Jag har uppmärksammat, via Two Whole Cakes (och Border House), att ett LAN-party nere i Austin har bestämt sig för att spela BF3, helt utan kvinnliga inslag. När det gäller den här typen av arrangemang så är det så klart tråkigt att en redan marginaliserad* grupp gamers – det vill säga tjejer – inte får vara med.
Det finns tillfällen när det är berättigat att bjuda in enbart en viss målgrupp till ett event. Oftast finner jag det mer berättigat att bjuda in enbart de marginaliserade deltagarna, eftersom de har det relativt svårt att göra sin röst hörd bland de deltagare som dominerar fältet, men ändå. Det är okej. Jag förstår, och jag accepterar det.
Det som är tråkigt i just det här fallet är dock inte att tjejer inte får vara med, utan att tjejer inte får vara med för deras egen skull. I alla fall enligt den text som lades upp:
Are there other restrictions? Yes. Nothing ruins a good LAN party like uncomfortable guests or lots of tension, both of which can result from mixing immature, misogynistic male-gamers with female counterparts. Though we’ve done our best to avoid these situations in years past, we’ve certainly had our share of problems. As a result, we no longer allow women to attend this event.
Whoa! Det enklaste sättet att bli av med problemet “misogynistiska manliga gamers som gör tjejerna obehagliga till mods” är alltså att porta tjejerna! Smart lösning. Inte nog med att man slipper tänka på vad man säger, det är dessutom tjejernas fel. WIN**. Men som Two Whole Cakes skriver – det gör knappast saken bättre.
But even the most rancid douchebag takes his actions by choice — men can choose to be assholes, but being an asshole is not an inherent and unavoidable aspect of being male. Said men can also choose not to be assholes, and can choose to think about their shit-talking before they do it, and can choose to recognize that their words and actions contribute to a toxic game culture that explicitly excludes anyone unwilling to ally hirself with a particular white hetero male perspective.
When men choose NOT to behave like reasonable and thoughtful adults, it’s because they just don’t feel like it. And they can get away with that because men have the option (dare I say the privilege?) to refuse. Because they hold a disproportionate amount of cultural and social clout, especially in games culture.
Hon påpekar också – som jag inledningvis gjorde – att det är lätt att vara priviligierad i de här sammanhangen. Männen har redan ett stort utrymme att röra sig på. Vi – å andra sidan – måste slåss för varje kvadratcentimeter av acceptans***. Jag har skrivit om det här förut, om hur gamerkulturen ibland är en riktig septitank.
Stereotypes, of the idealized man, the objectified woman and the stereotyped non-caucasian, is what the industry is desperate to hold on to when it refuses to renew the way men and women are portrayed in games. The games propagate a view of (white) men as (sometimes) the only inhabitants in the game world. Games also propagate the view that (white) men are the only valid actors and agents for change in the game world.
This is what gaming companies, both publishers and developers, are defending when they’re defending the contents of their games. This is “what sells” according to them. This is what we’re prepared to fight to keep.
Or perhaps it’s the all male, all heterosexual culture that appeals, which means that all those developers who say they want to be more inclusive simply don’t feel like it.
The responsibility is also shared by journalists, bloggers and forum managers, guild masters and chat moderators who don’t react when women and minorities are threatened in in-game chats or comments, or when racial slurs, sexism and homophobia are allowed to flourish, not only in game chats or online but also in the games themselves. This may seem to encourage censorship, but who else is going to take responsibility?
It may seem restrictive, but telling someone to lay off the rape jokes really isn’t that bad, or to tell someone to stop harassing a gamer he/ she doesn’t like. The lack of concern from the in-game moderators when people name themselves “rapethatbitch” or “fagkiller” implicitly supports a culture of harassment and violations. When women are used as objects of sexual desire to sell a game or a gaming magazine, that is helping the culture of misogyny along. As long as that culture exists, I have strong doubts that we’ll progress very much. The gamers are fed by the games and the blogs and magazines. These, in turn, take their cue from the vocal gamers.
LAN-partyt i Austin tog den fega utvägen, och förstärker samtidigt bilden av den manliga gamern som någon som inte kan hantera sina egna impulser och drifter, som inte kan låta bli att trakassera och att vara misogyn.
Det är en bild jag – genom personlig erfarenhet – vet inte stämmer. Höj rösterna. Motarbeta den här bilden av er, male gamers. Bli medvetna om vad som skrivs om er, och förändra bilden.
______________________________
* Med marginaliserad menar jag i det här fallet ur ett kulturellt perspektiv. Vi är rätt många. Om man ser ur ett större perspektiv så utgör vi hälften av alla gamers. Ser man till konsollvärlden så är vi kanske 20%, men det är en siffra som ökar konstant.
** Ironi, visst är det vackert?
*** Okej, det var inte den finaste metaforen jag kunde komma på, men ändå.
Läs även andra bloggares åsikter om Two Whole Cakes, spelkultur, LAN-party, spel, BF3
2011-07-25 at 23:04
Detta var bland det värsta jag har läst, inte ditt inlägg utan hur man fegar ur och backar bak på en så viktig punkt som att klara av att hålla respekt för vardera individ genom att låsa ute hälften av mänskligheten. En vettigare lösning hade varit, även om den är mer tidskrävande, att vara alert, observant och ta diskussionen omkring detta när beteendet dyker upp för ingen tjänar i längden på att ett hetsigt språk som förtrycker brukas i något sammanhang. Ofta ligger nog saken även i att personen som agerar på detta “omogna” sätt inte är medveten om det själv förens denne får det förklarat för sig.
Sen är det som du säger även en nackdel att bilden av könsrollerna förstärks genom deras agerande. Jag är fullt övertygad om att en person, oavsett kön, kan hantera och klara av att tala om problemet öppet. Sedan så är det väl en problematik att det finns en viss kultur som förespråkas bland killar och tjejer och att denna skiljer sig åt pågrund av förvaltning av norm i grupp, fostran och familj. Men ska spelkulturen kunna bli större och intressantare krävs att alla parter inkluderas och den gamla normen raseras.
Nu är nog mitt svar lite luddigt, men jag hoppas att det framgår vad jag menar.