Den här bloggposten behandlar den andra saken jag reagerade över när jag satt på nördcafét på Tekniska Muséet (utöver det faktum att grabbarna strulade med tekniken. På tekniska! Hilarious!) var den besvikelse som Anna-Karin Linder uttryckte över att berättelserna aldrig var hennes. De handlar aldrig om OSS. De är riktade mot en manlig publik bestående av vita heteromän/ -pojkar där stridssystem och stora coola explosioner tar överhanden*. En del av den inriktningen ligger i språket. Hur talar produkten med sin publik? Erkänner den ens kvinnornas existens och om den gör det, hur ser de kvinnorna ut? Skräckexemplen ur det här perspektivet för en svensk publik är nästan allt RiotMinds har skrivit, inklusive äventyren i Fenix. Kvinnor är passiva objekt som i bästa fall är där för att beskåda eller räddas och i värsta fall spelar blodiga offerroller (tänker specifikt på de “sagor” som förekom i några Fenixnummer. Våldtäktskultur. Kan ta upp det i en annan post vid ett annat tillfälle.) där deras lik blir någon form av skådebröd.

Ett annat typexempel på hur berättelsen fokuserar enbart på en manlig publik är Hellcats & Hockeysticks. Det handlar om en flickinternatskola med lite speciella intressen, men stereotypiserandet och framförallt det negativa stereotypiserandet runt “hur tjejer är” är så vridet att de enda jag kan tänka mig kan vara intresserade av ett sådant spel är en viss typ av manlig publik. Ett tredje exempel är rollspelet Orx som också är vridet men mot en annan, manlig publik. Där spelar texten istället på stereotyper om orchernas beteende på ett sätt som speglar rasism och homofobi. Orx är dessutom ett “punish the player”-rollspel, som jag misstänker inte riktigt tilltalar en bred publik.

Hunter – en av de senare installationerna i nya World of Darkness – är så långt ifrån det första Vampire man kan komma och för att knyta an till min förra post så tror inte jag att det är en slump. Från att ha positionerat sig som ett företag som vill ha både en kvinnlig och en manlig publik har White Wolf med Hunter dragit ett kraftigt streck över den kvinnliga publiken. Männen är actionhjältarna, kvinnorna är offer eller ser på. De måste räddas, tas hand om, skyddas från otäckheterna som rör sig på de illa upplysta gatorna. Jag tror inte att White Wolf har gjort den totala omvändningen för att den typen av text talar till kvinnor. Jag tror att de gjort det för att positionera sig bättre hos männen, som utgör en större publik, som är mer högljudda i sin kritik och som “hör hemma” i nördkretsar.

Om berättelserna inte handlar om mig, varför skall jag då spela dem? Jag VILL ju spela dem. Jag VILL ju uppleva dem, men när de konstant berättar för mig att “du hör inte hemma här, du är apart, du är token female, vi låter dig vara med enbart på våra villkor, aldrig på dina”, så blir det tillfälligtvis tröttsamt att spela. Det är en av de största anledningarna till att jag börjat skriva äventyr på egen hand. En del av dem är actionberättelser med explosioner och stora monster – det är kul det med – men ett återkommande tema är graviditet, moraliska dilemman, handling och konsekvens. Jag säger inte att den här typen av berättelser inte finns redan. Det jag säger är att de är inriktade på en specifikt manlig publik. Män är de som skriver och de som är tänkta spelare.

Jag gjorde en översikt över hur många kvinnliga spelledarpersoner det fanns i en rad äventyr i speltidningen Sinkadus och i speltidningen Fenix. Resultaten blev runt 10%. Runt 10% av alla spelledarpersoner i kanske 20 – 30 äventyr var kvinnor, resten män.

En annan sak jag tänkte på i samband med gårdagens post är det Anna-Karin sade när hon påpekade att hon bara behövde gå fram och försöka trycka på EN knapp för att bli utbuad av sin klass när hon skulle fixa videon. EN knapp. På samma sätt är det väldigt lätt för kvinnor att uteslutas ur sammanhang. Jag är exempelvis utesluten från en mängd olika forum, inte på grund av att jag trollar eller beter mig konstigt, utan på grund av att jag är tjej och ägnar mig åt nördiga ämnen. Det räcker med att vara tjej och att ha åsikter som inte är populära bland en elit på forumet och det blir omedelbart utbuande som ett svar på att jag tryckte på en knapp och det var fel, i alla fall på ytan.

Den här exkluderande attityden mot både funktionshindrade, etniska minoriteter, kvinnor gör så klart att det blir svårt att claima identiteten som nörd, eftersom det finns ett starkt motstånd, inte bara på forum, inom rollspelsgrupper och på konvent utan även i text och bild och berättelse. Hela spelhobbyn, både datorspel och rollspel, skriker “håll dig undan! Det här är inte för dig! Du får inte vara här!”
________________________________
* Jag generaliserar, men enbart mycket lite. Det står 250 rollspelsböcker hemma i min hylla, jag har läst allihop och guess what? De flesta lägger mest tonvikt på strids- och skadesystem.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,