Först publicerad i speltidningen Fenix, nr 1 2010. En rad äventyrsuppslag i en spalt i tidningen. Den här spalten återkom två gånger, fast med olika uppslag.

Äventyrsuppslag
Den här spalten är till för dig som behöver lite extra inspiration. Den här gången siktar jag på historiska rollspel, med fokus på 17- och 1800-tal, exempelvis En Garde!, Krutrök och Sägner och Götterdämmerung.

Systema Naturae
Systematisering och klassificering är populärt inom alla vetenskaper, även de ockulta. Linné försöker upprätta en övernaturlig ordning, men hindras av sina beskyddare. Bättre går det för italienaren Battista Panetti, som under 1700-talet inte bara avslöjar lykantropins hemlighet, utan även säger sig ha botat en varulv. Han lämnar efter sig en mängd publicerade pamfletter, och även manuskriptet till en bok. Hans efterforskningar blir avbrutna 1763, då han återfinns död i sitt hem i Ravenna.

Det Hemliga Kabinettet
Det ryktas i maktens korridorer att samtliga Europeiska kungahus styrs av en enda instans. Detta hemliga kabinett spelar ut de olika furstehusen mot varandra, i förhoppning om ekonomisk vinning eller andra dunkla mål man enbart vågar spekulera om med viskningar och snabbt nedkrafsade små biljetter man överlämnar när man hastar förbi varandra i maktens korridorer.

Filosofen på taket
En aspirerande författare hittas död på ett tak nära sina rum i Paris. Han har blivit genomstungen åtskilliga gånger med vad som verkar vara en svärdsklinga.
I handen håller den döda ynglingen resterna av ett papper som uppenbarligen ryckts ur hans hand. På pappret finns en rad kryptiska symboler, och i ynglingens rum hittar man spår efter den magiska research han uppenbarligen var i fullt arbete med då han dödades på taket.

Kannibalerna i Köningsberg
Efter trettioåriga krigets elände har livet i Tyskland återgått till det normala, med undantag för en by utanför Köningsberg. Den tradition av kannibalism som initierades av prästen Albrecht Vranck har fortsatt, med än kraftigare rituella inslag under herrnhutaren Pieter Holbeck. Holbeck har infört en replik av Kristi korsfästelse som metod att delge det kött som rätteligen skall tillkomma de bybor som deltar. I de fall man inte har en bybo att ta upp i “gemenskapen” använder man förbipasserande som inte kommer att saknas av någon.

Holbecks praktik fokuserar i första hand på korsfästelsen, en ritual som utövas på byns lilla galgbacke. Offret eller den frivillige får gå med sitt eget kors till galgbacken. Innan dess har offret eller den frivillige piskats. Ofta hamnar de frivilliga i extas, medan de troende samlas i klungor runt den piskades blödande rygg, där de hungrigt slickar i sig det salta blodet. Holbeck har mycket hård kontroll på sina undersåtar eftersom det har hänt att bybor börjat gnaga på den som skall korsfästas i förtid.

Utåt sett är byn en helt normal liten landsortshåla med hårt arbetande hantverkare och bönder. Det som skiljer sig åt är avarten av herrhutism man tillämpar.
Det finns inga yttre tecken på galenskap. Det man händelsevis kan utröna om vad som försiggår är den blodfläckade galgbacken, ett slitet kors bakom kyrkan och de många gravarna med inskriptionen “Kristi följeslagare”.

Den nya tideräkningen
Fram till 1753 använder Sverige den Julianska kalendern. Det här innebär att man ligger åtskilliga dagar efter övriga Europa. Det bästa sättet att gå över till den Gregorianska kalendern hade varit att låta 20:e december bli nyårsdagen, eller att nyårsnatten övergått direkt till 12:e januari. Men Riksdagen vill inte hoppa över de viktiga religiösa högtiderna, så istället kapar man februari på mitten. Från den 17 februari blir det helt plötsligt 1 mars.

Ett flertal vidskepliga svenskar tar sina öden i sina egna händer dagen innan den nya tideräkningen tar vid. En masthuggare i Göteborg skär halsen av sig, av rädsla att förlora sin själ till satan. En grupp pietister i Stockholm begår självmord för att slippa riskera sina eviga själar. Bara månglar-Anna återfinns vid liv, men vettskrämd och galen spärras hon in på dårhus och avlider den 1 mars 1753. En hel by i Västergötland försvinner spårlöst, som om den hade blivit uppslukad av tiden sjäv.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,