Katarina Wennstam har skrivit ett debattinlägg i Fokus som jag tycker är obehagligt sannringande, inte bara på grund av att jag känner igen nätmentaliteten (som jag i ärlighetens namn varit förskonad från här på discordia, kanske för att jag är rätt hård med modereringen) utan också för att det verkar som att kommentatorerna ärvt sin fräna och stickande retorik från spelmiljöer.

Men jag tror också det är internet. Med risk för att låta just som någon censurivrande diktator, så är möjligheten att alltid kunna säga vad som helst, när som helst om vem som helst – utan någon som helst eftertanke – ett gigantiskt, demokratiskt problem.

– Katarina Wennstam

Se bara på Fat, Ugly or Slutty som bara hållit på ett par månader men som har DRIVOR med material. För min del misstänker jag att det bara är toppen på ett isberg. Den typen av trakasserier som skrivs på Fat, Ugly or Slutty är dock inte dragna genom något filter, som kommentarerna på DN, Newsmill m.fl. är. De kommer rakt ifrån hjärtat.

You ain’t nothing but a coward hah, god gets my revenge and hes way meaner than i could everhope to be to my enemies. I would tell you to go get a brain but that implies your capable of thought your a lower life form. I’ll be laughing while you burn.

– GhostKingHades, XBLA

Det finns också en diskrepans mellan hur vi “får lov” att uttrycka oss. Vi kvinnor skall vara snälla och vänliga, vi får inte använda kraftord, negativt laddade värdeord (som exempelvis “usel”) eftersom det då får inte bara män att vända sig mot oss utan även kvinnor. Nej, vi skall vara sakliga, lugna, förstående och bara ta skiten, år efter år efter år. Vi skall nöjda sitta och luta oss tillbaka och inte reagera på när vi blir kallade okvädningsord eller när vi ser, hör och läser om sexism och misogyni. Alternativt skulle vi inte ha gett oss in i debatten till att börja med, för kvinnor skall hålla käften i församlingen. Eller hur det nu var.

Det är hur som väldigt tröttsamt att läsa samma svada i nästan alla recensioner. Man vet att det kommer, upprepning, gång på gång. Det var lite sött i början, nu är det enbart tröttsamt och ganska löjeväckande.

– Spilåpipa, wrnu

Sheri Graner-Ray pekar i boken Gender Inclusive Game Design på att kvinnor som deltar i diskussioner oftare utsätts för trakasserier av en sexuell art. Det handlar ofta om misogyna skämt av en sexuell art. Det får kvinnorna i diskussionen att sluta delta, vilket – får man förmoda – var poängen redan från början. Det här är inget nytt. Det finns åtminstone ett par olika undersökningar som pekar på att när kvinnor kommer in i en diskussion så ändras diskussionsklimatet. Det betyder inte att det var trevligt från början, men transformationen går antingen mot ett mer vårdat språk eller mot ett mer sexualiserat språk.

As women gain visibility in the blogosphere, they are targets of sexual harassment and threats. Men are harassed too, and lack of civility is an abiding problem on the Web. But women, who make up about half the online community, are singled out in more starkly sexually threatening terms — a trend that was first evident in chat rooms in the early 1990s and is now moving to the blogosphere, experts and bloggers said.

– Ellen Nakashima, Washington Post

Så vad gör vi? Sätter vi oss och rullar tummarna och hoppas på det bästa? Eller gör vi något åt problematiken? Jag för min del skulle älska att kunna bli heligt förbannad vid något tillfälle. Skälla ut någon via internet, men det är ett privilegie jag inte har. Istället är min rätt att uttrycka mig begränsad till saklighet, tålamod och förklarande, om och om och om igen. Gång på gång. Jag skall aldrig tröttna, och bevisbördan ligger oundvikligen på mig när jag säger att jag upplever något som är fel. Om och om igen. Som en hackig skiva, vilket så klart hindrar mig från att gå vidare, från att undersöka alla de där omständigheterna som jag faktiskt är intresserad av, men som inte låter sig undersökas så länge debattklimatet handlar mer om att trycka ner än att faktiskt tala med varandra.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,