Det finns tre sorters lögner. Lögn, förbannad lögn och statistik
– Mark Twain
I ett ögonblick av svaghet tillbringade jag… låt mig ta om det där från början. I ett par veckor av svaghet tillbringade jag åtskillig tid på att ta fram statistik på hur många bilder som var av män respektive kvinnor, respektive kvinnor och män i grupp, samt andra föremål i rollspelsböcker. Jag är inte särskilt bra på statistik, så jag har inte försökt mig på några mer avancerade uträkningar än de jag citerar i siffror här.
Kritiken
Jag har presenterat den här undersökningen för ett par år sedan i ett par olika rollspelsforum, wrnu och Sveroks forum. Där fick den hård kritik. En del av kritiken som lades fram emot statistiken är att statistiken inte visar på någon vinkling när det kommer till könsaspekter. Det är alltså inte en giltig orsak att säga att eftersom män är överrepresenterade i rollspel bildmässigt är rollspel till för män. Siffran i sig säger inget om innehållet i texterna. En annan aspekt av det hela som lades fram var också att bilderna inte säger något om texterna, och att texterna kan vara bättre och mer inkluderande än bilderna i böckerna. Det är delvis sant, eftersom bild och text inte behöver ha något med varandra att göra. Dock är det viktigt att ta hänsyn till hur människor läser information, och att hur informationen presenteras också påverkar hur den uppfattas. Det är en faktor som kritiken i sig inte tagit hänsyn till. Det finns också något som kallas bildretorik som påverkar hur jag som betraktare läser en bild. Bildretoriken kan påverka betraktaren så att betraktaren påverkas att tolka texten på ett visst sätt. Det är till exempel vanligt att i mediedrev avbilda den jagade personen som sammanbiten, nedslagen och skamsen genom att välja bilder som är passande för den sortens framtoning.
En annan del av kritiken bestod i ett ifrågasättande av hur jag kunde “veta” att en kvinna (eller för den delen man) på bild var ett offer, sexualiserad eller passiv. Det är inte en bedömning som på något sätt kan sägas vara objektiv. Det är en berättigad kritik, och ledde till att jag när jag bedömde bilder hellre friade än fällde i fallet bilder på kvinnor och hellre fällde än friade när det kom till bilder på män. Det här är alltså områden jag är medveten om och har tagit höjd för i min genomgång.
Bildanalysen
Jag undersökte 40 olika böcker* som jag har i min bokhylla, samtliga grundregler, utgivna ifrån 80-talet och framåt. Det är en blandning av rollspel utgivna på stora förlag och så kallade indiespel som givits ut i mindre upplaga och omfattning. En del av böckerna är utvalda på grund av att de finns med på en ganska kort lista över rollspel som tar hänsyn till kön i regelmekaniken**. Jag hade gärna tagit del av fler av de böckerna, men vissa har visat sig svåra att få tag på eller helt enkelt för dyra att köpa in. Andra kriteriet var att boken fanns tillgänglig i min samling. Min samling uppgår till ca 140 grundregler för olika system. För att begränsa undersökningen något, och för att ge en god bild av hur de första böckerna man som spelare generellt sett kommer i kontakt med, har jag enbart tittat på grundregelböcker, och bortsett från omslaget.
Det jag tittade på var förekomst av kvinnor på bild i böckerna. Det handlade alltså om att gå igenom böckerna sida för sida och se hur många av bilderna i böckerna som bestod av kvinnor och hur många som bestod av män, samt hur många bilder det fanns totalt i varje bok.
Jag lade också till – med viss tvekan eftersom det handlar om en mycket subjektiv bedömning – huruvida personen på bilden (man eller kvinna) kunde definieras som offer (det vill säga bunden, gråtande, död, skadad, utsatt för hot, med ett skrämt uttryck i ansiktet eller ihopkurad), passiv (inget händer i bilden, personen står bara där och gör inget) eller sexualiserad (kläder och pose tyder på att personen är sexuellt tillgänglig för tittaren).
