Jag har givit mig ner i Kal’Hirol tillsammans med Sigrun, Anders och Oghren. Jag mindes inte att det var så ont om krigare bland companions som det är. Det betyder att jag MÅSTE släpa med mig Oghren. Och det suger. Han är ett sådant megaäckel.
jag måste nog ge mig in i Blackmarsh och hitta Justice tror jag. Innan jag slår ihjäl Oghren eller hackar min PS3 så att han försvinner. Det roliga är så klart att när BioWare sade – innan releasen av Awakening – att de skulle ta med en “omtyckt” companion så trodde jag typ Wynne, Shale eller Sten. Inte Oghren. Sten hade varit kul att se som Grey Warden. Shale också för den delen. Nåväl, man kan inte få allt här i livet. Obviously. Jag tänker göra Kal’Hirol, sedan tänker jag ge mig in i Blackmarsh och Wending Woods. Min förhoppning är att jag skall kunna återuppleva Awakening rätt snabbt. Det är något som saknas. Och det som saknas är så klart kääärleeek. Och Raphael Sbarges röstskådespel. Inte för att jag klagar. Sigruns stämma är vacker som få.
Nåväl jag har givit mig in i Kal’Hirol bland fällfesten i entrén (jag är så jävla tjockhövdad att jag inte mindes var den “hemliga ingången” är och jag såg inte de två vackra skallarna som flankade den på gården förrän efter att jag hade sprungit två varv) och jag har lagat bröstplåtar och närmar mig ögonblicket då mitt inventory är överfullt. Jag glömde dumpa prylar i min storage chest INNAN jag gick ner till Kal’Hirol. Hur dum får man bli?
Läs även andra bloggares åsikter om dagbok, dragon age: awakening, spel
Leave a Reply