Okej. Jag erkänner villigt att jag gillar att analysera andras spel. Det är en av de roligaste aktiviteter jag vet. Men. Och det här är ett stort men. Ett MEN. Kanske till och med ett MEN.
MEN jag ogillar verkligen språkbruket att skriva, säga, använda ordet “karaktär” som ersättning för ordet rollperson. Innebörden är en helt annan i svenskan än i engelskan och ändå används den här anglicismen oftare än inte. Jag tycker att det är helt förklastligt. Det finns mängder med ord som fungerar bättre än karaktär. Som till exempel rollfigur, rollperson, spelarperson, rollgestalt, figur – whatever. Anledningen till att jag tycker på det här viset är så klart för att jag är en språkpolis som tycker att hela svenska folket skall rätta sig efter mina önskemål. Eller inte. Snarare handlar det om att karaktär är något jag starkt förknippar med personlighet, läggning och egenskaper hos en person. En rollperson kan mycket väl ha karaktär. Däremot tycker jag att det blir knepigt om en karaktär har karaktär.
Språkrådet har tidigare år rekommenderat att inte använda karaktär som ersättningsord för rollperson, rollfigur eller rollgestalt, men numera (sedan i Maj 2012, förrädarna!) så verkar de vara mindre negativt inställda till företeelsen.
Anledningen till att jag tar upp det nu är så klart för att nästan varenda jävla rollspel jag recenserar använder “karaktär” istället för “rollperson” och det irriterar mig något enormt. Det är som att hälla klipulver för ögonen i böckerna. Jag ogillar det så skarpt att jag till och med skriver en lång rant (ja, det är en anglicism, men en jag personligen har mindre problem med än karaktär/rollperson – jag anser att det ger mig lite karaktär) om det här på discordia. Nu senast är det Svavelvinter som begått språkbrott i mina ögon.
Jag kan dock lova att jag i så hög utsträckning jag bara kan tänker använda orden rollperson, roll, rollgestalt, spelarperson eller rollfigur istället för karaktär när jag skriver, av den enkla anledningen att jag är just en förtorkad fossil som inte ser någon nytta med att hitta ett ersättningsord för fullt fungerande svenska, och som istället ser det som en onödig sammanblandning av två begrepp.
Jag vet att mitt utbrott kommer att få föga effekt på svenska språket. Det är sällan långa utlägg om varför något är bra eller dåligt baserat på åsikt får någon större genomslagskraft, men jag tänker styvnackat motsätta mig misshandeln av begreppet karaktär tills den dag jag dör. Jag säger som Picard i First Contact.
We’ve made too many compromises already; too many retreats. They invade our space and we fall back. They assimilate entire worlds and we fall back. Not again. The line must be drawn here! This far, no further! And *I* will make them pay for what they’ve done.
De som är Star Trek-fans kommer så klart att omedelbart kunna koppla det citatet med bilden jag valt för inlägget. Ja, om min bröstkorg hade varit en kanon, etc, etc.
Skämt åsido. I mina ögon handlar det om en beklagansvärd begreppsfattighet inom det svenska språket för att hantera spelmekaniska termer. Discordia handlar för mig i mångt och mycket om att sätta svenska ord på spelutveckling och formgivning av spel.
Läs även andra bloggares åsikter om recensioner, rant, karaktär, rollperson, svenska språket
2012-06-30 at 09:46
Fast låneord “rant” tycker jag är mindre störande än betydelseglidningar (karaktär).
2012-06-30 at 10:13
Jag håller med till 100%! “Karaktär” är vedervärdigt. Jag påpekar det varje gång jag ska korra nåns spel, och har haft en del diskussioner med t.ex Bortom-Robert om saken där han envisas med att fortsätta med oskicket mer eller mindre bara för att han gjort det tidigare.
Jag lovar att inget av mina kommande spel har några förplåtade “karaktärer” i sig. Jag har inget emot inlånade ord, men när det FINNS flera fullgoda ord så finns det liksom ingen anledning. Helt klart ett av mina “pet peeves”…
2012-06-30 at 10:22
Vi inser att “karaktär” kan uppfattas som en anglicism, men termen är vald med omsorg. Att använda karaktär i betydelsen rollfigur är inget nytt påfund i svenskan.
