Daniel Floyd pratar om tangentiellt lärande i spel och försöker ge en introduktion till hur nöjesspelbraschen kan integrera lärande i spel. Däremot pratar han överhuvudtaget inte om hur educational games kan bli roligare, som ju är hans argument mot just den typen av spel.

Jag skulle också vilja byta ut “roligt” mot engagerande, rakt över. En engagerande upplevelse behöver inte alls uppfattas som underhållning, men det är fortfarande något vi gärna ägnar oss åt just därför att det faktiskt engagerar oss. Floyd går också helt förbi teorierna om “flow” som utarbetats av Mihály Csíkszentmihályi, som utforskar det där sinnestillståndet som vi med jämna mellanrum hamnar i när vi stöter på en utmaning som är precis tillräckligt utmanande och tillräckligt intressant för att den skall sluka all vår uppmärksamhet. Flow är också en viktig del inom spel, och framförallt om vi skall känna att spelupplevelsen är givande för oss.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,