Det sista kriteriet är det svåraste att bedöma på ett objektivt sätt. De övriga kriterierna är ändå något som är tämligen lätt att tolka, med undantag för det skrämda uttrycket och hotbilden.
Hur man än tolkar kvinnor och mäns utseende och inställning genom bildmaterialet så kan man konstatera att männen överväger bildmässigt.
Kvinnor och män
Av de 5189 bilder som förekommer i de 52 undersökta böckerna (vissa regelsystem består av fler än en grundbok. I de fallen har samtliga grundböcker gåtts igenom), är 1526 bilder på annat än människor. Det kan vara vapen, landskap, djur, monster och så vidare.
2332 av 5189 bilder är på män eller flera män samlade i grupp. Sammanlagt finns det 2932 bilder på män i böckerna, om man räknar med dem där männen ingår i en grupp som också innehåller oidentifierade individer eller kvinnor.
589 av 5189 bilder är på kvinnor eller flera kvinnor samlade i grupp. Sammanlagt finns det 1179 bilder på kvinnor i böckerna, om man räknar med dem där kvinnorna ingår i en grupp som också innehåller oidentifierade individer eller män. Det finns alltså fler kvinnor i grupp där män eller oidentifierade personer ingår än kvinnor på egen hand.
6 bilder, totalt, på män betecknade jag som sexualiserade. I de flesta fallen handlar det då om män som blir förförda av kvinnor. 217 av bilderna avbildar männen som offer, och då har jag plockat med bilder där en eller flera män anfaller en ensam man, samt bilder på män som blir skämda eller bilder då monster ligger i bakhåll för männen. Ofta har männen vapen att försvara sig med och är beredda på anfallet.
107 bilder avbildar kvinnor som offer, medan 286 avbildar dem som sexualiserade. En del av de här bilderna är dessutom samma bilder. Kvinnor är oftare än män halvt eller helt avklädda och står ofta i utmanande poser. Ett par av bilderna avbildar kvinnor med knivar mot strupen. Ofta har de inga vapen att förvara sig med. I männens fall sker inte alls samma invasion av mannens kropp som i kvinnobilderna.
Sammanfattning
Resultatet av den bildmässiga statistiken är att män är kraftigt överrepresenterade i rollspelsböcker. Kvinnor kommer först på tredje plats, efter vapen, landskap och djur. Kvinnor är alltså i bildmässiga sammanhang mindre viktiga att visa än att visa gevär eller monster.
Det här leder tankarna till Yvonne Hirdmans teorier runt genus och de strukturella förhållandena mellan män och kvinnor som hon diskuterar i sin bok Genus – om det stabilas föränderliga former. Hirdman framför en teori om hur kvinnor uppfattas. Definitionen utgår från människa = man. Kvinnor är inte män, alltså är de inte människor, alltså är de heller inte närvarande i den värld som räknas, den manliga världen. I det här fallet rollspelsvärlden.
Det är kvinna som i tankefiguren man – icke-man. Den kan man beskriva med formeln A – icke-A. Den illustreras enklast med exempel i det antika tänkandet. Där, i funderingarna över människan i förhållande till gudarna (uppåt), till naturen, till djuren (neråt), är hon, kvinnan, den icke närvarande. Det är som om hon sitter inlåst och ortglömd i sitt gynekeion – kvinnoavdelningarna i antikens hus – lika viktig som en häst, ett får eller en gris i detta samtal om det mänskliga. Dvs. inte alls.
Frågan är då om det är fel att tolka bildförekomsten i rollspel enligt de här teorierna, eller om sifforna faktiskt belyser en anledning till varför kvinnor inte vill spela, eller anser att spelen är till för dem? Vi finns inte. Vi är inte viktiga. Om det är budskapet ett spel skickar till dig som potentiell spelare, skulle du spela spelet ändå? Det finns med största säkerhet de som skulle spela, jag är ett bevis på det, men den stora publiken når man bara om man inkluderar, inte exkluderar.
