Som tur är är jag en total sucker för BioWares grejer, annars hade jag förmodligen inte varit fullt så positiv som jag faktiskt är inför DLCt Arrival.

Arrival aktiveras efter Horizon. Admiral Hackett ber Shepard att gå upp i sin hytt för att han skall kunna meddela sig med henne privat. Det är första gången man faktiskt får se den gode Hackett, så underbart sammetslent röstskådespelad av en av mina favvosar, Lance Henriksen. Det är något av en besvikelse, för han är misstänkt lik Zaaed, minus ärren, eller så är det bara jag som inte kan se skillnad på dem. Det är en mindre poäng dock.

Jag gillar upplägget. Att min Shepard får ett privat meddelande är nytt, att det involverar helskärm är också nytt och jag måste säga att det känns fräscht, med tanke på hur uppdragen annars introduceras. Det är snyggt, helt enkelt.

Uppdraget är relativt enkelt. Frita dr Amanda Kenson från ett batariskt fängelse. Den första delen av uppdraget är enkel och level designen är hyfsad. Jag tycker mig märka en viss tendens att vilja lägga in fler pussel i den här designen än vad som gjorts tidigare. Det testades lite flytande stenar i lavafloder för Overlord, men annars har man hållit sig till tried and true, dvs släng upp en massa covers och låt Shepard fajtas bäst hon kan.

Naturligtvis är det inte fullt så enkelt som man kan tänka sig. Det finns en underliggande handling som – utan att avslöja för mycket – blir en snygg segue över till Mass Effect 3.

På det stora hela är Arrival ett både efterlängtat och hyfsat DLC. Det kan inte mäta sig med Shadow Broker, men Shadow Broker är exceptionellt, på många olika sätt.

Det som stör mig lite, men som jag till viss del förstår är dels varför Shepard måste gå in ensam i uppdraget. Diskretion och allt det där, men det är lite felbalanserat för enbart en spelare, även om det går att klara av det ganska enkelt.

Det andra som stör mig är att DLC:t verkar ha introducerat en rad fysik- och coverbuggar som jag rent ut sagt blir helförbannad på. Shepard går in i cover, och när jag går ut ur cover igen är siktet felställt. Jag har också fastnat på ett par olika ställen i banan utan att kunna ta mig loss och det är frustrerande när man nästan dör på grund av buggar, och inte av egen förskyllan. Fängelseleveln är också väldigt mörk, vilket gjorde att jag inte såg ordentligt och fick ställa om min TV. Det känns också väldigt onödigt.

Arrival är något som håller mig intresserad av spelet, om inte annat för att jag har lite nytt innehåll att upptäcka i ett spel jag har spelat åtminstone fem gånger från början till slut och god knows how many times bara ett par timmar in för att sedan överge och börja om. Men det är vare sig mästerligt eller fantastiskt. Det bara är. Och det är ett buggigt* och på sina ställen ganska dåligt level designat varande.

Den största anledningen till att spela Arrival är för att du vill veta vad som kommer att hända. Inte för level design eller för gameplay.

Två batarians av fem möjliga.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

____________________________________
* Buggarna kan ha blivit introducerade med någon uppdatering till spelet, det kan jag inte svara på, men de framträdde när jag hade tankat ner och installerat Arrival.