20KTP
There is power in stories, though. That’s all history is: the best tales, the ones that last. Might as well be mine.
– Varric Tethras, Dragon Age 2
20KTP står för 20.000-teckenprojektet. Nu börjar äventyren bli så många att jag tänkte samla alla på ett ställe och under en specifik sida, bara för att intresserade skall slippa behöva leta över hela bloggen efter äventyren. Jag har dessutom, efter att ha gjort om listan en smula, delat in sidorna i 25 äventyr per sida. Det blir lite svårare att få en överblick över listan, men mycket lättare att få en överblick över den här sidan. Här hittar du nummer 1 – 25.
Som ni säkert har märkt på bloggen så postar jag med mycket ojämna mellanrum äventyr till olika rollspel. Detta på grund av att jag som recensent för Speltidningen Fenix med jämna mellanrum får nya rollspel som jag spelar kanske en gång. Sedan står de i hyllan och stirrar anklagande på mig. Jag är också vad man skulle kunna benämna som obotlig samlare. Av rollspel.
Regler för projektet
Jag ville tvinga mig själv att skriva snabba äventyr, och eftersom jag fick i uppdrag av Fenix att skriva ett kort skräckäventyr på 20.000 tecken, och det gick över förväntan bra, så tänkte jag att jag gör samma sak. Fast med alla mina grundregler och separata settings. Det finns inget bättre sätt att lära känna ett spelsystem än att skriva till det (tycker jag), och jag har varit lite släpphänt i att spela vissa av dem (särskilt de jag plockat upp för en femtiolapp på någon konventsutförsäljning, som exempelvis Dawning Star eller Jeremiah). Svaret på det “problemet” blev alltså att skriva ett äventyr för varje separat system. På 20.000 tecken. Det är den enda regeln just nu.
Inget av äventyren är korrläst. Inget är speltestat. Allt är bara utvräkt på sidan med bättre och sämre resultat som följd.
Vad får du göra med äventyren?
Nästan allt. De ligger under en Creative Commons-licens. Du har rätt:
• att Dela — att kopiera, distribuera och sända verket
• att Remixa — att skapa bearbetningar
På följande villkor:
• Erkännande — Du måste ange upphovsmannen och/eller licensgivaren på det sätt de anger (men inte på ett sätt som antyder att de godkänt eller rekommenderar din användning av verket).
• Ickekommersiell — Du får inte använda verket för kommersiella ändamål.
• Dela Lika — Om du ändrar, bearbetar eller bygger vidare på verket får du endast distribuera resultatet under samma licens eller en liknande licens som denna.
Läs mer på Creative Commons hemsida.
Jag föredrar att trafiken dirigeras hit, och att du länkar till PDF:erna på den här sidan om du länkar vidare.
Äventyren
Listan uppdateras då och då, vilket kan flytta på en del av äventyrens turordning. Jag får nya rollspel att recensera hela tiden, och köper dessutom egna rollspelsböcker med jämna mellanrum, ety jag är en obotlig samlare. Nya tillägg lägger jag in i alfabetisk ordning efter de färdigskrivna äventyren, det är därför en högst godtycklig ordning som uppstår.
Omslagen är färgkodade till viss del. Listan på genres och färger ser du här till vänster. Jag ville ha en sammanhållen grafisk design på omslag och inlaga utan att – återigen – lägga för mycket tid på att göra allt “vackert”. Till att börja med körde jag med primärfärger som bakgrund, men sedan bestämde jag mig för en färgskala mellan rött och gult. En av anledningarna till att jag byggt om den här sidan är för att jag utöver att korrekturläsa äventyren även förser de “gamla” äventyren med nya omslag. Av någon anledning gillar jag de knalliga färgerna i kombination med de svart-vita streckbilderna. Det är lite nostalgi över det, samtidigt som det känns relativt fräscht. Framförallt är det enkelt. Alla bilder hittar jag via Google-sökningar av creative commonsbilder. De ligger antingen i den publika domänen eller under en creative commonslicens. Det är inte alltid supertydligt, så droppa gärna en kommentar om du ser omslag som du vet är copyrightskyddade så byter jag ut dem.
Klicka på bilden för att läsa äventyret, eller högerklicka för att tanka hem det i PDF-format.
