Kingdoms of Amalur bara fortsätter och fortsätter. Jag köpte Teeth of Naros innan jag visste att grundspelet skulle ta mer än 100 timmar för mig att spela. DLC:t gör nog ingen Amalurit besviken. Det är aslångt det med.
Teeth of Naros öppnar upp ett helt nytt område, med helt nya fiender och helt nya raser. Det hela börjar med en ödesdiger expedition med en inledning som påminner mycket om Dragon Age II, fast kanske lite mer färgrikt. Ett stenansikte berättar för mig att det är dags att ge sig ut på äventyr och sedan är slakten igång. I Teeth of Naros är spelarpersonen inte bara Fateless utan även Beckoned. Gudinnan Ethene har kallat på dig för at befria Kolossae från ondska och korruption. Och det är det ju svårt att säga nej till.
Jag har spelat Teeth of Naros runt sju timmar och jag är inte riktigt klar med det än. Det är helt galet långt, precis som grundspelet. Det hade kanske inte behövts några DLC till Amalur. Det är knappt så jag orkar spela klart som det är.
Teeth of Naros, det långvindiga Amalur till trots, är ett bra DLC. Det har en egen berättelse, fräscha allierade och nya fiender. Det är något förutsägbart, men å andra sidan är det ganska bekvämt i sin förutsägbarhet. Lite som att se på Kalle Anka på julafton. Man vet vad man får. Leveldesigen visar också att utvecklarna har vuxit in i sin uppgift. Det är ett föredömligt byggt område som trots viss backtracking inte alls är så repetitivt som vissa områden i grundspelet. Det märkts också att mekaniken är mer bekväm. Det betyder dock inte att svårighetsgradsspöket inte är framme och petar på mig. Den inledande questens bossfight är långt mycket svårare än den avslutande bossfighten, men det är ett problem spelet i stort lider av också, det gäller inte bara DLC:t.
Kingdoms of Amalurs DLC är precis som Amalur självt. Storslaget, nyskapande på vissa områden, väldigt old school på andra och helt galet långt. Jag har med Naros spelat 107 timmar och jag är långt ifrån klar än.
2013-01-20 at 01:33
Jag förstår mig inte riktigt på Kingdoms of Amalur. Det är så mycket längre än vad det borde vara, utan att saker för den delen känns särskilt mycket som utfyllnad. Det känns, helt enkelt, oväntat gediget för att vara första spelet från en ny studio.
Då är jag ändå inte klar med spelet. Jag kommer nog också nosa på uppemot 100 spelade timmar så småningom jag med, vad det lider.
Men jag hade fått för mig att DLC:t till spelet borde vara ungefär lika dåligt som det brukar vara till de flesta spel som får DLC. Jag hade inga förhoppningar alls, inte ens efter att jag verkligen började gilla originalspelet, så jag blev väldigt förvånad när jag läste ditt positiva omdöme här. Jag har ju inte läst några direkt negativa omdömen tidigare, så mina känslor inför spelets DLC:er har kommit uteslutande från mina egna fördomar, men det här var en positiv överraskning. Plötsligt känns det faktiskt ganska lockande!
Sedan får vi se om jag överhuvudtaget orkar fortsätta spela Amalur efter att huvudstoryn är slut. Jag är inte säker på att det är fallet, åtminstone inte direkt efter. Men då har man kanske någonting att så småningom återvända till när suget knackar på igen. 🙂