Ett par av mina kollegor, för jag ser dem verkligen som kollegor; vi sitter i samma båt, och jag har blivit intervjuade av Jessica Stensell på DN:s insida.

Vi vill få fler tjejer att våga spela online
För få kvinnliga karaktärer i dataspelen – vill påpeka i samband med detta att jag aldrig säger dataspel eller karaktär. The newspaper misquoted me! Fast sanningen att säga slogs jag inte för korrektionen i någon högre grad 🙂
Dataspelen har varit killarnas egen sandlåda

Det hela handlar om oss som tillhör det kön som inte vanligtvis förknippas med spelande, vad vi försöker göra, hur vi försöker påverka vår situation i onlinekulturen. Det handlar om att slå sig fram mellan glåpord och hån, objektifiering och sexualisering, och framförallt en ovilja hos spelkulturen (och då pratar jag övergripande, om förläggare, utvecklare, speljournalister, spelbloggare och spelare) att våga se problematiken för vad den är.

Det ligger inte på ett individuellt plan. Det är större än så. Jag skulle snarare vilja säga att individen mycket väl kan ha en positiv upplevelse av spel, oavsett om det är Bayonettas extremsexualisering eller om det är ett guild i WoW som verkligen tar hand om alla sina guildmedlemmar. Eller för den delen, som jag, att arbeta tillsammans med människor som respekterar mig och som jag respekterar för deras kunskap, intelligens och drivna vilja att göra bra spel. Det är när vi går utanför individens upplevelser – som kan vara både positiva och negativa – som mönstren börjar framträda. Och mönstren i det här fallet talar om en kultur som är uteslutande för kvinnor OCH minoriteter. Hur många spel har en icke-vit, icke-manlig protagonist? Hur många av dem är bögar eller flator? Hur ofta ser vi ett tvärsnitt av den mänskliga upplevelsen i ett spel? Inte särskilt ofta.

Det finns så många obehagliga exempel på hur kvinnor, HBT-personer* och icke-vita behandlas på forum, i spel, av spelkulturen i stort. Det handlar om dödshot, trakasserier, kränkningar, sexualisering, objektifiering, rasism, misogyni, homofobi och diskriminering.

Kathy Sierra – bloggare och pionjär på många områden – fick exempelvis ta emot dödshot när hon skulle framträda på en mässa.

“If you want to do something about it, do not tolerate the kind of abuse that includes threats or even suggestions of violence (especially sexual violence). Do not put these people on a pedestal. Do not let them get away with calling this “social commentary”, “protected speech”, or simply “criticism”,” she said on her blog.

– Källa

Robert Scoble, author of popular technology blog Scobleizer, condemned the campaign against her.

“It’s this culture of attacking women that has especially got to stop. I really don’t care if you attack me. I take those attacks in my stride. But, whenever I post a video of a female technologist there invariably are snide remarks about body parts and other things that simply wouldn’t happen if the interviewee were a man,” he said

– Källa

Det finns otaliga berättelser om trakasserier, inte bara mot kvinnor, utan även mot HBT-personer, vars liv hamnar i fara på grund av spel. Fundera lite på det. De blir hotade till livet för att de älskar att spela och vill delta i spelandet. Hur är den typen av trakasserier INTE exkluderande, och INTE något vi måste erkänna förekommer för att kunna motverka det?

Det är inte bara synliga profiler inom spelvärlden som råkar ut för skrämmande händelser. En anonym spelare berättar om hennes problem med en virtuell stalker:

John was a member of my World of Warcraft guild, and someone who trolled me frequently. I recognized him instantly from the photos he had shared with the guild. He was misogynist who had been at odds with me for months; he’d called me derogatory names and he was absolutely enraged when I passed my trial in the guild because he believed females shouldn’t raid in what was formerly an all-male guild.
[…]
I was young, naive and determined to not let John or anyone else ruin the game for me, so instead of finding a new guild despite the hostility I constantly faced, I simply stayed and held my ground. This action, inevitably, made John quite angry. A few nights prior, as I would learn later from interrogating guild mates, John joked to his friends on another forum that he was going to pay me a little visit to snap a few photos of where I lived and “put me in my place.”

– Källa
Enligt den här spelarens berättelse så dyker John också mycket riktigt upp hos den här spelaren i hennes studentkorridor. Han väntar utanför hennes dörr och det är bara ren tur att det finns en studentrepresentant på plats som kan varna henne om att John är där. Oavsett vad denna “John”, det är inte hans riktiga namn, hade planerat för henne, så är det en otroligt obehaglig händelse som visar på att trots att inte alla spelare skulle bete sig på det här viset så finns det en tillåtande kultur inom spelforum, spelvärldar och så vidare som inte omedelbart berättar för de här individerna att den här typen av beteende inte är okej. Det är inte okej att stalka någon på nätet, i spel eller i verkligheten. Men det finns mycket lite i spelforum och spelvärldar som säger att det inte är det.

