Black Stories köpte jag på Akademibokhandeln, lockad av det mattsvarta och röda omslaget och löftet om ett mordmysteriespel. Jag älskar Sherlock Holmes-spelet och jag har ett par mordmysteriemiddagar hemma i hyllan som jag absolut inte kan leva utan. Det här utlovade kluriga gåtor som skulle hålla spelarna trollbundna och istället fick jag lat speldesign för 99:-.

Lådan innehåller kort med absurda “pussel” eller “gåtor” som för det första inte ger ens ett hum om hur de skall framföras (inte reglerna heller för den delen) eller någon struktur för hur spelet skall spelas. Med andra ord är det inte ett spel, det är en gissningslek, något som inte framgår av baksidestexten.

Jag ogillar den här typen av lekar för jag tycker det är oerhört lat speldesign att bara samla gåtor på kort utan att egentligen ge några instruktioner om hur det hela skall spelas. Det finns kort sagt inget ramverk för spelet. Det hänger helt på spelarna om det kommer att bli en intressant spelomgång, för ramarna som finns är så lösa och sladdriga att det är ren tur om “spelet” spelas rätt. Det ger heller inga direkta ramar åt spelledaren, eller “gåtmästaren” som personen kallas i det jag tyvärr måste benämna regelhäftet. Som gåtmästare kan du bara ställa upp gåtan. Du får ingen hjälp med hur det skall gå till.

Med andra ord är Black Stories för mig en riktigt dålig investering och ett i raden av alla urkassa och slött genomförda “partyspel” som vare sig bjuder på särskilt mycket “party” eller särskilt mycket “spel”. Till skillnad från abracadabraspelen som till största delen verkar gå ut på förnedring¹, så sjunker inte Black Stories till riktigt samma låga nivå och det är väl tacksamt, men det är inte bra, det är inte ett spel och jag rekommenderar det inte.

____________________________
¹ De kallar det “provokativt” och “en viss sorts humor”. Jag kallar det omoget, eftersom jag inte i första hand vill se mina vänner bli utskämda. Jag föredrar om de får behålla sin värdighet. Med det skall sägas att jag inte har något emot att gå ut och till exempel flyga drake, men jag tycker illa om spel vars poäng är att göra andra människor illa. Som till exempel Våghals går ut på.