Ursprungsäventyret – Sommarnattens leende – systemfritt
Det är långt efter stängningsdags på Medelhavsmuséet i Stockholm. I lagerutrymmets halvmörker står en rad trälårar, några helt urpackade, andra enbart öppnade. Träullen har långsamt expanderat och väller över lådornas kanter, ligger tjock på stengolvet tillsammans med lårarnas lock.
En tunn solstrimma skiner fortfarande på stenansiktet av den brett flinande gudomen från Egypten. Ögonen är små och insjunkna, och i lokalens svaga ljus ger de nästan intrycket av att röra på sig. Imorgon skall den få ta sin plats i den kommande sommarutställningen, men det är imorgon. Ikväll står den fortfarande här i museets lagerlokal. Tyst, stilla och tillfreds.
På bordet intill ligger en rosa rekvisitionslapp och ett äkthetscertifikat utfärdat på både arabiska och engelska. På äkthetscertifikatet sitter en post-it lapp. “Please, do not touch the metal ankh. VERY IMPORTANT!”
Sommarnattens leende omfattas INTE av Creative Commons-licensen.
1. Hantlangarna – @ctiv8
Bara månader efter terrordåden i Oslo och på Utöya var terroristens nätverk knäckt, ett arbete som pågått sub rosa ända sedan dagen terroristen gripits. Två celler hade sprängts i Oslo och en tredje cell i Stockholm var när att ge ifrån sig sina hemligheter. Helgen den 11/9 händer det som i sena upplagor av Aftonbladet kallas “Sveriges närkamp med döden”. Den svenska extremhögerns terrordåd var riktade mot riksdag och regering.
@ctiv8 var där. @ctiv8 kan stoppa katastrofen.
2. Geniet Victoria von Höpp – 6d6
”Ja, barn, som ni vet fanns det inga män före 1835. Kommer ni ihåg vem som uppfann dem?”
Ett av barnen, en flicka noterade Amalia nöjt , räckte upp handen.
”Emelie?”
”Victoria von Höpp, fröken. I sitt laboratorie. För hon ville inte celldela sig igen.”
”Kommer du ihåg varför?”
”Hennes första klon dog av telomerförkortning, och hon dog nästan när hon delade sig.”
”Mycket riktigt.”
En av pojkarna ställde sig upp. ”Min pappa säger att det är propaganda. Han säger att männen kommer att ta makten, han…”
Innan pojken hunnit tala klart kom två svartklädda kvinnor in i rummet och förde ut pojken. Oroliga ögon följde honom. Alla visste vad som hände med män som käftade emot.
3. Testamentet – A Dirty World
“Ben? Benny älsklingen?” Jasmine Cox ställde sig lagom provocerande i ljuset från badrummet. Hon visste mycket väl hur hennes kropp framstod i motljuset. En mörk silhuett med antydan till naket under det perfekta nattlinnet som hon jagat i flera veckor och slutligen hittat på SAX.
Ben Cox, mannen hon älskade och försökte provocera till någon form av reaktion, låg orörlig i sängen.
Det var inte förrän Jasmine tröttnade på spelet och gick och lade sig som hon insåg att hennes make var död.
Två månader senare satt Jasmine Cox häktad, misstänkt för mordet på sin make.
4. De Andra – A Song of Ice and Fire
Två hästar. De var skrämda och skärrade och de tillhörde också utan tvekan Rhys och Jamie. Men om två av hästarna tillhörde två av den sjumannapatrull som givit sig ut bortom muren, var fanns då Eckart, Willem, Joss, Petar och Sten? Och varför hade bara hästarna återvänt?
Situationens allvar undgick ingen i nattvakten. Vildingarna var på frammarsch igen, men det här var första gången de hade lyckats övermanna en så stor patrull.
Redan dagen efter gav sig en ny patrull ut för att ta reda på vad som hade hänt. Föga anade de fasorna som väntade på andra sidan muren.
Det var sant som det sades. Vintern var på väg.
5. Adrenokrom – Aberrant
Mannen log mot den hoodieklädda personen. “Det här tar dig på en tripp du aldrig kommer att glömma. Det är bra skit. Du kommer att må som en nova.”
Pengar bytte ägare, liksom en liten glasampull med mjölkaktig vätska. “Grabben, kom ihåg, en droppe, max två, annars blir det för mycket. Inte säkert att ditt system pallar det.”
