Nu så här i sommarvärmen så tänkte jag låta andra än jag komma till tals om spelämnen som de tycker är viktiga och som bör komma upp i dagens ganska trånga debatt. Jessica Källman pratade för inte länge sedan om jämställdhet och nu är det Mattias Falcks tur att få prata om något jag absolut inte har någon egen erfarenhet av, men som jag vet berör många av er därute. Spel för barn. Med det lämnar jag över ordet till Mattias.

Bra spel för barn
Jag har funderat ganska länge nu på hur min dotter ska kunna ha roligt med spel på PC och konsol. Som vuxen har man ett ansvar att låta barnen spela bra spel på PC och konsoler. Det största problemet är kanske framförallt bristen på tillförlitlig information om spel till barn. Jag har länge tänkt ta saken i egna händer och försöka samla information om spel till barn som är bra och blogga om dem. Jag vet inte om det blir någonting av det men jag vill i alla fall börja med att definiera vad jag tycker krävs av spel för att de ska vara bra. Låt oss börja med en lista:
1. Engagerande historia
2. För åldersgruppen relevanta val av typen hjälpa/stjälpa
3. Intressanta karaktärer med ett mått av djup och personlighet
4. Modiga och starka hjältar och hjältinnor som står upp mot omvärlden eller vuxenvärlden
5. En ”vuxen” framtoning i presentation och kvalitet

Låt mig förklara vad jag menar med dessa punkter. Barn behöver ha en ordentlig historia som berättas på ett sätt som tar barnen på allvar. Det är alldelens för vanligt med tramsiga historier som barnen inte känner för eller engagerar sig i. Det är också viktigt att spelen innehåller val som barnen tvingas göra som verkligen påverkar historiens utgång. Det är viktigt att barnen känner att de verkligen är delaktiga i historiens utveckling och inte enbart är åskådare. Det kan handla om enklare moraliska val. Val som kanske bara har snälla alternativ, men ändå har en påverkan på hur hjälten eller hjältinnan utvecklar historien. Exempelvis om spelaren först ska hoppa över gapet för att rädda fågelungen eller om barnet hellre vill vissla på fågelmamman så denne kommer flygande och räddar ungen. Jag tror för den delen inte att spel behöver vara helt tillrättalagda. Det är viktigt att det finns val som kan ha en hemsk utgång. När jag ser till båda mina barn så förstår och engagerar de sig redan i moraliska val kring liv och död. Jag är övertygad om att det inte är fel om barnen i leken har med sådana element. Det är självklart att dessa val är olika beroende på åldersgrupp. Min dotter ville börja spela spel på datorn först runt fyra och lärde sig då med enkelhet mus och tangentbordsstyrning. Tidigare var hon inte alls intresserad. Från den här åldern är i alla fall min dotter väldigt intresserad av känslor och andras reaktioner på eget och andras beteenden. Varför inte utveckla fler spel som använder detta i sin spelmekanik och i sitt historieberättande?

Den tredje punkten i listan handlar om att inte förringa barns intelligens genom att ha platta och onödigt fåniga karaktärer i sina spel. Min erfarenhet av Tildes reaktioner på spel är densamma som hennes reaktioner på TV-serier för barn. Hon har en mycket större behållning av spel och TV-program som har karaktärer som är trovärdiga i sitt agerande och inte enbart är gulliga eller roliga. Ett ganska tydligt exempel på karaktärer som presenteras på och agerar på ett för barn trovärdigt sätt är Disneys Bernard och Bianca eller vilken som helst av filmatiseringarna av Astrid Lindgrens figurer.

Något som Tilde tycker är mycket intressant är när karaktärerna ställs mot omvärlden eller vuxenvärlden och vinner. Det är säkert så att det finns ett behov hos barn av att ha rätt och vinna i argument och situationer där vuxenvärlden dominerar. Det är väldigt tydligt i Astrid Lindgrens sagor till exempel. Men även många av Disneys sagor har små och svaga, inom citattecken, karaktärer som genom list vinner över en mäktigare motståndare. Det är alltför sällan som karaktärer i barnspel utsätts för övermäktiga situationer. Spelen och situationerna är ofta för snälla. Ett undantag är PC spelet Disney Princess. Ett riktigt bra spel för barn i fyra-fem års ålder på många sätt faktiskt.

Det sista och kanske viktigaste i barnspel är i min erfarenhet att spelet måste ta sig själv på allvar. Det kan vara roligt och fånigt men spelet måste ha ett intelligent innehåll, smart och inte för simpel spelmekanik, en utarbetad story och kvalitet i produktionen av grafik, musik och ljud. De spelen med sämsta produktionsvärden som jag inhandlat till min dotter är tyvärr så kallade lärande spel. De har alltför ofta en urbillig produktion, taskiga röstskådespelare, och slutligen tråkigt gameplay som verkligen lyser läromedel. Kalle Kunskap är exempel på sådana spel som jag inte kan rekommendera. Av tre Kalle Kunskap jag inhandlat är det bara ett av dem som Tilde spelat mer än fem minuter. Det bästa svenska lärande spelet jag inhandlat, med riktigt trevlig produktion för både vuxna och barn är Kalas med Rut och Knut. Det kan varmt rekommenderas. Ett annat helt OK försök till att göra ett mer seriöst barnspel är Mamma Mu och Kråkans vinterspel. Det kan också rekommenderas om barnet är fem eller mer. Det är ganska svårt att styra för en fyraåring.
Något jag saknar är dock barnspel som inte är en samling lärande minispel, utan innehåller en utvecklad historia i mer traditionell mening. Ett bra exempel här är Disney Princess, som jag nämnt tidigare. Riktigt bra översatt och röstspelat till svenska dessutom. Jag tror det är tjejen som gör Ditte i Disneys Nalle Puh och hans vänner som gör rösten till huvudpersonen. Jag misstänker att uppsjön lärande spel beror på en alltför dominant ställning hos spelförläggare som enbart beställer utveckling av lärande spel. Jag efterlyser spel som lär barn att ta ställning i andra frågor än svaret på frågor om mängdlära eller ordningen på bokstäver och siffror. Hur skulle det vara om spel till barn lär dem att vara och agera tillsammans med andra? Hur man delar med sig, eller att lära sig vad som är rätt och fel beteenden och så vidare?

Ett problem kan givetvis vara den förlegade uppfattningen att barn inte ska sitta inne och spela spela spel på PC eller konsol. De ska vara ute och spela fotboll eller rida häst. När de väl tillåts spela tillåts enbart så kallade lärande spel. Jag hoppas att den generation gamers som nu har barn och som själva växte upp med spel under åttio och nittiotalet har en annan uppfattning och påverkar spelförläggare att börja beställa utvecklingen av bra spel för barn. Jag är övertygad om att spelande av brädspel, kortspel och spel till PC och konsol är en bra och viktig del i en sund uppväxt. Denna artikel är mitt strå till stacken. Kanske blir det en dedikerad Xbox Kinect blogg härnäst. Gamer parents unite!

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,