samma observation även gäller inom datorspelsvärlden? Är det för att män starkare identifierar sig som antingen programmerare eller projektledare, medan kvinnor inte lika starkt identifierar sig med endera yrket utan kan tänka sig att arbeta som vilket som?
(Jag är inte lika statistiskt påläst som Åsa och kan därför inte egentligen argumentera åt något håll, men jag kan likväl undra varför världen ser ut så här.)
2012-05-25 at 11:36
Det är väldigt många fler killar än tjejer som aktivt väljer att läsa programmeringskurserna på gymnasiet. Tjejerna som dyker upp är dock helt klart duktiga, även om man tyvärr får jobba en del med att få dem att våga vara kreativa och experimentera, våga göra fel och inte vara rädda för felmeddelanden.
Även om det nu inte finns så många tjejer som är intresserade av programmering idag, så kan jag konstatera att det verkligen inte beror på att tjejer på något sätt skulle vara sämre rustade för ämnet, annat än genom att de inte uppmuntrats tillräckligt att pröva på det.
Jag är glad över att du, Åsa, och andra i spelbranschen jobbar vidare för att belysa de problematiska värderingarna. Jag brukar framhålla dig som ett gott exempel när jag pratar spelutveckling med mina elever. Förhoppningsvis kan man genom att både förändra i “min ände” (utbildningen) och genom att förändra inom branschen nå en plats där vi faktiskt kan vara nöjda.
2012-05-25 at 12:09
Jag är en kvinnlig programmerare (dessutom lågnivå) och jag kan väl bara säga att det inte är så himla lätt – jag har känt mig otroligt ovälkommen, eller kanske oväntad, i många sammanhang. Allt från programmeringskurserna på gymnasiet till olika konsultuppdrag. Ett lysande undantag var min första arbetsplats på en liten konsultfirma och utan den erfarenheten vet jag inte om jag hade varit kvar i branschen alls.
Det finns också en extremt elitistisk kultur bland utvecklare där det är helt ok att ge hård kritik och ifrågasätta hur folk väljer att lösa ett problem, även när det knappast är relevant för arbetsuppgiften i fråga. Tex får jag minst en gång i veckan nedvärderande kommentarer angående mitt val av mejlklient. Dett kombinerat med kollegors mer eller mindre väl dolda fördomar om kvinnors logiska förmåga blir en nötningseffekt som är riktigt tröttsam.
2012-05-29 at 21:38
Tack för intressant blogginlägg och intressanta kommentarer. Låt oss fortsätta samtalet!
2012-06-05 at 08:34
Oj, nu känner jag mig blind. Jag var ändå där men reagerade inte ens när där uttrycken användes! Tack för ögonöppnaren!
Däremot noterade jag att humornivån var väldigt låg, nästan lite prepubertal, vilket kanske också var något symptom på “pojkklubben” konferensen är.
Rörande “hey guys” har jag hört att det kan innefatta kvinnor, men det låter lite som en undanflykt av någon som vill säkert ville undvika problematiken.
2012-06-05 at 13:13
Johannes – att du inte reagerar är helt okej. Att de medelålders herrar som stod på scenen tillät sig att prata på det viset som de gjorde är däremot helt oacceptabelt om det är meningen att vi på något sätt skall ha en jämställd spelbransch i Norden. Det är ett dåligt föredöme.
Jag måste erkänna att jag är trött på den sortens beteenden om och om igen i officiella och representativa sammanhang. Om man står på scenen och framför en åsikt måste man ha någon slags medvetenhet om vad det egentligen är man står och säger.