Jag skulle egentligen ha ägnat den här helgen åt att skriva klart ett äventyr, men efter att jag läste en tumblr-post om hur en person blivit behandlad av Wyrd Miniatures community och spelkulturen i stort så känner jag inte för det längre. Jag känner heller inte för att spela Malifaux, ever again. Och det var ändå ett spel som intresserade mig ganska mycket. Ett alternativ till WH40K. Med Age of Sigmar har dock Games Workshop tagit klivet ur sexisthålet mot lite ljusare tider, även om det är ganska vagt överlag.
Q: Is is possible that any of the stormcast eternals were women, or members from one of the other races like aelfs and duardim?
A: I actually asked about that. The answer I was given was…possibly? It’s being left vague intentionally, was my understanding. Nothing stopping you saying yours are aelfs or whatever, if you want.
Så icke Wyrd vad det verkar.
Men vi skall fokusera på det positiva, eller hur? Vi skall kolla på vad vi kan göra för att förändra spelkulturen, vi skall fokusera på det som är bra med spelkulturen istället för att “gnälla” om det negativa, eller hur? Det är vad jag blir tillsagt i alla fall, gång på gång. “Du bara gnäller och fokuserar på problemen. Du skrämmer bort tjejer. Du gör oss killar som gillar att tjejer spelar ledsna.” När jag läser en tumblr-post som den ovan så får sådana kommentarer mig att se rött. Att enbart fokusera på det positiva är att tillåta att problemen förminskas eller sopas under mattan. “Ja, det var ju inte så kul att du blev påhoppad eller att din kompis blev drogad och våldtagen, men se det positiva. Age of Sigmar öppnar upp för att det kanske finns kvinnor på slagfältet!”
Due to the years of persistent sexual harassment and threats, I maintain an incredibly low social profile and try to avoid gendering myself online. Just think for a moment how fucked up it is that I am not free to post about my hobbies, interests, or day to day life because I am a woman and the gaming community is so dangerous.
Vi är inte på den nivån att tystnad hjälper. För att vi skall se problemen inom spelkulturen måste vi våga se problemen. Vi måste lyfta på mattan och inse att det kryllar av insekter och röta därunder. Det var det enda GamerGate gjorde för att hjälpa spelkulturen. För en kort period såg alla hur rutten den faktiskt är, hur svårt det är som en del av en marginaliserad grupp att navigera den här världen och hur mycket det kostar på att vara en del av den – om man vill vara en del av den. På ett svenskt rollspelsforum™ kom frågan upp om yttrandefrihet och åsiktskorridorer, självklart med en vag hänvisning till de diskussioner om jämställdhet som har förekommit där. Jag skrev att jag stöttar yttrandefrihet men att jag vill att den yttrandefriheten skall hålla sig inom lagens råmärken. Ett svar – även det vagt, inte direkt riktat till mig och dessutom lätt insinuant – tyckte att det var att gå till extrema ytterligheter att påpeka att dödshot och hot om våldtäkt var något som kunde hända på just det forumet.
Here’s the kicker – det finns inget som säger att det inte kan bli verklighet för mig om jag uttalar mig på “fel” sätt eller i fel kanaler. Enbart därför att jag är kvinna. Enbart därför att jag har åsikter om den verklighet vi som tillhör marginaliserade grupper lever i. Det är alltid åtföljt av nervositet att posta en text som har med feminism att göra. Jag känner mig aldrig säker på nätet när jag diskuterar de här frågorna. Aldrig.
In every discussion of online harassment you will find men telling women to call the police. What you don’t hear is the police telling women to stay away from gaming communities for their own safety. What would gamers say if they knew that police told women to avoid game stores the same way they avoid frat houses?
“Why is this so important to you, anyway?” The officer is blunt, but I appreciate it.
“It’s my hobby. I love it. I’ve been doing this for twenty years.”
Her response cuts me to my core, “Find another hobby or you’re going to die.”
Författaren till tumblr-posten har varit med om en hel del skit. “Men det är ju i Kanada, vi är mycket mer jämställda här i Sverige.” Yeah, right. Prata med valfri kvinna i min vänkrets och nog fan har de berättelser som liknar denna att dela med sig av. Nog fan finns det stora problem även inom svensk spelkultur. Inga av de problemen kommer att lösas av att vi håller käften eller bara “fokuserar på det positiva”. Det är att ge de som deltar i den här kulturen, som utsätter andra för de här övergreppen alldeles för stor frihet att göra det igen och igen och igen. Vi behöver lyfta på mattan, exponera rötan och bestämma oss. Skall vi stanna kvar när spelkulturen ser ut på det här viset? Är det verkligen etiskt och moraliskt försvarbart att locka nya tjejer in i en miljö som är så otrygg att vi kan råka ut för snart sagt vad som helst om vi deltar i den och höjer våra röster när något är fel?
Jag vet fan inte längre. Jag vet inte om det är värt det.
2016-04-04 at 07:42
Råkade trycka en stjärna. Ej meningen, och kan inte ändra. Jag menar fem stjärnor förstås, du skriver om så viktiga saker.
2016-04-04 at 11:25
Haha, det är okej. Sådant händer. Dessutom finns det säkert någon som tycker att det är ett enstjärnigt inlägg, om jag får tro vissa IP adresser, så se det som att du gjort “anti-discordia-läsarna” som hänger här utan att kommentera en tjänst. 🙂