Varför vi valt termen förklaras i regelboken, och frågan har diskuterats närmare på wrnu:
http://www.rollspel.nu/forum/ubbthreads.php/topics/771468.html
Bästa hälsningar,
Tomas från Fria Ligan
2012-06-30 at 10:49
Jag kan nog ha gjort mig skyldig till detta språk(miss)bruk men skall genast meditera över detta och lovar bot och bättring.
Om inte annat, vem kan sätta sig emot detta fina citat från vår gode kapten.
2012-06-30 at 11:16
Haha, och jag som hörde en annan skribent klaga på att termen “protagonist” uppenbarligen användes alltför flitigt i spelmedia för att beskriva samma sak. Jag känner att mitt ordförråd blir bara mindre och mindre. 😀
Men jag tycker att du argumenterar bra för din poäng. Nu skriver jag visserligen inte om spel för någon annan än mig själv, men jag kan känna igen mig i viljan att köra på svenska begrepp så mycket som möjligt. Det finns oftast, som du skriver, fullt dugliga begrepp i vårt språk redan. Onödigt att köra på engelska.
Det konstiga är att jag aldrig riktigt reflekterat kring ordet karaktär. För mig har det alltid haft dubbla betydelser, och det är så som jag alltid använt det/hört det användas (på samma sätt som jag inte kan minnas att jag hört någon använda tex. rollperson i någon större utsträckning).
Intressant att veta att så, egentligen, inte är fallet.
2012-06-30 at 11:19
Svar till Mikael Bergström: Nja, nu missförstod du nog. Det var ordet aktör och berättare som jag snarare höll kvar av det skälet. Ordet karaktär höll jag kvar för jag tycker det passar.
Ords mening förändras över tid och karaktär betyder inte längre bara personlighet som det gjordes ursprungligen. Och det är jag glad/stolt över, för jag skulle inte kunna hantera 1800-talets svenska språk. 😛
(Och som en liten sidoutläggning: i den kurslitteratur jag läste på universitetet som relaterade till dramaturgi använde sig ofta av ordet karaktär istället för rollfigur så det känns naturligt för mig med karaktär framför rollfigur.)
Men det är så klart helt okej att inte gilla det. Det gör mig ingenting. Jag föredrar dock karaktär och så länge som jag får använda mig av det så får andra gladeligen låta bli. 🙂
2012-06-30 at 11:27
Robert – aktör och berättare är fine, även om jag själv är av skolan “använd konventionsbundna termer så förstår spelaren lättare vad det handlar om”, men jag erkänner villigt att det var svårt att läsa Bortom just på grund av ordet karaktär. Du har med andra ord haft tur att jag kan se igenom min ovilja mot användandet av “karaktär” som synonymt med rollperson. Och lite skicklighet i det att du gör bra grejor ;).
2012-06-30 at 11:29
Sebastian – det är ett otyg som har dykt upp med de engelska datorspelen. Och språkrådet har som sagt rekommenderat att man inte skall använda karaktär synonymt med rollperson fram till i maj i år.
2012-06-30 at 22:58
Nej, varför använda främmande ord, när vi har en fullt adekvat, svensk vokabulär. 🙂
Karaktär är väl en petitess jämfört med allt annat som är knas med den genomsnittliga svenska rollspelsprosan. Kan du inte börja jaga satsradningar och adjektiv-/adverbsjuka istället? Det skulle nog hjälpa mer!
Ett medvetet och i speltexten t.o.m. förklarat bruk av karaktär, som i Svavelvinter, tycker jag dock måste respekteras. Det är ju brukligt att recensera saker efter vad de vill vara och inte efter en checklista (även om vissa spelskapare säkert vore tacksamma för en sådan!).
2012-07-01 at 00:24
Vad menar du? Jag förstår inte om du är ironisk eller inte.
2012-07-01 at 17:04
Nej, jag är gravallvarlig. Eller ja – jag är i vart fall inte ironisk. Jag tycker bruket av ‘karaktär’ är en petitess jämfört med allt annat som är fel med den vanligtvis ganska usla svenska rollspelsprosan. Värst är satsradningar, där man istället för punkt och stor bokstav helt enkelt sätter komma, lika illa är sedan den förskräckliga adjektiv-/adverbsjukan, där man ser sig nödgad att till varje jäkla verb eller substantiv också ha en bestämning. “I den kalla, mörka och faktiskt ganska mörka natten kunde man se en lång, reslig, ärrad och rustningsklädd man som med frenesi och stor grymhet hårt piskade sin utmattade, svettblanka fåle”. Jag hittar på exemplen, för jag orkar inte gå fem meter till hyllan och plocka fram Noir.
