SPOILERVARNING: Det kan hända att jag avslöjar lite väl mycket om Dragon Age: Origins för en hugad spelare i den här posten. Läs med förvarning.

För ett tag sedan skrev jag en post om hur God of War träffar på God of Love och ljuv… erh… och mu… hmm… och hur Kratos mer eller mindre går med på att ha sex med Afrodite, lite så där på nåder och hur han inom 30 sek har tillfredsställt henne rejält. Kratos är ju en Riktig Man™. Han kan till och med få två brudar som tittar på att komma av bara farten.

Det slår mig nu att det faktiskt finns ett positivt porträtterande av sex i spel. Inte bara sex, utan även av kärlek och förhållanden. I BioWares Dragon Age: Origins (DAO). (Jag skrev ju faktiskt att jag tyckte om den biten, remember?)

I DAO kan jag skapa romantiska förhållanden mellan min spelarperson (PC – Player Character) och övriga ickespelarpersoner (NPC – Non-player characters). Det sker genom att göra val i spelet som tilltalar respektive NPC på ett sådant sätt att de blir positivt inställda till min spelarperson. Jag kan också prata med dem, och lära känna dem på ett mer ingående sätt, samt ge dem gåvor. Hela det här relationsspelet är faktiskt riktigt väl exekverat av BioWare. I och med att jag lär mig mer om mina spelarpersoner så blir jag också mer vänligt inställd till dem, och i och med det blir det också lättare att få en känslomässig koppling till dem.

I DAO är det inte bara sex det handlar om. Det handlar om ett förhållande mellan min PC och mina NPC-kamrater. Därför är det desto mer rörande att få en första kyss av Alastair, Zevran eller Morrigan än Kratos motvilliga påsättande. Jag har ju fått kämpa för det. Ibland medvetet, ibland omedvetet. Kratos stövlar bara in och tar vad han vill ha, utan att knacka. Och egentligen vill han inte ens ha sex, i alla fall inte som jag tolkar hans beteende.

Det som är riktigt intressant ur ett emotionellt perspektiv är att den här kyssen är en del i en förförelsedans – som givet inte nödvändigtvis behöver gå vidare till något annat – men som kan sluta i sex. Och då handlar det inte om att se på när två damer står och tafsar på varandra (ja, jag vet att jag raljerar lite, men GoW III var verkligen inte en föredömlig sexscen) utan om min PC och en NPC som antyds ha sex. Och det är väl i ungefär samma klass på vågat som en lagom modest film.

Och just Alistair är så blyg och generad runt ämnet att jag knappast kan låta bli att tycka att han är så otroligt söt i all sin dumhet och genans. Vad det gäller både Zevran och Morrigan har de en lite annan inställning runt sex och förhållanden, men det är som det skall. Morrigan är mycket svår att få att känna kärlek, men hon tar också ett svek hårdare. Hon är dock mycket lättare att få i säng än exempelvis Alistair. Samma sak med Zevran. Han är en charmknutte som saknar moral, och tar följdaktligen inte lika hårt på sex som Alistair, som i princip uppfostrats till munk. Inte undra på att han är svår att få i säng.

Till skillnad från machoKratos, som till stor del handlar om ett Supermanligt Ego™ som skall uppmuntras och (höhö) smekas, så spelar DAO på en inneboende mänsklighet, dels genom att plocka fram de känslor som vanligtvis inte associeras med spel. Osäkerhet, genans, närhet – och en löpande berättelse som gradvis för min PC och mina NPCer närmare varandra.

Visst finns det plats för Manligt Sex™ som Kratos står för, men för att uppnå någon form av känslomässig resonans med spelaren tror jag mer på BioWares metod.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,