As it happens så jobbar jag med många av de personer som var inblandade på Grins Stockholmskontor, och som vet hur det gick till med konkursen, turerna fram och tillbaka mellan förlagen och Grin, som har träffat Bosse och Ulf Andersson, jobbat med dem, och vet hur läget ligger. För de var där. Arroganta var inte ordet mina medarbetare använde om Grins grundare.

Spelutvecklarsverige är ett väldigt litet samhälle. Det är inte utan att alla känner alla. När jag då läser kommentarer om att Bosse och Ulf Andersson skulle varit oansvariga och vårdslösa med sitt företag så rimmar det illa med den bild som samtliga gamla Grin:are jag jobbar med och jobbat med givit. Snarare får jag intrycket av olyckliga omständigheter, en ovilja från Square att satsa pengar och en situation med tydliga vibbar om att något inte stämde från förlaget – trots att företaget levererat. Jag har till exempel uppbackning på uppgiften om att förlaget ville ha kod faxad till sig. FAXAD! Kom igen!

Om Bosse och Ulf Andersson är ens i närheten av vad Linus Blomberg och Christofer Sundberg på Avalanche är, så kan jag säga – utan tvekan – att de bryr sig mycket om sitt företag och att de aldrig medvetet skulle köra det i botten. För att klara sig på marknaden måste man ha lite attityd utåt, det har Avalanche också, men den går aldrig ut över oss som är anställda. Nu låter jag lite som en predikant här, kanske, men so be it. Avalanche Studios är ett av de bästa företagen jag någonsin jobbat på inom spelbranschen, med undantag för Picofun. Och det beror till stor det på att grundarna bryr sig om det de skapat.

Jag tror inte Grins grundare är särskilt annorlunda. De fick en hårdare spark än Avalanche och gick under. Den svenska spelutvecklarbranschen är fattigare som ett resultat av det. Men nu kommer SuperSledge och jag ser verkligen fram emot vad de presenterar på E3 i år. Det verkar lovande.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,