“Visst”, fnyste hoodiekillen, “som att jag inte tagit adrenokrom förut.”
Tidningsrubrikerna dagen efter var svarta och braskande. “10 döda i klubbmassaker. Polisen misstänker drogrelaterat brott”. På bild fanns den unga hoodiekillen. Bildtexten löd “Mördare!”
6. Den mekaniska mätressen – Airship Pirates
Sir Arbogast var en person vars ego knappast tillät att han blev besviken. Men när han i all hast fick lämna Dalrymples palats blev Tanya kvar och för Arbogast var det ett stort nederlag. Hans lilla charmtroll, hans ögonsten, ja till och med hans ansenliga livskraft var förankrad i den sköra varelse som utgjorde Tanyas uppenbarelse. Arbogast var beredd att betala stora summor för att återse henne. Men så var det ju den lilla detaljen om förlusten i kort…
När Sir Herman Arbogast med pompa och ståt bjuder in till en räddningsaktion är allas öron på spänn. Arbogast är en man som lovar stort och håller vad han lovat, men den här gången har den bombastiska herrn tagit sig vatten över huvudet och vad mer – allt är inte vad det verkar.
7. Eftermiddagste – Achtung!Cthulhu
Bilen tvärbromsade när den lilla tanten som cyklat beskedligt längs med vägen plötsligt vinglade till och körde ut i vägen. Tanten stannade och klev ostadigt av cykeln.
Den unge mannen som körde bilen stannade och klev ur. Han nästan sprang fram till tanten som tacksamt lutade sig mot honom. Några minuter och en kort konversation senare gick den unge mannen och tanten sakta emot den lilla stugan dit tanten uppenbarligen var på väg.
Några timmar senare kom den lilla tanten tillbaka till bilen, den här gången ensam. Hon satte sig i bilen och med vana rörelser startade hon den och körde iväg.
Den unge mannen sågs aldrig till mer.
8. Mörka vatten – Action! Reloaded
Det var tyst i bassängen när Dr Urquhart långsamt sänkte ner hydrofonen under ytan. Experiment 1 och 2 hade avhandlats utan problem, men när det var dags för den tredje injektionen hade något gått fel. Experimentobjekten var inte längre samarbetsvilliga och en av assistenterna hade blivit av med en fot i försöket.
Urquhart ville inte medge det, men det fanns en stor risk att utvecklingen hon räknat med gått för fort, så hon tog den försiktiga approachen. Hon lyssnade på vattnet.
”Urquhart, kom in.” Det var Gerard Tisdale som anropade på komradion. ”Urquhart, det är viktigt. Något har hänt med Jason.” Jason var den assistent som fått foten avbiten.
”Inte just nu Tisdale, jag lyssnar på bassängen.”
”Är du vid vattnet? Är du galen! Stick därifrån! Nu! Jason har”
Mer hörde inte Dr Amanda Urquhart.
9. Den fruktansvärda kärleken till Benjamin White – Adventure!
I det skumma ljuset var statyn nästan levande i sin graciösa skönhet. Miriam McMahon lyfte försiktigt upp den uråldriga stenen, formad som en gravid kvinna. “Jag har hittat den! Telegrafera Mr. White. Den är gjord i sten, någon form av halvädelsten. Inanna kanske, eller Astarte. Jag behöver bättre ljus för att se ordentligt.”
Utanför lertemplet utbröt en febril aktivitet. McMahon hade hittat artefakten de letat efter så länge. Kronan i Benjamin Whites extensiva samling.
Fem månader senare springer en märkbart gravid Miriam McMahon genom New Yorks gator mitt i natten. Barfota, kall och smutsig kämpar hon sig framåt mot närmsta polisstation, hela tiden med blickar bakåt som om hon vore förföljd. Hennes berättelse, när den en gång blir hörd, väcker förbluffan, misstro och missnöje. Men Miriam McMahon är Miriam McMahon, och snart vilar den utmattade kvinnan säkert i en improviserad säng. I det skumma ljuset liknar hon den artefakt hon själv var med och grävde fram.
10. På jakt efter TROUBLE – Agents of S.W.I.N.G.
I dunklet syntes knappt färgen på den smakfulla turkosa lädersoffan. I dess djupa famn satt Miracle Joy förnöjt tillbakalutad och smuttade på en Harvey Wallbanger medan hon lät sin platåskobeklädda fot vippa lite.