Jag har otaliga länkar till spelforum där den här attityden mot spelare inte ens ses som onormal eller för den delen hotfull. Är det ett bra sätt att vara inkluderande på?

Spelstudiorna har samma problematik in house, även om jag inte tror att just det här fallet är representativt för alla spelutvecklare, det finns till och med mycket som talar emot det, men det finns och det är en kultur som inte försvinner om vi inte arbetar emot den och försöker förändra den.

Gay video game designer Jamie Durrant is suing Microsoft for £45,000 in ‘hurt feelings’ and lost pay, claiming discrimination on the grounds of sexual orientation. Durrant claims that following Microsoft’s buyout of Lionhead, where he has worked for the past 11 years, the atmosphere began to grow uneasy. Around January of last year, Jamie says he began receiving abusive emails with subjects that read “I’m Jim and I’m Gay” and “Me and my Favourite Men”, and that he was given the nickname “Fag Boy Jim”.

– Källa

Jag skulle kunna prata hur länge som helst om den problematiska synen på kvinnor och kvinnokroppar, eller för den delen på män och manskroppar inom spel, men jag har för många källor, och det här hotar redan att bli en bloggpost i världsklass, så jag refererar helt enkelt till de poster jag redan skrivit om det här på discordia:
Kroppar i gamingsverige – rör problematiken om hur gamers framställs om de även råkar vara kvinnor
Sex me up? – sexuella relationer i rollspel
Wimmin are iivul (or peenk) – kvinnors ondska. Eller “rosahet”
I brist på bättre – en rant – Dataspelsbranschen visar på att sexismen lever inom branschen
När det är som mörkast – GameChrush “näe, vi ser inte alls kvinnor som sexualiserade… erh…ju?”
Det är skillnad mellan sex och sex – hur behandlar man sex någorlunda respektfullt i spel?
Bayonetta, baby! – Bayonetta… så många fel, så få rätt
Once more unto the breach, dear friends – mer diskussioner om vad spelskribenter kan och inte kan. Om de är tjejer.
Hey mannen! – den problematiska avbildningen av män i spel.
Var finns min berättelse? – bristen på variation i spelberättelser.
Våldtäktskultur – en titt på den tillåtande och våldtäktsförhärligande kulturen inom spel.

Spel speglar också ofta en rasistisk syn på människor – det finns en drivkraft mot att skapa spel som berättar för oss som spelar att bland oss så är den vita mannen den perfekta mannen. Det är han som är det vi skall sträva emot, men för oss som aldrig kan bli män** är den strävan redan från början hopplös, och eftersom vi inte kan vara den person vi spelar, faktiskt ofta inte ens kan identifiera oss med den person vi spelar, så faller många av oss vid sidan av just på grund av att vi inte kan se oss själva i det vi spelar. En del av oss får dessutom se förvridna bilder av oss själva som förstärker de stereotyper vi alla – alla! – bär på.

The Three Bears Effect is the name given by Aiyo at the blog Black British Girl for how whites stereotype blacks and Asians as opposites while putting themselves in the middle as “just right” – like in “Goldilocks and the Three Bears”.

For example, black men are stereotyped as having big penises but not much intelligence while Asian men are the other way round, leaving white men in the middle as “just right”.

It works so well in America that in most cases you can tell what the Asian stereotype will be by taking the opposite of the black one:

* If blacks are cool, then Asians are nerdy.
* If black women are disagreeable, overbearing and loud, then Asian women are sweet, submissive and quiet.
* If blacks are lazy, then Asians are hard working.
* If blacks have a lower IQ than whites, then Asians have a higher one.
* If blacks have a higher poverty rate than whites, then Asians have a lower one.
* If blacks have less education than whites, then Asians have more.
* If black women are “mannish”, then Asian women are “ultra-feminine”.
Etc.

It does not always work. For example, Asian Americans are not seen as truly American, but then neither are Black Americans. But in general it works surprisingly well. Too well.
[…]
Even a “good” racist stereotype is still racist: it judges people according to their race, not their personal merits – as Asians discover when they apply to top American universities.
By playing up Asians as the opposite of blacks, White Americans can tell themselves they are not racist while keeping their racist views about blacks untouched

– Källa

Det finns många spel som förstärker de här stereotyperna, inte minst JRPGs, men även de spelen jag själv älskar och höjer till skyarna har de här tendenserna. Jag har exempelvis skrivit om rasismen i StarCraft II som jag inte ens såg själv förrän jag fick det påpekat för mig. Jag ville helt enkelt inte se det. Jag lånar ett exempel från Rock, Paper, Shotgun.

