Det är inte ofta ett rollspel använder ett datorspel som förebild. TV-serier och böcker finns, absolut (jag har själv Buffy, Angel, Battlestar Galactica, Babylon 5, Serenity, Dresden files… ja, ni fattar), men det är mer sällsynt att se ett som är baserat på ett datorspel, i alla fall har jag inte sett så många. Ja, det finns ju World of Warcraft förstås, men med tanke på användarbasen för det MMO:t så vore det kanske tokigt att låta bli att ge ut ett table-toprollspel på det IP:t*

Dragon Age är licensierat av EA/ BioWare, vilket innebär att rollspelet använder sig av en del konceptgrafik, loggor och kartor som finns i Origins. Bland annat följer det med en stor fin (och blank) karta över Ferelden, som jag personligen vårdar mycket ömt. Det är något särskilt med kartor över platser som egentligen inte finns. De greppar tag om fantasin. Där har jag aldrig varit, fastän jag har gått där. Så att säga.

Boxen från Green Ronin som har designat spelet påminner mycket om de gamla D&D- och AD&D-boxarna till utseendet och jag får erkänna att det är ett trevligt återseende av den gamla hederliga lådan. Många av mina mysigaste rollspelsstunder har spenderats med en låda**. I lådan finns som sagt var en stor fin och blank karta, tre sexsidiga tärningar (kan även meddela att lådornas tärningsinnehåll är en av anledningarna till att jag har en tärningspåse stor som en liten säck potatis) en Game Masters Guide på 64 sidor och en Player’s Guide på 64 sidor, så Green Ronin lånar inspiration ifrån fler områden än bara lådan.

Som en ivrig Dragon Age: Origins-spelare hittar jag mycket mumsigt material i böckerna. Det är inget direkt nytt, men det finns en hel del fluff i böckerna som jag inte har hittat i spelet. Hade jag läst rollspelet utan att ha spelat datorspelet hade jag förmodligen tyckt att rollspelet kändes lite tunt. Det är lite text och många bilder överlag, och det är en rätt så luftig layout. Från ett nybörjarperspektiv är Dragon Age: Origins perfekt ur synvinkeln textmassa. Det är också mycket pedagogiskt upplagt.

Regelmässigt fungerar Dragon Age ungefär som många andra rollspel, det vill säga, om du vill göra något så slår du tärning mot ett specifikt värde och lägger till passande attribut eller grundegenskaper. I Dragon Ages fall slår du alltid tre sexsidiga tärningar mot en svårighetsgrad. Det finns en speciell, olikfärgad tärning i slaget som kallas “draktärningen”. Draktärningen tillåter exempelvis spelaren att utföra stunts, och det känns som att de har tagit det direkt ifrån de critical hits som blir dödande slag i Dragon Age: Origins, ni vet, de där passagerna där man exempelvis hugger huvudet av en fiende, eller som i Ogrefallen, får en av spelarpersonerna i gruppen att hoppa upp på Ogrens bröstkorg och döda den med en lämpligt blodig attack. Stuntets “styrka” eller kanske snarare “grad av episkt” beror på hur högt resultat draktärningen visar. Det är en söt mekanik som tillför en hel del till det gamla vanliga hack’n’slashet. Man skulle kunna säga att reglerna i Dragon Age har återinfört “episkt” i rollspelsvärlden.

I Player’s Guide hittar jag också en massa roliga klasser och bakgrunder, allt för den hugade rollspelaren. Det finns tre klasser, mage, rogue och warrior, men det gör inte så mycket. Inte ens den begränsade omfattningen av bakgrunder gör så mycket. Jag skulle exempelvis inte ha något emot att testa en Avvarian Hillsman eller en Surface Dwarf, helt enkelt för att de alternativen inte finns i datorspelet.

I Game Master’s Guide hittar jag ytterligare godis för fluffälskaren i mig. Det är en kort men otroligt välstrukturerad bok med precis det jag behöver veta. Det är verkligen information som är spot on. Inget onödigt, inget långrandigt. Det är en koncentrerad kunskapsdump som jag som har spelat och spellett i runt 20 år fortfarande finner användbar och tänker “ja, det är PRECIS det här jag hade behövt när jag började” om.

För en nybörjare är Dragon Age i ett ord “awesome”. För en gammal räv är det en nostalgitripp och för mig som är helt nedkärad i datorspelet är det en fantastisk möjlighet att fortsätta spela i Thedas. Det enda jag saknar är möjligheten att bli Grey Warden. Men det kommer i senare set. Set 1 är avsett för spelare mellan level 1 – 5. Nästa set, för spelare mellan level 6 – 10, innehåller mer godis och fler regler. Jag kan inte påstå att jag inte ser fram emot uppföljningen.

Fem drakar av fem möjliga.
___________________________
* IP – i det här fallet, intellectual property
** Företrädesvis en låda med rollspel i. Jag spenderar alltså inte min tid i en låda när jag spelar, om någon nu fick för sig det.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,