ButtonMen är ett pseudobräd/kort/knappspel som ligger mig mycket varmt om hjärtat. 2001 när jag tillsammans med Andreas Brodin var general för SydCon 10 lyckades vi tillsammans med Peter Hansson och Peter Svärd få igenom att göra vår egen ButtonMan till SydCon, nämligen Gripen. (Sanningen att säga var det väl förmodligen jag som tjatate hål i huvudet på Petrarna…). Gripen var alltså inte bara en inträdesknapp, utan även ett spel. Jag älskade det, jag vet inte om resten av konventsledningen delade min entusiasm. I vilket fall som helst så blev det mycket slagsmål på konventet. Med tärningar. Civiliserat. Gripen såg ut så här:

buttonmen

Och beskrevs så här:

Gripen is a fierce predator who likes to doze in the sun while people scratch his back. And once in a while, he beats them up.

Nu upptäckte jag att ButtonMen finns till iPhone. Det är inte en helt självklar övergång. Mycket av glädjen med ButtonMen är ju att sitta med knapparna och välja sin favorit, eller att skramlande gå omkring med en hel armé på väskan eller tröjan och utmanas av nästa skramlande person*, och jag tycker heller inte att grafiken är riktigt bra, men å andra sidan är det svårt att hävda sig i sällskap med Brom. Eller Sluggy Freelance. Ehum.

ButtonMen består i korthet utav en rad personer som gillar att slå andra personer på käften. Man skulle kunna säga att James Ernest med ButtonMen promoverade en tidig version av Fight Club, men då skulle man förmodligen bli stämd, eftersom det antyder att Ernest har en multipel personlighetsstörning, alternativt att knapp-personerna har det. Och det vill man ju inte. Då blir man slagen på käften.

Varje knapp-person har en rad värden på sig. Dessa värden representeras av tärningar. Spelet i sig är superenkelt, men det är en hel del taktik bakom det. Tärningarna slås och du plockar motståndarens tärningar med dina egna. Värdet på den tärning du använder måste vara lika med eller högre än den tärning du plockar från motståndaren. Du kan också använda fler tärningar för att plocka en motståndares tärning, men då måste värdet vara exakt lika.

Det är ungefär det. Och övergången – mekanikmässigt – från knappar till iPhone fungerar alldeles utmärkt. Det enda jag egentligen har att klaga på är som sagt grafiken.

Vad kan jag säga? Det kostar 7 spänn just nu, det är ett utmärkt litet strategispel och jag kan inte nog hylla James Ernests fantastiska känsla för spelmekanik. Här har vi en mästare in action. Det är dessutom enormt beroendeframkallande. Jag satt en liten stund för att kolla hur det såg ut på iPhone och helt plötsligt hade det gått en halvtimme utan att jag märkte det. Perfekt för bussresan, alltså. Tyvärr finns det inte till Android än, och vad jag förstår handlar det mer om licensieringsissues än något annat.

Men alla ni med iPhone – 7 spänn för ett strategispel som har oanade djup. Det är inte varje dag det händer.

Fem käftsmällar av fem möjliga (i viss mån beroende på nostalgi)
_________________________________________________
* Det var så vi kände igen varandra. I stället för tumbleweed på prärien och vinden som ylade över kaktusarna så hördes ett distinkt knappskrammel, blandat med ljudet av tärningspåsar i överbelastade byxfickor. Övriga konventsbesökare kastade sig ur vägen för att inte träffas av de flygande tärningarna och efteråt låg kompislukten tung över bordet. Ah… Konvent…

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,