Here are some Tosh-facts: (Tosh är den enda svarta personen i StarCraft II. Nästan den enda svarta personen.)
* Tosh is presented as sinister, untrustworthy and self-interested – his motives questioned repeatedly by gravel-voiced hero Jim Raynor and all his allies.
* He has a drug habit, though this may or may not be necessary for his mystic powers.
* A bunch of his friends are in jail. (Though are all white, however.)
* He apparently has only two attitudes: stoned-sounding mystic and murderously angry.
* Oh yes, and he has a Voodoo doll. A voodoo doll.
* He even carries it around his neck, in case he needs to do any emergency voodooing at a moment’s notice. No-one else in the game is carrying a voodoo doll. There isn’t any suggestion that anyone else in the game so much as believes in black magic, in fact.
* Are we supposed to think he’s cool, or think he’s quietly villainous? Omar he ain’t. It gets worse.

– Källa

När jag skrev den här bloggposten hade jag inga som helst problem att hitta källor, berättelser, länkar och undersökningar. Det finns en uppsjö med information om den här sortens trakasserier. Det finns hur mycket som helst därute. När kommer vi spelare att ta ansvar för att vår kultur är ovälkomnande, misogynistisk, homofob och rasistisk utan att slå ifrån oss med “det är bara så det är”? Det är “bara så det är” tills dess att VI bestämmer oss för att det inte alls är så, att vi kan vara välkomnande, accepterande, inkluderande oavsett hur vi ser ut, vilket kön vi tillhör, vilken sexualitet vi har eller vilka livsval vi gör. Jag har sagt det förut och jag säger det igen – spel och lek är en allmänmänsklig aktivitet. Heck, det är en aktivitet som till och med djur ägnar sig åt (visste ni förresten att det finns forskare som har fått råttor att skratta?) så varför är vi så bestämt emot att inkludera alla i den verksamheten? Varför missunnar vi andra de upplevelser vi själva blir så glada, nöjda och mår bra av?

Jag vill avsluta den här långa bloggposten om elände med ett hoppfullt meddelande. Det finns en kampanj som heter It Gets Better, där HBT-personer kommer ut och berättar om hur det faktiskt BLIR bättre när man blir vuxen, hittar sin identitet och någonstans att höra hemma, trots att man inte tillhör “de normala”***. Just den här videon är en satsning från EA, jag hittade den på Border House, och den ger mig hopp. Det här är alla personer som arbetar inom branschen, och som har en möjlighet att förändra den inifrån.

Ett uttalande från BioWares David Gaider som varit med och skrivit Dragon Age ger mig också hopp om framtiden:

“I would hope that some folks could be sensitive enough to be happy for those players [pursuing same-sex romance],” added Gaider. “..at the very least out of the selfish notion that they may one day end up in the minority of some content issue and receive the same consideration if nothing else.”

– Källa

Läs vidare:
Diversity is not the problem, you are – Ars marginal
Peach & Zelda är 8-bitars horor – ännu ett exempel på misogyni inom spelkulturen. Om det är ett spel är det inte på riktigt, eller hur?
The Villification of Arabs in Hollywood Movies Sociological images tittar på hur människor från mellanöstern framställs i spel. Hur det påverkar spel? Läs Tove Bengtssons recension av Medal of Honor
Sexual harassment for female players in StarCraft II thread – The Hathor Legacy

EDIT: Kommentera gärna, men bli inte förvånade om det tar ett tag för era kommentarer att dyka upp. Jag modererar bloggen kraftigt pga trollz.
____________________
* Ber om ursäkt om jag använder ett outdated begrepp här. Även om jag försöker, hänger jag inte alltid med i alla förkortningar. HBT står för homo- bi- och transexuella personer.
** Det är egentligen ett felaktigt sätt att se på det. Visst kan vi alla bli män, det går att korrigera könet på en person. Det jag egentligen är ute efter är varför vi måste begränsa oss till vita män? Kan det inte vara lika eftersträvansvärt att något annat? Nej, inte enligt statusstegen…
*** Vad är normalt? Egentligen? Vi har alla våra quirks. men det finns en uppfattning om hur man “bör vara”, och det är den som ses som normal, och det är den som jag tror vi alla kämpar mot att vara periodvis i våra liv.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om spelkritik, misogyni, feminism, spel, rollspel, spelkultur