Vi kan helt bortse ifrån den eventuella objektifiering och den sexualisering som pågår i rollspelsböcker, och ändå fråga oss om en bok som till största delen avbildar män är något som kvinnor vill läsa. Lägger vi till överrepresentationen av kvinnor som offer/ objekt i den här bedömningen är frågan i ännu högre grad aktuell, åtminstone för de som faktiskt menar allvar när de säger att det är synd att inte fler tjejer spelar rollspel.
___________________________________
* Aberrant, Alpha Omega, Blue Planet, Bortom, Burning Empires, Castle Falkenstein, Changeling the Lost, Conspiracy X, Coriolis, Cthulhu Tech, D&D v 3.5 (Player’s Handbook, Dungeon Master’s Guide, Monster Manual), D20 Modern, Drakar och Demoner (Trudvangs Hjältar, Trudvangs Stigar), Drakar och Demoner Samuraj (Jih Pun, Regelboken), Eon 2:a upplagan, Etherscope, Exalted, Fading Suns, Gemini, Götterdämmerung (Lex Libris, Codex Persona), Hollow Earth Expedition, Hunter the vigil, In Nomine, Jovian Chronicles, Kindred of the East, Kult (Bok 1 Lögnen, Bok 2 Vansinnet, Bok 3 Sanningen), Little Fears, Mutant Undergångens arvtagare, Nobilis, Noir, Orx, Saga, Shock v 1.1 – Social Science Fiction, Space 1889, Sorcerer, The Committe for the Exploration of Mysteries, Transhuman Space, Unhallowed Metroppolis, Unknown Armies, Vampire – The Requiem, Warhammer Fantasy Role-playing Game, Weapons of the Gods, Western och World of Darkness.
** Böckerna består av Drakar och Demoner Samuraj*, Drakar och Demoner Trudvang *, En Garde! (första utgåvan), Pendragon, Eon*, Västmark 3, Drakar och Demoner Expert, Kult*, Viking*, Warhammer Fantasy Role-playing Game*, Space 1889*, GURPS, GURPS Steampunk, GURPS Cliffhanger, Fatal, Sex & Sorcery – Sorcerersupplement, AD & D (första utgåvan), Rifts Atlantis, Powers & Perils, Gardasiyal, Dark Continent, Wildside Gaming System och Rune Quest. De böcker i listan försedda med * finns med i undersökningen, alltså 9 av 23 böcker. Samtliga 9 böcker finns med i de 40 böcker jag har gått igenom.
Läs även andra bloggares åsikter om statistik, spelkultur, rollspel, spel
2011-04-27 at 20:58
Redan att det är fler kvinnor i bland-grupper än i rena kvinnogrupper säger jäkligt mycket. Det är någon sorts inkvotering, som i många rollspelsböcker (och spelfilmer för den delen) äger rum när alla “viktiga” roller är fyllda: en Riddare, en Magiker, en Dvärg, en Kvinna.
Sånt är skit, för att tala klarspråk.
En trevlig erfarenhet från årets GothCon var att samtliga scenarion vi spelade innehöll kvinnliga rollpersoner. 4 av 5 innehöll en jämn könsfördelning. Alltså känns det som att vi rollspelare äntligen börjar fatta galoppen. Inte konstigt att korridorerna plötsligt innehåller alla könstillhörigheter!
En stor del av denna gryende medvetenhet tror jag beror på att frågan upprepade gånger stötts och blötts på inflytelserika bloggar som discordia och piruett.
Tack, och bra gjort!
