Jakten som börjat för åtskilliga timmar sedan (fortfarande i drömmen) fortsatte. Något osynligt som genom sin blotta närvaro fick blodet att frysa till is, frysa tills dess att det mer liknade sten än något organiskt, och samtidigt i bakgrunden, det oavbrutna ylandet, som obarmhärtigt kom närmare och närmare, steg för steg, steg för steg.

Med ett ryck vaknade Miskatonics senaste stjärnstudent – vilket var ett passande epitet med tanke på intresset för astronomi – ur sin oroliga sömn. Återigen hade hon somnat med ansiktet i den underliga bok hon funnit när hon gått på upptäcksfärd i Arkhams lite mer pittoreska antikvariat. Det var en bok med mystiska diagram, stjärnkartor och ekvationer som antydde dimensioner bortom vår egen, ett annat plan, en annan värld. Men bristen på sömn och de påträngande drömmarna gjorde det svårt att koncentrera sig. Trots det hade efterforskningar och tankekraft utkristalliserat ett enda ord ur röran i boken.