Sheobats spira är 65 på listan och det 76:e äventyret jag skriver i 20.000-teckenprojektet. Äventyret är skrivet för Dungeons & Dragons 5th Ed.

När solen gick ner över Sheobats trollkarlstorn den kvällen rådde tystnad i nejden. En trettio år lång konflikt hade precis avslutats, med mordet på den visa Sheobat som kronan på verket.
Tornet stod nära en sjö, på en gigantisk häll som sluttade ner mot en vacker sandstrand. Vassen var bränd. Under en tunn yta av sand hade värmen från magin förvandlat sanden till glas och mitt i förödelsen låg den visa Sheobat döende med sin hand hårt sluten om spiran som lett till det långdragna kriget.

Caladan stod lutad över den döende Sheobat med ett svärd glittrande av frost i handen. Han sade ”ge mig spiran”. Blodet rann ur Sheobats mun när hon med en stämma våt och dränkt i blod svarade ”om du hade bett mig innan förödelsen hade jag givit dig spiran självmant. Nu när jag sett in i ditt hjärta och i hjärtat på alla män förbannar jag den. Ingen man skall ostraffat röra Sheobats spira”. De sista slingorna magi som besvärjerskan kunde uppbåda snodde sig runt spiran och med en sista väsande hostning dog Sheobat. Hennes hand var fortfarande hårt sluten om spiran.

Av Caladan hördes inget mer, förutom att han försvann efter att han trots Sheobats förbannelse skurit spiran ur hennes hand.