Efter ett tag skymdes hennes utsikt över baren av en färgad man med enorm afrofrisyr.
“Doktor Joy? Doktor Miracle Joy?”
“Vem frågar?” svarade Miracle, lätt irriterad över att ha blivit störd i sina funderingar.
“Jag heter Gunn. Miles Gunn. Jag arbetar för T.R.O.U.B.L.E.”
Vid omnämnandet av den hemliga organisationen for Miracle upp på fötter. Snabbare än ögat slängde hon sin Harvey Wallbanger i ansiktet på Gunn och kastade sig över lädersoffan och sprang mot klubbens bakdörr.
Ett par kvarter bort vågade hon äntligen hämta andan. Hon hittade en telefonkiosk, slog ett nummer och fick svar.
“H-hallå? Är det S.W.I.N.G.? Jag heter doktor Joy och jag har T.R.O.U.B.L.E. efter mig. Snälla, jag behöver er hjälp!”
Innan Miracle hann säga mer lades en mörk hand över hennes mun, och Miracle kände ett nålstick i armen. Sedan blev allt mörkt.
11. Dagen då världen gick under – All Flesh Must be Eaten
Förvirringen var total. På akutmottagningen förklarades fler och fler personer döda. Bårhusen var fulla. Det fanns ingenstans att lägga liken.
Det som först hade klassificerats som en aggressiv form av rabies var plötsligt det största hot mänskligheten hade stött på. Dödsfallen uppgick till 97%. Det var en häftig sjukdom, följd av aggression och död.
Sjukvårdarna hade sedan man upptäckt att blod och kroppsvätskor smittade försetts med metallbrynjor som i första hand tagits fram för dykning i hajtäta vatten. Det stoppade dock inte spridningen nämnvärt. Vem som helst kunde plötsligt bli heltokig och börja bita omkring sig. Det var den tredje juni 2012 som allvaret i situationen slog till på den överfulla akutmottagningen. En efter en av de döda som lagts i liksäckar sate sig upp, fast beslutna att avsluta de måltider de påbörjat.
12. Utposten – Alpha Omega
“Ni är galna som stannar här. Galna!”
“Du vet lika väl som jag att det här är en upptäckt som vi inte kan låta falla i glömska. Det här kan förändra världen. Jag har inte bett dig att stanna, jag har inte bett någon av er att stanna.”
“Du känner Anne! Du vet att hon aldrig skulle ge upp ett sådant här fynd! Du utnyttjar henne. Jag tror inte att det är en slump att hon får reda på vad det är du har hittat nu, så här nära inpå återfärden. Hon har ingen tid att reflektera, ingen chans…”
“Ingen chans att vadå Hector?” Anne klev in i rummet. Hon vände sig mot Carl. “Jag har gjort en gensekvens. Det verkar inte som att vi kan syntetisera ämnet. Vi måste stanna här och skörda det för hand. Kanske till och med bygga upp en forskarstation här.”
Hector såg uppgivet på sin fru. Han visste redan att han hade förlorat kampen, men ingen, inte ens kvinnan han älskade, skulle kunna stå mellan honom och civilisationen.
Med tungt hjärta vände han sig från sin fru och det labb han aldrig hade kunnat konkurrera med och gick för att packa sina sista tillhörigheter innan färden tillbaka till staden och säkerheten påbörjades.
13. Lönnmördaren och diplomaten – Amaranthine
En av er hittar svaret, sent en kväll i ett bibliotek av alla ställen.
“Sara Volkov! Sara Volkov har svaret!” Kamraterna samlas runt den av er som med triumf i rösten ropat ut den världsberömda diplomatens namn.
“Samma Sara Volkov som blivit mordhotad? Hon som har säkerhetsvakter upp över öronen?”
“Japp, den Sara Volkov. Hon är Amaranthine. Hon har svaren vi söker.”
Ni tittar på varandra. Vissa med ett misstroget uttryck i ansiktet.
“Varför måste det alltid vara så mycket problem så fort vi tänker göra något? Kan ingenting någonsin vara lätt?”
“Livet vore inte lika roligt utan lite problem.”
En av er knäcker knogarna och sträcker på sig.
“Jahapp, det är väl bara att sätta igång. Är det någon som vet vart Sara Volkov håller till?”
