… And How Nuking the Fridge can Sour Your Grapes
Berndt Diemer, Crytek

The lecture will show how Bernd Diemer, as a child, learned to make a media experience his own, and how this improved the experience immeasurably. Examples for this will be fairy tales, reenacting movies as a kid, and losing yourself in a game or a movie as an adult. It will then try to point out parallel mechanisms in movies, games and other media to good and bad results, with examples from mashups, fan movies and user generated content. The lecture will try to entertain, while giving the audience the takeaway of an insight into personal and perhaps general principles that can be used to improve games.

Jag måste erkänna att ämnet för den här föreläsningen var något jag redan är ganska väl insatt i. Simulacra och uncanny valley faller innanför ämnet spelarpersoner och det är något som fascinerar mig. Följdaktligen fanns det inte mycket i Diemers föreläsning som gav just mig något nytt.

Diemer började med att gå igenom de fem olika stegen av representation.
0. Verkligheten – det är här vi är. Vi lever i den här varje dag.
1. Representation av verkligheten – målningar, realistiska spel, foton etc
2. Tolkning av verkligheten – en variant av verkligheten som inte är verklig, men som försöker tolka verkligheten.
3. Låtsad verklighet – Disneyland är en låtsasverklighet. Det är en abstrakt version av det som omger oss dagligen. Legoland är också en låtsad version av verkligheten.
4. Simulacrum – en medveten förvrängning av verkligheten (mitt favoritområde) – Fallout, Bioshock Infinite, Matrix, Inception etc är alla medvetna förvrängningar av verkligheten.

Boktips: Lawrence Lessig – The Future of Ideas (och ett från mig Henry Jenkins – Convergence Culture)

Diemer tillbringade en del tid med att tala om mashups, medieöverskridande kulturyttringar som bryter barriärerna och skapar något nytt av redan existerande kultur. Det var en intressant titt på medialoopar där han gick in bland annat på Pirates of the Caribbean där Svartskägg och Long John Silver fått stå förebild för en åktur på Disneyland. Den här åkturen i sin tur inspirerade en film som i sin tur matades tillbaka in i åkturen, eftersom förväntningarna på Pirates of the Caribbean ändrades när filmerna hade gjort entre. Man lade bland annat till Johnny Depp i åkturen.

Diemer gick sedan in på att tala en del om vad som utgör en uncanny valley-erfarenhet och varför vissa handlingar i filmer, spel och så vidare tjänar till att bryta “immersion”-stadiet man ibland uppnår i spel, samt suspension of disbelief i filmer.

För er som har sett senaste installationen av Indiana Jones vet att den ökända kylskåpsscenen är ett sådant tillfälle då man inte längre tror att något är möjligt. (För er som inte har sett Indiana Jones följer här en spoiler – Dr. Jones befinner sig i öknen i ett atombombstestarområde. En atombomb skall precis sprängas. Dr. Jones stänger in sig i ett blyfordrat kylskåp och överlever. Nä. Trodde inte det heller…)

Den slutgiltiga takeawayen för mig på den här föreläsningen blev att inte visa för mycket verklighet, men att heller inte visa för lite verklighet. I korthet kan jag nog påstå att jag inte är jätteimponerad av Diemers föreläsning, men å andra sidan låg vi förmodligen på samma nivå kunskapsmässigt. Inget nytt, men säkert nyttigt för de som inte känner till uncanny valley. (Och om det här referatet känns lite tunt beror det på att jag har tappat anteckningarna till det 🙁 )

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,