På senaste Nordic Game jag var på delade Playfinland ut ett spel – om finska spelföretag. Spelet i sig är ganska ointressant, spelmekanikmässigt, men syftet med spelet – dvs att lära sig mer om finska spelföretag, framgår ganska tydligt genom korten.

Det som är intressant med det här är så klart att det handlar om ett spel som handlar om spelföretag. Metaspel, as it were.

Wizards of the Coast är ett annat företag som givit ut ett metaspel. Metaspelet i det här fallet heter Three Dragon Ante. Det är det där spelet alla D&D-filurer sitter och spelar på värdshus och pubar runt om i Forgotten Realms. Men WotC har även givit ut spelet i “verkligheten” och det är ett spel man kan sitta runt köksbordet och spela helt fristående från D&D, men man kan också spela det som sin rollperson runt köksbordet, in eller off game. Om du spelar som din rollperson får du dessutom fördelar som din rollperson skulle ha haft när de spelade spelet in game. Låter det förvirrat? Det är det, men Three Dragon Ante är också ett rätt mysigt spel som spel betraktat. Tacka WotC för det.

Ett annat exempel på en intressant förekomst av metaspel är Demon Hunters, ett rollspel från Margaret Weis. För det första är spelet ett spel om en Tabletop Combat Simulation, alltså spelarna spelar demonjägare som spelar ett taktiskt simulationsspel. För det andra finns det en färdighet som ser ut så här:

Meta-game Awareness
Your Demon Hunter is aware that he exists in a Tabletop Combat Simulation. The consequences of this can be far-reaching, but most directly it allows you to use that coveted resource, “Out-of-Game Knowledge.” If you know it, your Demon Hunter knows it, and if he can persuade the other characters to listen to him, they can plan accordingly.

Metaspel används oftast i humoristiska sammanhang, men det används också i brädspel som exempelvis Diplomacy, där metaspelet utgörs av de förhandlingar som sker runt bordet.

Ett par definitioner på metaspel:

1. Metagaming is a broad term usually used to define any strategy, action or method used in a game which transcends a prescribed ruleset, uses external factors to affect the game, or goes beyond the supposed limits or environment set by the game. Another definition refers to the game universe outside of the game itself.

In simple terms, using out-of-game information, or resources, to affect one’s in-game decisions.

2. Within actual entertainment games, the term metagame is used to describe either a game system layered over the game system, to increase enjoyable complexity, or a game system by which game rules are created, such as Nomic. Nomic is a sophisticated and simple example of a metagame popular as a pastime among philosophers and mathematicians, but has also spread widely among other people as a recreative pastime option. Some card games and board games allow pre-stated and set rule changes depending on extraneous events, such as distinct states of weather or commercials on the television.

3. In role-playing games, metagaming is a term often used to describe players’ use of assumed characteristics of the game. In particular, metagaming often refers to having a character act on knowledge that only the player has access to (such as tricking a medusa to stare at a mirror when the character has never even heard of medusas and should not be aware of their petrifying stare). For instance, a player might adjust his character’s actions if the player has some foreknowledge of the long-term intentions of the gamemaster, or, more commonly, the GM’s tendency to have (or not to have) mercy on players whose characters do things that would cause them to fail at their objectives.

(Källa)

Varför pratar jag om metaspel nu då? Jo för att jag fascineras av den här typen av avsteg ifrån det “riktiga spelet” särskilt när det riktiga spelet uppmuntrar till avsteg i sig självt. I vilket fall som helst är det en spelterm förklarad.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,