14. Eros/ Agape – Angel RPG
Det låg en aura av desperation över den unga personen som med viss svårighet satte sig ner i stolen mitt emot de luttrade detektiverna. Något i hans sätt att röra sig fick hjärtat att hicka, och när han drog upp tröjan för att visa de tre parallella såren som löpte längs med revbenen… synen kunde få vilket hjärta som helst att brista. Blåmärkena som avtecknade sig mot den bleka huden och hans stora mörka ögon som såg allvarligt på gruppen medan han förklarade att han var förföljd av… något, och att detta något säkert väntade på honom därute, fick det att göra ont i kroppen av ilska. Efter att den unge mannen eskorterats säkert till ett hotellrum var de flesta överens. Han förtjänade deras hjälp.
Ett telefonsamtal samma kväll från Wolfram & Hart nådde honom just som han sjunkit ner i badet för att mjuka upp sina stela muskler. “Max” svarade han.
“Max, det är Lilah Morgan. Jag hoppas att din övergång gick bra?”
“Absolut, bara de vanliga skråmorna.” Allt medan Max talade i telefon ljusnade hår och ögon tills varelsen som låg i badet hade förvandlats till en blond och blåögd man.
“Du vet vad du har att göra. Det här är sista gången jag vill höra av det där gänget.”
“Oroa dig inte. Jag har redan hittat den svagaste länken.” Med det lade han på och sjönk ner i badet. När han sedan klev upp var det inte längre en ung mans kropp hon bar, utan en kvinnas, och hon var mycket, mycket hungrig.
15. Doppelganger – Ashen Stars
I mörkret rörde sig en lång varelse försiktigt fram över den hårda marken. I dess vaka syntes inga spår och det enda som hördes var ett dovt klickande när dess klor kom i kontakt med marken.
Varelsen rörde sig målmedvetet mot den lilla upplysta byggnaden. En oas av ljus i ett förtryckande mörker. Väl framme övergav varelsen alla försök att gömma sig och knackade istället på dörren.
Efter en liten stund kom en halvstor människa och öppnade. Pojken tittade upp på den långa och gängliga figuren och sade utan att tveka “kom in, jag hämtar mamma.”
Dagen efter återfanns deras stuga övergiven. Spår av våld fanns överallt. Förstörda möbler, nedrivna tavlor och så mycket blod överallt att den lokala ordningsmaktens representanter alla var tvungna att kräkas utanför stugan. Men inga kroppar.
16. Den underbara skogen – Äventyr
Emelie Sköldklyvare sträckte på sig i eldskenet och log mot sina åhörare.
“Det får vara nog för idag. De här trötta benen måste få vila, de också.”
“Nej, snälla” sade en av de små flickorna vid soldatens fötter. “Du har inte berättat vad som hände i den underbara skogen än…”
En skugga drog över Emelies ansikte, som om hon mindes något som smärtade henne djupt. Hon tog flickan under hakan, ömt och försiktigt, och kände hur hennes grova och ärrade händer kontrasterade mot flickans persikomjuka hud.
“Lilla vän. Jag önskar att jag kunde berätta. Det jag såg i skogen hemsöker mig än till denna dag. Men så mycket kan jag säga att jag fann Hjälmkross där, och Ljusgiv. Jag fick också det här ärret” säger hon och drar med fingret över ett knorvligt, brett streck som går invid hennes hals och ner över nyckelbenet “och jag höll på att inte komma därifrån med livet i behåll.” Med de orden släppte Sköldklyvare den lilla flickans haka, såg bort från det lilla ansiktet och reste sig mödosamt, plågad av krigsskador som läkt illa. Hon gick långsamt ut ur rummet.
Den lilla flickan satt kvar vid elden och drömde om att bli soldat när hon vuxit upp.
17. Tidvatten – Babylon 5 (out of print)
Ljusrören som hon hade tiggt till sig från en vänlig Minbari lyste upp eländet och gjorde det än mer uppenbart än det varit tidigare. Förut hade hon i alla fall kunna inbilla sig att de hade det rent och prydligt omkring sig. Prydligt var det, men bristen på möjlighet att göra sig ren eller ens torka av ytorna gjorde smutsen påtaglig. Och de trasiga kläderna, madrassen som knappt höll ihop.
