Den här posten är sjävförhärligande och narcissistisk, mest för att jag glömmer bort hur mycket jag medverkar i och hjälper folk att göra, för det mesta helt utan ersättning. Ibland för att jag är snäll och ibland för att jag har svårt att säga nej.

Hittills har jag inte sagt nej till många personer som ringt eller mailat och frågat om jag vill uttala mig om ditt eller datt, prata spel i radion och så vidare. Med tanke på att jag sällan gör de här grejerna för min egen skull kanske jag borde säga nej lite oftare?

När jag själv har behövt hjälp, som med Nyckelringsrollspelet, har jag faktiskt erbjudit betalning, men Dante ville inte ha några pengar och Tove och Anders och jag arbetar utifrån en bytesekonomi där de kommer på grejer, jag skriver dem och de bjuder mig på mat och tryckerihjälp.

Nyckelringsrollspelet
… gjorde jag faktiskt för min egen skull, men det betyder inte att det bara var för min skull. Jag satte igång kickstartern för att jag av diverse personer fick höra att jag inte kunde begränsa mig till handskrivna ex. Alla ville ha ett! 500 ex senare kan jag konstatera att i alla fall 500 pers ville ha ett. Jag upprepar. Dante ville inte ha några pengar. Han fick en hög rollspel istället.

Mutant År Noll – Zonkompendie 2 – I reptilfolkets spår
IReptilfolketsSpårJag blev kontaktad av Fria Ligan för att delta i deras crowdfundingkampanj som ett stretchgoal fast jag egentligen inte hade tid. Den blev försenad och kom inte med i boken som den skulle vara med i utan blev flyttad till zonkompendie 2.

Zonsektorn heter Kvinnokollektivet och blev omnämnd som en av de bättre zonsektorerna i kompendiet i en Fenixrecension. Kvinnokollektivet har dock inte fätt vara med i några engelskspråkiga versioner av spelet.

Jag fick trycksaker i ersättning, men eftersom jag redan hade crowdfundat kampanjen så var det inte så mycket vinst där. Zonkompendie 2 finns fortfarande att köpa på om man är intresserad av en kvinnodominerad oas i den post-apokalyptiska svenska vildmarken.

Länk till butik

Western 4:e utgåvan
WesternIVDet här är en bok jag är väldigt stolt över att medverka i. Jag vet hur mycket arbete som gått in i det här projektet och hur mycket Tove och Anders vill göra med sina rollspel. Jag kan dessutom med värme rekommendera att skriva för Tove och Anders. Inte nog med att du blir matad, du får också oerhört bra och välformulerad feedback. Jag tror jag skrev texterna om hästar, sjukdomar och voodoo runt 2008 – 2010, så det är härligt att äntligen se dem i tryck. Hästar är fina grejer. Sjukdomar är… sjukdomar. Voodoo var något helt annat än Hollywood sade att det var.

För Western 4 fick jag betalt i en lyxutgåva, men den betalade jag för, så det räknas nog inte. Jag har å andra sidan fått så mycket annat av dem att det förmodligen går jämnt ut. Lyxutgåvan av Ensamma Vargenrollspelet till exempel. Och mat, och kärlek, feedback och någonstans där jag har kunnat ventilera mina frustrationer.

Länk till butik

Finna dolda ting
FinnaDoldaTingDaniel och Anna-Karin Linder-Krauklis kontaktade mig och frågade om jag var intresserad av att delta i en bok om rollspel. Inofficiellt var det som en motvikt till den korvfest den svenska rollspelskulturen annars är.

Det var ett alldeles för bra erbjudande att tacka nej till, så det mailades fram och tillbaka och nu pryder mina ord insidan av Finna dolda ting som för övrigt är en ruskigt bra bok om svensk rollspelshistoria (och inte lika ensidigt korvig som vissa andra titlar som behandlar samma ämne, om än mer begränsat. Host host.).

För min medverkan i Finna dolda ting erbjöd sig Daniel att posta boken till mig, men eftersom det kostar så jävla mycket pengar att skicka grejer till Kanada så betalade jag för mig. Men jag fick en jättefin signatur i boken.

Länk till butik

LEVEL
När jag flyttade till Kanada för att jobba på BioWare fick jag frågan om jag ville ställa upp på intervju för LEVEL. Jag är ärligt talat inte helt säker på varför folk skulle vilja läsa om mig, men jag frågade EA om lov och fick ett jakande svar, så i nästa nummer av LEVEL kan ni läsa om mig. Eller helst inte. Det var också gratis för personen som frågade, men det kostade mig i runda slängar 3500:- att fixa ett foto som passade.

