Katarina Wennstam har skrivit ett debattinlägg i Fokus som jag tycker är obehagligt sannringande, inte bara på grund av att jag känner igen nätmentaliteten (som jag i ärlighetens namn varit förskonad från här på discordia, kanske för att jag är rätt hård med modereringen) utan också för att det verkar som att kommentatorerna ärvt sin... Continue Reading →

Idag äntrade jag Kirkwall. Som Marian Hawke, rogue med en lite roguish personlighet. Charmig, tror jag de kallade det? I vilket fall som helst så valde jag mitt standardutseende: väldigt lik Gillian Anderson. Min Shepard ser likadan ut. Lite av en höknäsa, ljushyllt och rödlätt. Väl i Kirkwall spenderade jag ett år som legoknekt. Tydligen... Continue Reading →

Jag har klarat av Awakening med flygande färger, som de säger. Efter Arkitekten så begav jag mig till Balckmarsh där jag hittade Kristoffs lik och vann Justice till mitt lag. Efter det så händer inte så mycket mer i Awakening, jag fick aldrig Sigruns och Oghrens Companion quests eftersom Oghren inte gillar mig, och Sigrun... Continue Reading →

Jag klipper ifrån min recension av Kagematsu i Fenix: Kagematsu handlar om en vandrande ronin som av en slump hamnar i en by som vilar under ett hot. Kvinnorna i byn försöker få Kagematsu att stanna kvar för att hjälpa dem emot hotet. Skam, heder och kärlek är byggstenarna som utgör Kagematsu, inga direkt lätta... Continue Reading →

... bara för att du är man. Jag skrev ett inlägg i en tråd på feminetik, eftersom jag ville rätta till en missuppfattning om att det inte finns något problematiserande runt mansbilden i spel. jag har skrivit lite här och där om det, och det ÄR ett område som är intressant, dels eftersom det inte... Continue Reading →