Förtvivlan slog som en våg över henne. Hon hade övergivit sin karriär som framgångsrik byggtekniker för en chans att jobba på Babylon 5 och när hon kom hit fanns inga jobb att få. Nu satt hon här, tillsammans med tre mycket skickliga ingenjörer i precis samma sits. De var här för att ändra på sin situation. Där förhandlingar och diplomati hade misslyckats tänkte de ta en chans som kunde skicka ut dem genom luftslussen, eller skapa en bättre värld för de tusental som levde i stationens mage. Och det hela börjar med vatten.
18. Mass Effect: Descent – Basic Role-playing
Batarierna kom mitt i natten. Alliansbasen på Klensal upptäckte inte anfallet förrän det var försent och då var redan många av gruvarbetarna på planeten förskansade i det slavskepp som låg dolt vid en oavläst lagrangepunkt. Slavhandlare hade redan tidigare gjort räder mot Klensal, särskilt nu när fler gruvkoncerner lurats till planeten i hopp om att de geologiska undersökningar som gjorts faktiskt stämde.
I ljuset av den senaste räden och de ytterligare scanningar som gjorts i jakten på den påstådda mineralrikedomar som uppenbarligen fabricerats, var kapten Wilson mycket nära att bara grabba tag i ett hagelgevär och gå och skjuta de närmsta fyrögon hon såg. Istället valde Wilson att sätta ihop en liten men effektiv trupp som kunde arbeta under press utan att ställa frågor. Kunde hennes gamle vän kapten Anderson så kunde hon också.
19. Janusansikte – Battlestar Galactica (out of print)
All of this has happened before. All of this will happen again.
I skuggan av de hastigt uppallade lådorna höll han henne tätt intill sig. “Allt detta har hänt förut. Allt detta skall hända igen”, viskade han medan han lät kniven glida sakta över hennes kropp. Hennes flyglinne var fläckat av knivens ingrodda blod, men eggen var vass, ack så vass.
Hon stönade lätt, ögonlocken fladdrade upp allteftersom hon tog sig ur medvetslösheten. “Du är människa” viskade han. “Du vet inte vad som driver oss andra. Vi som blev fördrivna från kolonierna. Nu är vi tillbaka. Nu vill vi ha hämnd!”
Med en snabb rörelse drog han kniven över kvinnans hals, men missade artären. Kvinnan föll framåt över lådorna och lådorna dråsade i backen med en högljudd krasch. Med blodet droppande från kniven flydde han korridoren och sitt senaste offer.
Fem dagar senare vaknar piloten upp ur sin narkos och berättar vad som hänt. De flesta är överens. Ibland dem finns en cylon, programmerad att döda.
20. Röd himmel, svart hav – Blue Planet 1:st ed
“Red sky at night, sailor’s delight, red sky in the morning, sailors take warning.” Fjodor King muttrade lite för sig själv där han stod på trappan till kontoret.
Nere vid bryggan kluckade vattnet, lite häftigare än vanligt men inte nog för att någon skulle reagera. Inte än i alla fall, men morgonsolen som gick upp i en strålande uppvisning i röda, orangea och rosa nyanser talade sitt tydliga språk. Det skulle bli en jävla storm. King hoppades bara att ingen var galen nog att ge sig ut på havet idag. Det skulle bli en resa de kanske inte kunde komma tillbaka ifrån, och han ville minsann inte vara den som var tvungen att ge sig ut efter dem.
Vid stranden dök två natives och en av de genlyfta delfinerna upp. “Hur ser det ut?” hojtade King medan han tog sig ner mot vattnet. “Är det lika illa som jag tror?” Delfinen lyfte överkroppen ur vattnet. Signalerade och pep. “Värre. Stor moln. Svår storm.”
“Silverfenan har rätt”, sade Jodie medan hon tog sig upp ur vattnet för att hämta lite mat till delfinen. “Det kommer att bli en helvetes storm. Och om mina knän talar sanning kommer den att vara i ett par dagar.”
21. Caria Daunen – Blue Rose
I det mjuka lampskenet såg Sadar hur Aruen satt och skrev i sin bok, djupt koncentrerad. Sadar iakttog Aruens ansikte, den raka näsan och de fylliga läpparna. En svag skäggskugga i det ljushyade ansiktet. Sådan oerhörd skönhet. Sadar drog ett djupt andetag. Om han inte vågade prata med Aruen nu skulle det snart vara försent. Hans mor ville gifta bort honom med Lord Ahrimans dotter Bella och lyssnade vare sig på vädjan eller logiska resonemang.