Länk till hemsida

Speltidningen Fenix
FenixSå många recensioner jag skrivit för denna tidning! Så många spel jag har fått!

Jag har skrivit artiklar och recensioner åt Fenix sedan 2005, och en av anledningarna till att jag gör det (gratis) är för att Tove och Anders alltid uppskattar det jag gör. Här är utfallet närmare plus minus noll, åtminstone om man räknar alla spel jag varit tvungen att sälja på Tradera för att få plats.

Den största vinsten för mig var dock att mitt äventyr Ingenjör Hamblys Maskin vann läsaromröstningen för bästa artikel 2015. Det värmer något grymt.

Länk till butik

Best of Fenix
BestOfFenixJag medverkade även i Best of Fenix med ett par översatta artiklar om voodoo, Golem, vandringssägner och äventyret Sommarnattens leende. För den här trycksaken behövde jag faktiskt inte göra ett dugg, för Tove och Anders fixade översättningar och allt, för vilket jag är djupt tacksam. Best of Fenix kom till när jag mådde riktigt sunkigt (av olika skäl), så jag hade nog med att bara hålla näsan över vattnet.

Konstigt nog lyckades jag ändå producera hyfsade texter, trots min bottenlösa depression (som tack och lov är över nu, men jag har inget minne av åren 2012 till mitten på 2015 ungefär. Depressionsdimma hela vägen…)

Länk till butik

Jag blir så arg
Jag har tänkt en hel del på varför jag bara ställer upp på grejer – de flesta grejerna ovan är jag på intet sätt missnöjd med – men jag kan inte komma på något annat än att jag har svårt att säga nej. Det ovan är heller inte de grejerna som stör mig mest när det gäller min medverkan. De grejerna som stör mig är där jag tas som självklar och bara förväntas anpassa mig, svara på frågor och vara fröken Token Woman. Jag har fått många uppdrag bara genom att vara kvinna och det driver mig till vansinne och det gör mig ledsen för jag vet inte om det är mina kunskaper som eftersöks eller det faktum att jag jobbar med spel och skriver spel på fritiden while having breasts. Jag hoppas att det är för att jag är duktig, men mitt självförtroende blev mer eller mindre mosat till ingenting 2014 – 2015, så jag vet inte längre om jag är bra på något. Det ställer till det på många plan, men mest när folk vill ha mig till ett alibi.

Jag vet inte riktigt vad min passiv-aggressiva poäng är, förutom att det i grova drag ofta kostar mig mer att medverka i olika spelsammanhang än jag får tillbaka. Jag har inte direkt skrikande fans som kastar sig runt halsen på mig. Om man inte räknar fansidan jag hade på Svampriket ett tag.

Jag delar gärna med mig av min tid, men då vill jag också bli okej behandlad. Jag funderar lite på hur folk tänker när de ber mig att göra grejer åt dem utan att egentligen erbjuda något i utbyte? Är det som konstnärer och grafiker som förväntas jobba “for exposure”? Exposure i spelvärlden innebär för kvinnor till största delen att vi blir hotade med våldtäkt eller död för att vi vågar – VÅGAR! – visa att vi finns.

Eller är det helt enkelt så att de vill ha ett alibi? “Kolla vi frågade faktiskt en tjej! Nu kan vi sluta bry oss!” Tanken med den här bloggposten var vare sig att vara spydig eller att skriva ett manifest, men ju mer jag skrev, desto mer insåg jag att jag används som token-person för att visa att “Jo, det är klart det finns tjejer i spelbranschen/ -kulturen”. Det är kanske sant att jag inte är lätt att jobba med, men det beror nog oftare på hur jag blir bemött och vad jag förväntas veta utan att bli informerad om det.

Lärdomen att dra – och som Tove med sina hundögon utnyttjar till max – är att jag gärna ställer upp, men då vill jag ha tydliga instruktioner och jag föredrar att bli kontaktad för det jag kan och inte det jag är.

Jag är vare sig svenska spelbranschens eller svenska rollspelskulturen motvikt till korvfesten som råder. Däremot är jag en smart, kunnig, kompetent och fantasifull skribent, producent, speldesigner och UX designer. De bitarna delar jag gärna med mig av.

De som känner mig vet att jag är generös med min tid. De vet också att jag sällan gör grejer för att framhäva mig själv.

Anyway. Köp grejer där jag medverkat. Jag tjänar inte en spänn på det.

End rant.