Recensionen publicerades ursprungligen i speltidningen Fenix nr 5, 2010.

Jag skulle vilja gå så långt som att säga att The Black Drop är ett klassiskt Cthulhu-äventyr, från topp till tå. Mörka gudar som slumrar i jordens inre, kultister som offrar allt i förhoppningen om personlig makt och ett enda ljus i mörkret som har kraft nog att hindra cykeln från att upprepas om och om igen.

I the Black Drop finns ännu en liten twist, som jag naturligtvis inte kan avslöja i en recension, men som gav mig lite extra glädje, måste jag säga.

Med i äventyret finns en rad färdiga rollpersoner, vilket så klart gör det hela enklare, eftersom det inte är helt tydligt vad rollpersonerna annars skall göra mitt ute i ingenstans. Äventyret utspelar sig nämligen på Kerguluenöarna. Författaren har förvisso varit vänlig och givit en rad skäl till varför äventyrare skulle få för sig att ge sig ut till en övergiven ögrupp, och de fungerar, men som ofta med den här typen av äventyr hänger det mer på att spelarna låtsas som inget och accepterar att de måste bege sig till äventyret och inte tvärtom.

Äventyret börjar redan ute till sjöss på fartyget Austral, men jag måste erkänna att inledningen fortfarande är något sladdrig om jag inte använder mig av de förskapade rollpersonerna. Det är synd. Resten av äventyret är riktigt bra och innehåller många av de ingredienser jag förknippar med Mythosen.

Äventyret är snyggt, trevligt layoutat och följer samma goda formel som många andra Gumshoe-äventyr, vilket gör att det blir lätt att läsa och ta till sig. Definitivt ett gott tillskott i äventyrsfloran – om man kan komma på en bra anledning för rollpersonerna att bege sig till en ögrupp mitt ute i ingenstans, det vill säga.

Läs även andra bloggares åsikter om recension, rollspel, Pelgrane Press, äventyr, fenix, Trail of Cthulhu, rollspel