2012-07-02 at 00:47
Guilty as charged, och jag tänker på det varje gång jag gör det. Vilket är ofta som fan. :p Precis som jag alltid skriver spelens titlar på engelska, och börjat varje ord med versal.
Jag har helt enkelt inte hittat ett enda mångsidigt ord som passar för allt. Rollfigur känns till exempel bara rätt när spelet faktiskt har en berättelse. Så jag kör på karaktär och expanderar ordets innebörd på det sättet.
Jag vet att det är fel, men det är det som känns mest rätt.
2012-07-02 at 00:48
Argh! Jag sitter och skriver på en text, och precis när jag skulle beskriva just “karaktären”/rollpersonen med ett ord så dök plötsligt det här inlägget upp i bakhuvudet och ställde till det. Nu blev texten plötsligt jättesvår att skriva.
Det är först nu när jag ifrågasätter termen som jag verkligen inser hur centralt karaktär = character varit i mitt vokabulär. Jag har överhuvudtaget svårt att komma på substitut som jag är bekväm med att använda, eftersom jag aldrig använt mig av de alternativ som du lade fram. Det har alltid varit “karaktär” (eller, heh, protagonist) för mig.
Gneh. Nu känner jag igen den här känslan – det brukar i slutändan betyda att man lär sig någonting viktigt för sitt fortsatta skrivande – men övergångsfasen är som vanligt lite knagglig. 🙂
2012-07-02 at 02:06
Jag stör mig nått enormt på att det står ras när det borde så art i typ alla rollspel.
En labrador och en pudel är olia raser. En orch och en ketaur är olika arter.
2012-07-02 at 08:31
Men herregud. Det var ju en rant. Det var ju ungefär så långt ifrån allvarligt man kan komma.
Ni får – och kommer förhoppningsvis – skriva precis hur ni vill.
Jag kommer personligen fortsätta reta mig på bruket av karaktär, på samma sätt som jag retar mig på tendensen som finns att frångå konventioner bara för att hitta på något eget språkmässigt, men det betyder inte att jag har rätt. Det betyder bara att jag har rätt till min åsikt. Precis som ni.
2012-07-02 at 10:00
Det är nog inte så konstigt om spelskapare dyker upp i den här tråden. Du står trots allt för flerparten av recensionerna i landets enda rollspelstidning. Det ger dig väldigt mycket makt. Din åsikt syns liksom rätt mycket mer än de allra flesta andras i det här sammanhanget.
2012-07-02 at 10:17
Mynona: Enda skälet till att jag (som spelskapare) kommenterade i den här tråden var för att reda ut lite av kranks missuppfattningar, annars hade jag låtit bli det.
Som Åsa skriver, det är hennes åsikt och hon har rätt till den lika mycket som alla andra har rätt till sina åsikter om rollperson vs. karaktär. Det är ingen som behöver försvara sitt bruk åt det ena eller andra hållet. 🙂
2012-07-02 at 10:34
Faktum kvarstår att Åsa har mycket makt, och det är rimligt att anta att det påverkar hur hon bemöts av spelskapare. Det är t.ex. lite sött att se hur du försvarar Åsas rätt till sina åsikter, trots att jag inte på något sätt ifrågasatt den rätten, och trots att Åsa knappast behöver en förkämpe.
2012-07-02 at 10:44
Jag måste säga att jag tycker att karaktär låter mycket bättre och närmre än rollperson när man ska beskriva sin…Rollperson. Håller med om att språket faktiskt hela tiden förändras. Vi talar eller skriver inte idag som vi gjorde för bara fyrtio år sedan.
2012-07-02 at 10:44
Mynona: Det var inte direkt tänkt som ett försvar (för jag tror inte hon behöver det), utan mer ett svar till din post.
Du skrev “Det är nog inte så konstigt om spelskapare dyker upp i den här tråden.” Ett klargörande att jag som spelmakare i alla fall inte hade gjort det om inte Mikael sagt en felaktig sak.
