Jag blev helt fascinerad av en tråd som startades i rollspelsforumet rollspel.nu igår, svensk tid. Tråden är behjärtansvärd, det finns ett syfte med den som är berömvärt och ändå slås jag – som jag skriver i mitt svar (det enda svaret i skrivande stund) – av att för att få utrymme inom mansdominerade utrymmen så måste vi be eller slåss för vårt utrymme.

Jag tänker bland annat på tråden ovan som är en förfrågan om en skyddad bubbla på wrnu, men jag tänker också på katastrofer som till exempel gamerkvinnor som startat egna forum eller guilds i spel som StarCraft eller World of Warcraft bara för att bli överrösta med snubbar som säger att det är orättvist på olika sätt. Hat, hot och trakasserier följer som alltid. Jag tänker på de separatistiska visningar som har skett av Wonder Woman på Alamo Drafthouse där biosalongen har fått ta emot hot (HOT!) för att de enbart släpper in de som identifierar sig som kvinnor under EN visning av filmen. Som länken visar så är det något speciellt med att inte känna sig utanför eller till och med hotad när man tar del av en upplevelse.

Det är ett par år sedan nu, men en av mina bästa konventsupplevelser var FemCon. FemCon är ett för mig tryggt konvent. De flesta som var där var där för att de stöttar feminism och de stöttar kvinnligt deltagande i en hobby som annars är beklämmande manlig. Jag kände mig inte obekväm för en sekund, och det var okej att säga “jag vet inte” utan att helt bli avfärdad. Det är annars det värsta med konvent. Som besökare – som kvinnlig besökare – riskerar jag hela tiden att springa in i killgissande snubbar som inte fattar att när jag säger att jag inte vet vad en förkortning betyder inte behöver en hel föreläsning om vad till exempel Old School Renaissance är när det i själva verket var termen OSR jag var obekant med. Tack för den föreläsningen James Edward Raggi IV. Det var helt onödigt och sanningen att säga skittrist att lyssna på men som så många andra gånger tidigare nickade jag och lyssnade för att inte såra snubbens känslor, och för att jag var arrangör för SSK och ville ha en intervju att lägga upp på hemsidan. Men vad är tio minuter av min tid där jag blir talad ner till jämfört med hur himla cool snubben säkert kände sig när han fick vara lite nedlåtande mot en tjej och må lite bättre?

Eller för den delen de ibland tveksamma tillfällena när jag har blivit stött på av både spelledare och spelare i situationer som varit obekväma för att jag som spelledare eller spelare inte har kunnat ursäkta mig och gå därifrån? Eller när jag blivit sexuellt trakasserad av min spelledare? Eller… eller… eller…

Och så undrar snubbar varför det är så himla viktigt med separatism ibland. Det är för att vi skall kunna känna oss trygga. Det är för att vi skall kunna ta del av en hobby och en miljö där vi inte behöver åsidosätta oss själva eller förminska oss själva för att det finns dudebros i närheten som kanske blir lite sårade om vi fnyser eller fräser åt dem för att vi redan hört den där förklaringen 500 gånger och frågar på en högre nivå. Det är för att slippa bli underskattade.

Men som alltid i tillvaron är det alltså egentligen först när män ger oss utrymme som vi faktiskt får utrymme utan veklagan och orättvisesånger. Till och med det måste vi alltså be om. Rätten att få ta plats utan att bli påhoppade.