Aruen tittade upp från sin bok. I skuggan en bit bort stod Sadar, Lord Madyags son. Hans bröstkorg hävde sig, som om han sprungit, och hans kinder flammade. Aruen reste sig från bänken och bugade sig. Sadar tog ett par steg framåt. Utan att säga ett ord lade Sadar fingret mot Aruens överläpp, och följde med en fjäderlätt beröring amorbågens kontur. Glömsk om sin ställning lutade sig Aruen fram och kysste Sadar, en skygg kyss som snart övergick i en passionerad omfamning. De båda männen slet i varandras kläder för att komma åt huden som brann av lust därunder.
De somnade i varandras armar, utmattade av sin älskog, viskande kärleksbetygelser åt varandra.
Men ingen lycka varar för evigt, inte ens i den Blå Rosens rike.
22. Viskningar – Bortom: Lögnens slöja
Den kalla foajén var ett välkommet avbrott från hettan utanför. Strax innanför den stora träportern serverades vin och drinkar till de lyckliga få som fått en inbjudan till Monsö slott på en ö mitt ute i Vänern.
Slottet ägdes av en kulturstiftelse som överlät det till en konstnär att bo i i femton år utan at betala hyra eller reparationer. “En välgärning för konsten” sade kulturstiftelsens ordförande Jessica Salomonsson, välkänd mecenat även utanför Sveriges små gränser.
Konstnären i fråga – som nu hade sitt första vernissage på ön – hette Johan Vång. Han var en up and coming konstnär som med sin själfullt surrealistiska landskapskonst tagit Sverige med storm. En självklar kandidat sedan den förre boenden på slottet, Hervor Magnusson, flyttat ut efter bara några år.
Och nu var det alltså dags att beskåda två års arbete av den celebre Vång. Men kvällen som började i triumf slutade i katastrof. Vernissagets deltagare fullkomligt störtar ifrån ön, skräckslagna av upplevelsen. Salomonsson tystar ner debaclet, men när underliga saker sker med de som köpt Vångs slottskonst har det gått för långt.
23. DNA – Brave New World
På morgonen dagen efter hade allt förändrats. Det som en gång var sanning hade nu blivit en halvsanning, en skärva av vad det en gång var, allt tack vare den genetiska koden dr. Seyfried upptäckt. Koden som avslöjar varför Alphorna försvunnit. Och hur de kan återfödas.
Det som inte fick hända hade hänt, och nu var jakten på herraväldet över mänskligheten i full gång. Mitt i virveln står en forskare med mänsklighetens bästa i åtanke.
Ursprunglig post på discordia.
24. Uppstigningen – Broken Shield
Solen nådde aldrig ner till gatan där människor rörde sig, ovetande om dramat som utspelade sig högt över deras huvuden. Det var först när sten, blod och glas letade sig ner till Ground Zero som någon ens tittate upp. Något pågick högt däruppe. Rök bolmade från den bombade lägenheten och sirener hördes komma närmare. Men vem låg bakom terrordåden?
25. Senenmuts medaljong – Buffy the Vampire Slayer
En rad gravar och mausoleum hade i dagarna gått utstå skändningar. Sunnydales lokaltidning skrev om det, men bara i förbipasserade. Det var inte direkt en nyhet att gravar i Sunnydale blev skändade.
Polisen avskrev vandalismen som ungdomsgäng på PCP. För att vara en så liten stad med så skötsamma ungdomar var PCP-gängen överväldigande många.
Det var först när nära och kära som sedan länge gått bort kom tillbaka och började spöka som det blev konstigt på allvar.
Med reservation för ändringar
Naturligtvis är den här listan med reservation för ändringar och tillägg. Jag har tagit som vana att skriva äventyr direkt efter att jag recenserat något, så att jag skall ha spelet färskt i minnet när jag skriver.
Jag har också delat in sidan i flera delsidor för att det skall bli lättare att få en översikt.
Nr. 1 – 25 – du är här
Nr. 26 – 50
Nr. 51 – 75
Nr. 76 – 100
Nr. 101 – 125
Nr. 126 – 150
Nr. 151 – 175
Nr. 176 – 200
Nr. 201 – 230
6 Pingbacks