Jag tyckte din post verkade indikera en naturlig försvarsreaktion hos spelskapare att skydda sitt användande av “sina” termer. Jag tycker inte det finns det. Finns det hos några? Säkerligen, men jag tycker inte att det ska tolkas som att det är en naturlig reaktion hos alla. Jag är inte ens säker på hur många av alla spelskapare som läser bloggen. Gör man inte det är det ju lite svårt att förändra hur man bemöter någon.
2012-07-02 at 10:49
Om jag har makt inom den svenska rollspelskulturen är det inget jag har märkt av. Snarare har mina recensioner orsakat mer än en diskussion där mina egenskaper som recensent och person blivit detaljanalyserade och sönderstyckade. Om jag hade varit intresserad av att använda den makten som tillskrivs mig hade jag kunnat skriva ner de rollspel som skapats av de personer som betett sig dåligt emot mig, men då hade jag å andra sidan varit allt det där de påstått att jag är.
Jag undviker i så hög grad jag kan att låta mina personliga känslor påverka hur jag recenserar. Min åsikt är en del av recensionen, men där handlar det i högre grad om hur välbearbetat materialet är och om hur spelmekaniken fungerar än om huruvuda någon har skrivit karaktär istället för rollperson.
2012-07-02 at 10:56
Men du dök faktiskt upp i tråden. Och du försvarade ditt sätt att använda vissa termer. Du försvarade också Åsas rättigheter, trots att det inte behövdes. Det är för övrigt fem spelskapare i tråden, och ett par till skriver säkert spel på kammaren.
Inget av det du säger ändrar heller det grundläggande faktumet att Åsa har makt i förhållande till spelskapare, och att det spelar roll för hur hon bemöts av dem.
2012-07-02 at 11:01
Mynona: Du har en viss poäng i det du skriver, men samtidigt tycker jag att det även missar lite målet också. Men det är en diskussion som jag inte tycker är värd att gå djupare in på – för den ger nog varken dig eller mig särskilt mycket. Så jag lyfter på (min icke-existerande) hatt och tackar för mig!
2012-07-02 at 11:59
Oj, det var lite otippat att hitta inkorgen full av svar på denna lilla rant.
Det förefaller att vi hamnat i situationen där folk tar det lite mer personligt än vad nöden kräver. Åsa beskriver en åsikt, som jag till fullo håller med om.
Språkbruk bland professionella och semiprofessionella skribenter av olika slag, böcker, tidningar, bloggar m.m, blir allt sämre vad gäller att använda vårt rika språk. Det kanske är ett mått på den hets och stress som många upplever helt i onödan. Eller så är det helt enkelt en fråga om lathet och bekvämlighet. Givetvis representerar detta bara min åsikt men det är något som frustrerar.
För egen del så stavar som som en potta skit och är långt ifrån duktig på att bygga briljanta och snygga meningar. Men det är i alla fall något jag är medveten om och strävar efter att utveckla och för bättra.
Så kort sagt tycker jag att det är bra att Åsa uppmärksammar problemet, sedan är det upp till var och en att välja vilken väg de vill gå.
2012-07-02 at 13:24
Mynona; jag tycker att det är viktigt och bra med maktanalyser, men du utgår från felaktiga premisser. För att Åsa ska ha makt över mig pga sina recensioner krävs det att recensionerna har stor betydelse.
I praktiken är det såhär: Ekonomiskt har de noll betydelse. Rollspelssverige är väldigt litet, och antalet sålda exemplar har mycket litet med Fenixrecensioner att göra. De flesta som köpt mina spel har inte ens läst recensionerna; jag möter dem på konvent eller så köper de på Tradera “för att stödja svenska rollspel”.
Det finns vad jag vet max kanske 1-2 personer som idag arbetar med rollspel på heltid. Max. Neogames hade någon iaf tidigare, sen kanske det kan finnas nån till. Fria Ligan, Sagagames, och vi på Urverkspel bygger rollspel som sidosyssla, och för de allra flesta av oss kommer spelen aldrig någonsin gå runt, än mindre med vinst.
Jag blir glad över positiva recensioner och besviken över negativa, såklart, men där spelar onlinerecensioner på bloggar eller bara kommentartrådar på rollspel.nu minst lika stor roll som Åsas recensioner.