2011-04-28 at 23:13
Grymt bra artikel/inlägg! Högst intressant. Något jag förövrigt själv begrundat många gånger eftersom jag gillar bilder och gärna synar illustrationerna en hel del. Med andra ord vill jag säga att din analys är allt annat än oberättigad. Den är sann och den är väsentlig. Rollspelen är en produkt av oss, vårt samhälle. Och i vårt samhälle är könsfördelningen och genusnormen totalt åt helvete. Män dominerar makten och de mer framträdande positionerna och detta är också genomgående för de flesta produkterna i vårt samhälle. Produkter av män är allt som oftast “för män”.
Därav är det inte konstigt att tjejer drar sig undan från hobbyn. Genom att bara titta på den rent grafiskt säger den “Det här är grabbprylar för grabbar”. Ett staket sätts upp. Visst nu kan man, som till exempel du själv och en del andra kvinnor som spelar, skita i detta mangris-staket, men det förändrar ju inte att stakethelvetet står kvar.
Därav är problemet, förutom samhället, att det finns för få kvinnor bakom produkterna. Eller för den delen att för få av männen som tillverkar spelen fattat detta. Vi behöver fler kvinnliga spelmakare och det behövs i relation till din artikel fler kvinnliga illustratörer i branschen. Jag tror nämligen att ett delproblem i detta är att majoriteten illustratörer är män och att dessa av bland annat konsttradition – undermedvetet eller medvetet – lägger in manlig sexualitet i bilder föreställande kvinnor.
Det finns ju en tradition inom konsten att pyssla med nakenmåleri. Och majoriteten kända konstnärer är trots allt män (what a surprise, not). Därav har de här heterosexuella männen skildrat den egna – och framför allt normens – sexualitet och målat nakna, utmanande eller kvästa kvinnor. Från det är inte steget långt till fiktiva motiv av kvinnor i “grabbprodukten” rollspel, eller spel överhuvudtaget. Kvinnor har en tendens att vara ett manligt ögongodis och inte mycket mer, i andra fall att man halvhjärtat försökt vara lite “jämställd” genom att “slänga in en bild på nån brud”. Som du säger, kvinnor finns tydligen inte.
Jag själv är en utpräglad crossplayer. Jag spelar ofta och gärna kvinna hellre än man. Jag vet inte om jag är bra på det eller ens om jag spelar en negativ eller positiv roll för kvinnliga figurer i spel. Jag gör det helt enkelt. En del av anledningen är dock för att göra en statement, för tro mig. Att som man spela en kvinnlig roll möter ibland motstånd faktiskt. Någon gång då och då har det kommit en suck: “Va? Spelar du kvinna?” som om det vore något negativt. Jag har dock givit tillbaka en hel del genom att ofta anta ledarroller, och om inte, manipulera och i slutändan dominera mina manliga medspelare med manliga karaktärer. Tro det eller ej, men till och med som kvinnlig _roll_ ingame blir man ibland behandlad på felaktigt sätt – vilket man dock kan utnyttja, vilket jag upptäckt och ibland gör sak av.
Kort och gott, jag håller med dig och jag stödjer din teori likväl som att din egen statistik helt klart talar för sig själv. Kulturen och däribland populärkulturen är skadad av mansdominans och grabbighet vilket ger just sådana konsekvenser. … Det är i alla fall min teori, en teori som enligt mig tycks vara bekräftad.
2011-04-30 at 09:53
Jag vill bara passa på att tacka för att du sammanställde den här statistiken och nu gjorde den ytterligare tillgänglig (för inte är det väl bara vi som läser på rollspelsforum som läser här?) Det var den här informationen som ursprungligen fick mig att börja vara mer medveten som spelskapare. Utan den här framtagna statistiken hade Evolutionens Barn inte haft en övervikt på kvinnosidan i illustrationerna, och Null State hade inte varit kvoterat, och jag tvivlar på att jag jobbat lika mycket med saken textmässigt, med kvinnliga exempelrollpersoner, spelare och spelledare. Så tack! Du öppnade mina ögon för ett reellt problem.