Kort sagt, Mynona, din analys brister eftersom den utgår bygger på att recensioner i Fenix skulle vara väldigt viktiga för oss spelskapare. Att vi skulle ha anledning att anpassa oss efter Åsa eftersom våra spel står eller faller med hennes tycke. Det är nonsens. Jag har större anledning att anpassa mig efter snubbarna och snubbinnorna på rollspel.nu.
Anledningen till varför jag kommenterar här har noll att göra med Åsas status som recensent på sveriges enda gammelmedia-rollspelstidning, och 100% att göra med att jag följer hennes blogg och generellt kommenterar när det är saker som berör mig på någon av de bloggar jag följer. Jag hade gjort samma kommentar om Piruett-Magnus skrivit om “karaktärer”.
2012-07-02 at 13:28
“Om jag hade varit intresserad av att använda den makten som tillskrivs mig hade jag kunnat skriva ner de rollspel som skapats av de personer som betett sig dåligt emot mig” (Åsa)
Det är den här meningen som visar att du har makt, d.v.s. att du skulle *kunna* göra så. Det räcker t.o.m. att det finns folk som *tror* att du skulle kunna göra så för att du ska ha makt.
Man kan också tänka sig många olika reaktioner på din makt. En del blir kanske inställsamma. Andra gör kanske dina åsikter till mallar för hur spel ska skapas (typ en punktlista med “1) Använd aldrig “karaktär”. 2) Ha alltid lika många spelledarpersoner av vardera könet.” o.s.v.). Åter andra blir kanske aggressiva och attackerar din person eller ser sig tvungna att försöka bevisa att du har “fel” i en recension eller något annat.
Min poäng är att makten finns där oavsett om du tänker på den eller utnyttjar den. Den finns där som en oundviklig följd av att du recenserar så många spel i landets enda branschtidning.
Egentlig är detta kanske helt onödigt att skriva till en person som är van att anlägga genusperspektiv. Men jag tyckte ändå jag skulle svara på din post.
2012-07-02 at 14:19
Hör upp!
Om jag klarar av att läsa SAOB (vilket skall erännas är tveksamt) så låter den fjärde definitionen som roll innom teater och borde därför gå att använda som rolleprson utan att språkpolisnerven börjar rycka.
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/115/144.html
Då igen med brasklappen att jag aldrig någonsin har slagit upp ett ord i SAOB förut.
2012-07-02 at 15:49
Andreas G; Språket blir väl ändå rikare om vi kan ha flera olika ord på till exempel rollperson?
Språkpoliser får i slutändan alltid på pälsen av det så kallade “framåtskridandet”. Det enda som är konstant är trots allt förändring.
2012-07-02 at 17:10
@Mikael Bergström
Det finns kanske inga förtjänster att göra i rollspel, men det finns rejäla förluster att göra. Tryckningen av en bok kan gå på en bra bit över 100 000 kronor. Bildmaterial en hel del också. För dem som måste sälja 500 ex för att inte förlora på affären är recensioner i Fenix verkligen inte oväsentligt som reklam. Sen finns det säkert de som säljer dåligt trots en positiv recension, men det är en annan sak.
Ekonomi är dock bara en del i detta. Anseende är säkert lika viktigt. Det är kreddigt att få ett Fenix rekommenderar, och okreddigt att få 10-11 i betyg. Det ser man på att spelskapare gärna skyltar med omdömen och citat på sina hemsidor, åtminstone om det handlar om något positivt. För dem som faktiskt säljer spel i en utsträckning som är värd att nämna, betyder också recensionen något för spridningen av spelet. Det brukar vara viktigt för en spelskapare som valt att göra sitt alster publikt, oavsett om man tjänar på spridningen eller inte.
Recensioner är också viktiga kulturellt. De ger spelen ett sammanhang och förknippar det med vissa värden och frånkopplar det från andra. Recensioner är kanske det mest offentliga sättet att tala om spel, i synnerhet som Fenix har en spridning som vida överstiger något annat medium (oavsett vad wrnus mest hysteriska postare kanske tror). Och det är viktigt för spelskapare hur det talas om det spel han eller hon gjort.
Huruvida detta omfattar dig eller inte som enskilt exempel är ointressant. Ändå känner du dig manad att bedyra att du är opåverkad av Åsas makt, att recensioner är oviktiga och att det är nonsens att “spel står och faller med hennes tycke” (vilket jag aldrig sagt). Har jag träffat en öm punkt?
2012-07-02 at 17:24
Punkten är bara “öm” såtillvida att jag upplever att du tycks prata om saker du inte har så bra koll på. Vilka är de här personerna som måste sälja 500 exemplar? Senast jag såg en undersökning var det ingen av de som offentliggjorde sina siffror som ens kom i närheten av sådana siffror. Arferts Saga säljer rätt bra, liksom Fantasy!. Men jag betvivlar starkt att recensionerna gjorde lika mycket där som word-of-mouth och att synas på SF-bokhandeln.
Du lägger mycket vikt vid recensioner i Fenix. Jag håller inte med om att den vikten är välförtjänt. Har du några exempel på spel vars föräljning eller status påverkats i nämnvärd mån av Fenixrecensioner, eller hittar du mest på?
2012-07-02 at 17:36
Liten notis till Mynona: Få svenska rollspelsskapare lägger ut pengar på offsettryck längre, utan de flesta kör på print on demand numera. De ligger alltså inte alls ute med några som helst pengar (eller jo, Publit tar 500 kronor för att lägga upp spelet), utan de har råd att experimentera med idéer utan att oroa sig om betyg. Mikael Bergströms “rollspel” Värmedöd är ett sådant exempel. Så det känns som du hänvisar till en verklighet som inte längre existerar.
2012-07-02 at 17:51
Wow, nu är verkligen handskarna av här va? Mynona mot Sveriges förnärmade spelskapare (2 stycken). Fajten gäller huruvida den person som skriver flerparten av recensionerna i Sveriges enda rollspelstidning har någon form av makt eller inte. Det borde kanske vara en läggmatch, men spänningen är faktiskt olidlig.
Låt mig öppna med en jabb i form av en fråga: Varför brukar man inom film- och datorspelsbranscherna förse omslagen med positiva betyg och kommentarer, om det inte har betydelse för produkternas framtoning, status och försäljning?
Och låt mig följa upp med en uppercut: Hur menar ni att Piruetts undersökning av de spelskapare som säljer minst spel i Sverige (genom tiderna?) på något sätt motsäger något jag sagt?
Följt av en gard:
SagaGames
Neogames
Regnskugga
Riotminds
Järnringen
Fria Ligan
Rävsvans
Rävspel
har haft (nyligen) eller har upplagor på över 500 ex.
2012-07-02 at 18:00
Så vad du säger är alltså dels att nej, du har inget konkret exempel på spel som faktiskt påverkats och dels att du fortfarande blandar ihop rollspels”industrin” i sverige med något betydligt större?
Är “handskarna av” för att vi är två spelskapare (som ändå torde veta NÅGOT om rollspelsskapande i det här landet) som inte håller med dig? Känner du dig hotad för att du helt enkelt saknar konkret underlag för dina påståenden?
Film- och datorspelsbranchen ser helt annorlunda ut, både till publik och struktur, mot den extremt lilla hobbyverksamhet svenskt rollspelsmakande är.
2012-07-02 at 19:55
@Mikael Bergström
Det finns vad jag vet ingen statistisk undersökning av sambandet mellan recensioner i Fenix och rollspelsförsäljningen, rollspelsstatus eller rollspelsframtoning i Sverige. Men detta är framför allt ett problem för dig, som hävdar att ett samband inte finns. Jag å min sida hävdar bara att det räcker med möjligheten till ett samband för att Åsa ska ha makt. Så länge du inte kan belägga *ditt* påstående har jag alltså på fötterna.
Eftersom det saknas underlag på rollspelsområdet tycker jag det är rimligt att vända sig till närliggande områden. Dit måste man väl ändå säga att datorspel hör, liksom film, musik och böcker. Och där är det alltså vanligt att i sälj- och statussyfte hantera recensioner på olika sätt, genom citat, avfärdanden, musikerkommentarer om recensenter i pressen etc. Detta är ett belägg för samband.
Nu orkar jag inte sitta och surfa runt för att sabla ner nån spelskapare i b-ligan, men jag är rätt säker på att om man börjar dammsuga bloggar och forum så hittar man nog spelskapare som annonserar ut “Mitt spel fick si- och så många poäng i Fenix” eller “Recensenten sa så här”, eller “Jag tycker inte recensenten fattade spelets poäng alls, för kolla här …” Ur minnet kan jag erinra mig liknande grejer hos Regnskugga, Järnringen och Sagagames, t.ex. Varför gör man så, om recensioner är oviktiga?
2012-07-02 at 20:43
Känns ju bra att du tycker att det är värt att dra till med rena ad hominem-“argument”…
Senast jag kollade var det den som hävdade ett sambands existens som satt med bevisbördan.
Klart man nämner recensioner. Oavsett om de sker i Fenix eller på nån liten blogg nånstans. Det betyder inte att recensenterna “har makt” eller påverkar spelskapandet eller för den delen försäljningen.
Det behövs betydligt mer än möjligheten att det kanske eventuellt finns ett samband, om man på allvar hävdar att spelskapare sitter och anpassar sina spel efter recensenterna; att recensenterna har “makt”. Det är nonsens, och en ren förolämpning.
Å andra sidan är förolämpningar tydligen det du är bäst på, med tanke på nivån på de argument och tilltal du haft.
2012-07-02 at 21:34
Ledsen att jag kallade dig spelskapare i b-ligan. Jag menade, utifrån dina egen karaktäristik av dig själv, “spelskapare som inte säljer så många spel och som heller inte har mer än blygsamma hobbyambitioner” — men det var ju så långt att skriva. Om du menar att du istället tillhör a-ligan, får du gärna förklara varför.
Det är grundläggande i maktanalys att när olika aktörer kan tro, misstänka, hoppas eller vara rädda för att någon har inflytande, så har denna någon redan inflytande.
Jag står bestämt för att jag inte behöver något annat belägg för att Åsa har makt, än att hon skriver fler recensioner än någon annan i Sveriges enda branschtidning för rollspel. Fenix säljs varannan månad på t.ex. Pressbyrån och i vanliga matbutiker i en upplaga som vida överstiger något rollspel i modern tid. Recensionsdelen utgör en betydande del av tidningen, vilket rimligtvis är ekonomiskt motiverat (d.v.s. utrymmet finns där för att folk vill ha det i den tidning de lägger pengar på). Recensionerna läses alltså. Därför är de betydelsefulla för Sveriges rollspelare. Därför är de betydelsefulla även för spelskapare.
Nu tänker jag inte munhuggas med dig mer. Men jag kan ju avsluta med att säga att jag tycker det är jäkligt märkligt att du som ofta framhåller kontextens påverkan på/formande av individen, försöker avfärda en i grunden helt självklar koppling som nonsens och förolämpningar, bara för att det gäller dig.
2012-07-02 at 22:07
Wow!
Här måste jag kladda en kommentar bara för att få följa med!
I övrigt har jag kommit till att djupt ifrågasätta Karaktären men är tudelad, eftersom vi rollgestaltar på svängelska.
2012-07-02 at 22:18
@Mynona:
Angående satsradningar och den grasserande, fullkomliga, fruktansvärda men inte fullt så utbredda som man kan tro adjektivpesten ( 😉 )tror jag att rollspelsmakare har en nackdel i det de ofta saknar kompetent redaktör.
En författare som läser sin egen text blir ofta blind för exempel som du nämner. Det “låter bra i huvudet” s as. Sannolikt låter man också närstående – vänner, släktingar, partner – läsa texten innan den går på tryck. Även om dessa manusläsare är duktiga lider de av en “bias”; att ge ärlig, konstruktiv kritik till en person som man redan på förhand vet har lagt mycket möda på en text blir svårt. Därför väljer man hellre att fria än fälla.
En god text mår bra av fristående språkbegåvade redaktörer (inte nödvändigtvis utbildade till positionen; civilingenjörer med allmänkunskap om den “poetiska prosan” kan säkert göra ett gott jobb). Enär rollspelssverige är tämligen litet råder det dock brist på kompetenta, fristående, redaktörer.
Därför tror jag att meningar som de du hittade på slinker igenom. Alltför vana ögon har läst texten och ingen har vågat begå mord på författarens älsklingar.
Inte ens författaren själv.